Analys

|

Fondtyper 10: Europafonder

Uppvärderingen av Östeuropa fram till hösten 2007 gav högt ställda förväntningar. Men de största länderna i väst tjänar också på en mer effektiv EU-marknad, vilket tillsammans med lägre förväntningar rimligen ger bättre vinstchans.

När det svenska sparandet i aktiefonder växte fram för snart 30 år sedan så tilläts enbart Sverigefonder, som placerar alla pengar på Stockholmsbörsen. Sverige hade en sträng valutareglering som höll kvar investeringar inom landets gränser både när skattefonderna startade 1978 och när de ersattes av allemansfonderna 1984.


Sedan kom valutaavregleringen 1988, medlemskapet i EU 1995 och diskussionen därefter om att Sverige skulle ansluta sig till den gemensamma valutan euro. Dessutom skapades gemensamma europeiska organ för finansiella transaktioner. Alltså var det naturligt på slutet av 90-talet att många i den svenska fondbranschen tyckte att svenskar folket borde se hela aktiemarknaden i Europa som basalternativet. Istället för att som på 80-talet spara i Sverigefonder, så borde svenska folket i först hand spara i Europafonder.


Mer pengar i Öst


Men under de senaste tio åren har verkligheten blivit en annan. Tillväxtmarknader i Asien, Latinamerika och Östeuropa har gett betydligt högre avkastning, plus att många länder i Europa har drabbats minst lika hårt som USA av finanskrisen hösten 2008.


Resultatet är att svenska fondsparare i dag har mer pengar placerat i Östeuropafonder än i breda Europafonder som främst investerar i de största EU-länderna. Enligt statistiken från Fondbolagens Förening hade vi i slutet av oktober 68 miljarder kronor i olika Östeuropafonder, men bara 52 miljarder i de breda Europafonderna.


En viktig förklaring är den extremt kraftiga uppgången på Moskvabörsen efter raset sommaren 1998. Strax efter att de första svenska Rysslandsfonderna startat föll ryska aktier i snitt 90 procent på knappt ett år – men därefter skedde en dramatisk återhämtning i takt med stigande oljepriser och en starkare rysk ekonomi. De som valde HQ Ryssland i det första PPM-valet hösten 2000 blev därför vinnare.


2004 anslöt sig tio nya medlemsstater till EU, de flesta är länder i Centraleuropa som fram till slutet på 80-talet låg bakom järnridån. Denna utvidgning ökade ytterligare intresset för investeringar i öst, eftersom många hoppades att dessa länder snabbt skulle komma ikapp grannländerna i väst.


Den branta börsuppgången i Östeuropa fortsatte fram till slutet av 2007, men sedan blev börsraset under finanskrisen allra brantast här. Rysslandsfonderna föll i snitt 71 procent under 2008 och fonder som placerar i resten av Östeuropa föll 54 procent – medan snittet för breda Europafonder ”bara” var minus 37 procent. Trots en brantare återhämtning för högriskplaceringar under 2009, så gör börsrasen under finanskrisen att Östeuropafonderna fortfarande ligger rejält efter sett över de senaste tre åren, medan Rysslandfonderna har backat lika mycket som de breda Europafonderna.


Fast fondspararnas val visar att det fortfarande finns förväntningar att aktier noterade i Östeuropa ska ge högre avkastning framöver. Den branta uppgången från våren 2003 till hösten 2007 verkar ha gjort större intryck än börsraset därefter. Många räknar nog med att större politisk risk och sämre likviditet ska belönas med högre avkastning även nästa gång världsekonomi tar fart. Dessutom finns de gamla argumenten kvar att närheten till Västeuropa ska ge högre tillväxt och därmed en fortsatt upphämtning.


Stor del vinster återstår


Men även för den ”gamla” delen av EU finns gott om möjligheter att dra nytta av fortsatt integration och effektivisering. Till exempel infördes inte den gemensamma valutan euro i form av mynt och sedlar förrän i januari 2002 och det tar lång tid att ändra gamla vanor att enbart göra affärer på den nationella marknaden. Därför återstår rimligen en stor del av vinsterna med den gemensamma marknaden, i takt med ökad konkurrens och stabilare institutioner. Kombinera detta med en rejäl dos negativa nyheter de senaste åren, vilket ger lägre förväntningar på framtiden, så innehåller breda Europafonder som främst investerar i väst lägre värderade aktier – eller med andra ord en bättre vinstchans.


