Krönika

|

Inget politiskt parti bryr sig om sparande

Inför riksdagsvalet på söndag diskuterar politikerna varken villkoren för ditt sparande eller den svenska bytesbalansen. 2013 var vårt överskott mot utlandet 6,9 procent av BNP, delvis tack vare tvångssparandet via PPM och tjänstepension. Men vad vill politikerna göra för att mer investeringar ska ske i Sverige?

I debatten inför riksdagsvalet på söndag finns inte sparande med. När media berättar att partierna är överens om att ta bort avdragsrätten för pensionssparande, då nämns detta som en skattehöjning. Inte som en åtgärd för att minska sparandet i Sverige.


Jag har letat på partiernas sajter efter förslag som gynnar sparande. Alla partier har ordlistor A-Ö och hos moderaterna finns till exempel ”Sjukförsäkringen”, hos socialdemokraterna ”Skatter” och hos vänsterpartiet ”Småföretagen”. Folkpartiet har med 23 ord från ”Samtycke” till ”Särskola” men inte sparande. Kristdemokraterna har 27 ord från ”Samhällsplanering” till ”Säkerhetspolitik” men inte heller där finns något om sparande. Inget politiskt parti verkar bry sig om sparande.


När jag googlar partiledarnas namn tillsammans med ordet ”sparande” så får jag inga relevanta träffar på uttalanden av Stefan Löfven. Och Fredrik Reinfeldt fick uppmärksamhet i januari när SvD rapporterade att han har noll kronor investerat i fonder och aktier.


Amorteringar av lån är ett slags sparande och i den ekonomiska debatten har amorteringskrav diskuterats för att bromsa ökningen av bostadspriserna. Men i ordlistorna på partiernas sajter hittar jag inte heller ett enda förslag på amorteringskrav.


Fokus på resurser


Orsaken är att politik främst handlar om att fördela reala resurser. Politikens ramar bestäms när arbetskraft skapar varor och tjänster som används till konsumtion eller investeringar. Därför fokuserar politiker på förändringar och tillväxt som skapar mer resurser att fördela.


Den andra sidan av ekvationen – att några måste spara för att andra ska kunna investera – det verkar politikerna inte alls bry sig om. Förklaringen tror jag är att både Sverige och världen har ett överskott av sparande, för de extremt låga räntorna i alla industriländer visar att sparandet fortsätter trots att avkastningen är väldigt låg. Annars skulle inflationen ta fart. Och ett stort bidrag till sparandet är att politikerna, särskilt i Sverige, har tvingat fram ett väldigt stort pensionssparande. Både den statliga premiepensionen via PPM och de tjänstepensioner som fack och arbetsgivare beslutat ger sparande som till stor del investeras utanför Sverige.


Överskottet ökat i 20 år


Ett land kan spara för framtiden genom att ha ett överskott i bytesbalansen med omvärlden, vilket betyder att vi exporterar sparande som investeras i andra länder. Detta sparande har länge ökat i Sverige, vi har inte haft underskott i bytesbalansen ett enda kvartal sedan 1993. Och överskottet har ökat brant de senaste tjugo åren, med rekordet 89,6 miljarder kronor under första kvartalet 2008.


År 2013 var bytesbalansen 6,9 procent av BNP, ett överskott som betyder att vi svenskar under året åstadkom ett finansiellt sparande utomlands på 26.000 kronor per invånare.


Andra kvartalet i år var Sveriges bytesbalans ”bara” 48,7 miljarder kronor, den lägsta sedan fjärde kvartalet 2011. Men överskottet är fortfarande betryggande stort och ett bevis på styrkan i svensk ekonomi. Alltså behövs inget extra sparande.


Mer här i Sverige?


Tvärtom tycker våra politiker att det bra om människor lånar extra för att investera eller konsumera, eftersom det skapar fler jobb. Och ökade skulder gör att låntagarna behöver jobba mer i framtiden, vilket skapar ökade resurser. Ju snabbare ekorrhjulet snurrar, ju mer resurser finns för politikerna att fördela.


En viktig politisk fråga som borde debatteras är dock varför Sverige exporterar så mycket sparande, istället för att investeringarna görs här i Sverige. Förklaringen är rimligen att lönsamheten är sämre i Sverige, eller att de förväntade vinsterna inte är tillräckliga. Varför lönar det sig bättre att investera i andra länder? Och vad vill partierna göra för att svenska och utländska sparare ska satsa mer här i Sverige? Det borde vara viktiga frågor i debatten inför riksdagsvalet 14 september.

Läs fler krönikor i arkivet.