Krönika

|

Lita inte på PPM-förvaltare

Det finns flera dolda hakar med de nya PPM-förvaltarna. Om tjänsterna verkligen vore bra, så borde förstås PPM erbjuda dem gratis.

En journalist på Dagens Industri frågade mig förra veckan om min syn på PPM-förvaltare. Jag gav några snabba svar och resultatet blev en artikel med rubriken ”Kritik mot PPM-förvaltare” (länk till höger).

Under våren har jag fått ganska många läsarfrågor om de tjänster som Fondmarknaden, Fondkompassen, PPM-rådet, Solidar och liknande internetsidor erbjuder. Så jag ägnar veckans krönika åt att berätta lite mer om den nya tjänsten PPM-förvaltning.

PPM-förvaltare har hemsidor på internet som erbjuder tjänsten att sköta fondbyten hos PPM, med hjälp av någon hemlig metod att välja framtida vinnare. Du ger dem tillgång till din personliga kod och betalar en avgift på mellan 200 och 550 kronor per år. På hemsidorna finns diagram som går mer eller mindre stadigt och brant uppåt och/eller tabeller med höga årsavkastningar, som påstås bevisa tidigare framgångar.

FI granskar sex PPM-förvaltare

Enligt PPM finns det idag sex PPM-förvaltare, varav två har varit i kontakt med PPM för att informera om sin verksamhet. Finansinspektionen granskar nu om verksamheten är laglig och om de sex har sökt tillstånd för sin verksamhet. Konsumentverket bevakar om deras löften strider mot marknadsföringslagen.

En av de sex hörde av sig till mig efter helgen och var upprörd över att jag nämnt ”Nigeriasvindlare och andra skojare” när jag svarade DI-journalisten. Min poäng var främst att det nästan alltid finns någon dold hake med erbjudanden som påstås ge hög avkastning. För om det inte fanns svagheter, så skulle experterna behålla vinsterna själva istället för att locka in vanliga småsparare. Därför svarade jag så här:

Jag tycker folk som funderar över dessa erbjudanden skulle ställa sig samma fråga som när det gäller Nigeriasvindlare och andra skojare: “Om det faktiskt är sant att detta erbjudande är så bra, varför skulle de ge det till mig?”

Eller med andra ord, om det verkligen vore sant att dessa förvaltare hade en bra metod att åstadkomma högre avkastning, varför säljer de inte sina tjänster till sådana som förvaltar miljarder och kan betala miljonbelopp i arvode?


Min poäng är att om något av dessa erbjudanden verkligen vore så bra som påstås på internet, så borde förstås Sveriges pensionsförvaltare redan ha infört det i sin kapitalförvaltning. Alla fondbolag och alla professionella investerare försöker komma på knep eller metoder att uppnå högre förväntad avkastning. De som lyckas bäst att hitta riktigt bra verktyg attraherar snart stora summor kapital eller blir värvade av de största investmentbankerna.

Vissa knep är enkla (till exempel högre risk genom smalare inriktning eller högre belåning) och därför välkända. Men tyvärr är de i genomsnitt inte mycket bättre än att singla slant, eftersom de är så välkända.

De bästa knepen är väl bevarade hemligheter. Vissa kräver all den datorkraft som finns i moderna superdatorer, andra kräver insiderkontakter med beslutsfattare eller välavlönade experter. Det är inte svårt att gissa vilken typ av knep du får tillgång till om du betalar några hundralappar till en PPM-förvaltare. Och det finns flera dolda hakar med dessa.

Flera dolda hakar

Mitt intryck efter att ha granskat de hemsidor jag fått tips om är att de flesta använder någon variant av det välbekanta knep som i USA kallas ”momentum”. Att hela tiden flytta pengarna till de fonder som har stigit mest den senaste tiden har lyckats bra under vissa perioder, men som jag påpekade i mitten på april är nackdelarna uppenbara när svängningarna på aktiemarknaderna är kraftiga och kortvariga, som de varit hittills under år 2004 (se ”Sju problem med momentum”, länk ovan till höger).

För att åstadkomma så bra resultat som flera av PPM-förvaltarna skyltar med så måste de ha haft en stor del av pengarna i Rysslandsfonder under 2001 och 2002. Med facit i hand har det varit ett bra PPM-val. Men risken för misslyckande har varit hög, utvecklingen hade troligen blivit en helt annan om till exempel någon fiende hade lyckats mörda president Putin.

Ett grundläggande problem är att de tjänster som PPM-förvaltarna nu erbjuder inte fanns under 2001 och 2002. Enligt PPM själv startade de första under hösten 2003. De bevis på framgång som presenteras på internet är alltså efterhandskonstruktioner eller enstaka exempel. Att nu i efterhand tala om att man borde ha haft IT-fonder från 1996 till 2000 och sedan Rysslandsfonder fram till i år, det är inte särskilt svårt. Och i en grupp människor finns det ofta någon som lyckas bra av ren tur, men det gäller att skilja på tur och skicklighet.

Skulle vara gratis

Slutligen är PPM-förvaltarnas tjänster dyra. Om alla 5,3 miljoner PPM-sparare skulle betala 200 kronor var blir den totala kostnaden drygt en miljard kronor per år. Samtidigt är någon typ av ”momentum” så enkelt att hantera att PPM själv skulle kunna lägga till denna tjänst i sina datorsystem helt gratis, om experterna tyckte att det vore en bra idé. Men det finns det, så vitt jag vet, ingen som tycker.

Läs fler krönikor i arkivet.