Breda Europafonder ger också bättre riskspridning tack vare att pengarna sprids i fler länder med varierande tyngdpunkt bland branscher. Utbudet är också stort, av totalt drygt 1900 aktiefonder som säljs i Sverige, så är över 300 någon typ av bred Europafond. Dessa har Morningstar placerat i tio olika kategorier, vilket delvis beror på att det finns olika perspektiv på vad som är ”Europa”.


Östeuropa ofta separat


Den bredaste typen har placeringsbestämmelser som ger frihet att köpa aktier noterade i alla länder i hela världsdelen. Men de flesta Europafonder har ytterligare ett par begränsningar, dels att fonden inte placerar i fondbolagets eget hemland, dels att Östeuropa inte ingår. De två största grupperna av detta slag är ”Euroland” som enbart placerar i de länder som har euro som valuta, samt ”Europa ex Storbritannien”.


Att fonden placerar enbart i euro-länder ger en tydligare avgränsning än den mer diffusa geografiska gränsen, där järnridån i praktiken lever kvar. Men det är lite konstigt att just utesluta länderna Norge, Storbritannien och Schweiz, särskilt som dessa tre avvikande ekonomier hjälper till att ge bättre riskspridning. För en vanlig svensk småsparare är det därmed vettigast med en vanlig Europafond, vilket också är det normala alternativet hos svenska fondbolag.


Som kontrast är det inte helt enkelt att komma på en rimlig anledning varför en svensk skulle vilja placera i en Europafond som utesluter enbart just Storbritannien. Detta är en fondtyp som främst är tänkt för engelsmän, på samma sätt som Europafonder registrerade här i Sverige sällan köper svenska aktier.


Nackdelar kombinera landfonder


Däremot kan det verka som en rimlig strategi att försöka nå högre avkastning genom att välja ut en specialiserad förvaltare per land och bygga en egen portfölj av ett stort antal landfonder. Ett problem då är dock att de flesta landfonderna inte marknadsförs i Sverige, på samma sätt som de flesta Sverigefonder inte säljs utanför Sverige. Och det fåtal landfonder specialiserade på till exempel Tyskland eller Spanien som säljs i Sverige är knappast de som har skickligast förvaltare, snarare de som har högst avgifter och därmed störst marknadsföringsbudget.


En annan nackdel med att sprida pengarna på fler specialiserade fonder är att fondspararen själv måste ta ansvar för fördelningen av pengarna mellan de olika fonderna, vilket är ett beslut som har stor effekt på totalavkastningen. Alltså får spararen mer hjälp med förvaltningen i en bredare fond, samtidigt som årsavgiften ofta är lägre än i mer specialiserade fonder.


Fast i kategorin ”Europa, mix bolag” finns just nu 116 alternativ, så det behövs ytterligare några avgränsningar. Bara fyra fonder i kategorin är dock både valbara hos Pensionsmyndigheten och har högsta Morningstar Rating 5 stjärnor, så det kan gå ganska fort att sortera så att bara en handfull alternativ återstår.


[denna artikel skrevs 2010-11-16 med rubriken "Rimligt att Väst ger högre avkastning än Öst" och publicerades i Legally Yours nummer 6/2010]

Läs fler analyser i arkivet.

Aktiebörser

  Lokal USD SEK  
Stockholm (OMX AFGX)
-0,8 -0,3 -0,8 17:13
Frankfurt (DAX30)
-0,9 -0,4 -1,0 17:14
London (FT-SE 100)
0,2 0,7 0,1 16:14
Paris (CAC 40)
0,1 0,5 -0,1 17:14
Tokyo (TOPIX)
0,3 0,6 0,0 stängt
New York (S&P 500)
0,0 0,0 -0,6 11:14
New York (NASDAQ 100)
0,1 0,1 -0,5 11:14
Moskva (RTS)
1,0 1,0 0,2 18:50
Hong Kong (HANG SENG)
0,6 0,6 -0,4 stängt
Bombay (BSE SENSITIVE)
0,3 0,3 -0,6 stängt
Johannesburg (FTSE/JSE ALL-SHARE)
-0,8 0,5 -0,1 15:00

Mest klickade fonder

Baserat på de 7 senaste dygnen.

Senast uppdaterad: 22 nov 17:12