Krönika

|

Nu ändrar FI fondbranschens logik

En jämförelse av hur mellanhänder tar betalt för aktieaffärer och fondsparande visar att de nya reglerna från FI stoppar de flesta provisioner. Från januari 2018 kommer nya fondandelar med lägre avgifter och nya fonddepåer där avgifterna speglar kostnaderna för tjänsten.

Det är väldigt stor skillnad i pris mellan olika börsmäklare, visar en genomgång i senaste Privata Affärer (7-2017). En kund som gör 100 aktieaffärer per år värda 10.000 kronor styck betalar bara 600 kronor per år till Nordea, men 6.900 kronor per år till SEB och hela 10.350 kronor till Handelsbanken som är dyrast av alla.


Gemensamt för alla börsmäklare som hjälper småsparare att köpa eller sälja aktier är dock att de alltid tar betalt per affär, antingen en fast avgift i kronor (minimicourtage eller helt fast), alternativt en fast procent av affärens storlek. Fondtorg som Avanza och Nordnet har hittills fungerat annorlunda, de erbjuder helt gratis fondbyten och får betalt indirekt via provisioner från fondbolagen, med en fast procent av sparkapitalet per år som tas ur fonderna.


Tänk om aktiehandeln skulle fungera som fondhandeln. Då skulle varje affär vara ”gratis” men börsbolagen skulle betala en fast procent av aktiekursen till depåbanken varje år. Vissa börsbolag skulle betala högre provisioner för att få hjälp att locka fler aktieägare att köpa deras aktier. Jämfört med dagens logik där courtaget är kopplat till mäklarens faktiska kostnader, så vore provisioner i procent av marknadsvärdet för aktiehandel uppenbart mer orättvist. Och samma slutsats borde rimligen alla dra när det gäller fonder.


Nya regler från FI


Detta är också vad som ser ut att hända från januari 2018. Lagstiftningen är baserad på EU-reglerna i MiFID II och lagrådsremissen i januari 2017 gav besked att den nuvarande logiken i fondbranschen, där mellanhänder får betalt via provisioner, bara blir tillåten om detta höjer kvaliteten på tjänsten och inte hindrar en schyst hantering som fokuserar på vad som gynnar kunden. Men var går gränsen mellan lagligt och olagligt?


Nu har Finansinspektionen (FI) äntligen förtydligat när provisioner får finnas kvar i samband med sparande och investeringar. FI offentliggjorde i förrgår nya regler för alla företag som levererar eller är mäklare av värdepapper (FFFS 2017:2). Störst effekt får rimligen kravet i kapitel 7 paragraf 2 att alla enskilda provisioner ska registreras och att mellanhanden sedan ska ”dokumentera hur de ersättningar och förmåner som institutet tillhandahåller eller tar emot, höjer kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls kunden.”


När den lilla kunden som köper fondandelar värda 1000 kronor bara ger mellanhanden en provision på 7 kronor per år medan kunden som har en miljon i samma fond indirekt betalar 7000 kronor per år för samma tjänst, då blir det tydligt att betalningen via provisionen inte ger stora kunder högre kvalitet än en direkt betalning av varje transaktion.


Kravet på rättvisa förtydligas därefter i paragraf 3: En ersättning eller en förmån ska anses vara utformad för att höja kvaliteten på en tjänst om följande villkor är uppfyllda:
1. Ersättningen eller förmånen är motiverad genom tillhandahållandet av en extra tjänst eller en tjänst på en högre nivå till en kund, som står i proportion till storleken på den mottagna ersättningen eller förmånen.
2. Ersättningen eller förmånen ger en påtaglig fördel för kunden.
3. Ersättningen eller förmånen är motiverad genom tillhandahållandet av en löpande förmån till kunden i samband med en löpande ersättning eller förmån.
En ersättning eller en förmån ska inte anses vara godtagbar om tillhandahållandet av den tjänst till kunden som ersättningen eller förmånen avser påverkas eller snedvrids på grund av ersättningen eller förmånen.


Nyckelorden är ”i proportion till” och att tjänsten inte ”påverkas eller snedvrids”. Det är självklart att någon typ av minimicourtage eller fast avgift bättre står i proportion till tjänsten att hantera ett fondbyte. Och så länge vissa fonder ger högre provisioner än andra så kommer mellanhänder att snedvridas och främst visa upp de dyra alternativen.


Samtidigt kan priset hos olika leverantörer varierar väldigt kraftigt för samma tjänst, det visar Privata Affärers genomgång av börsmäklarnas courtage för att köpa och sälja aktier. Därmed är det svårt att säga vad som är ett rimligt pris, men detta kommer alltså från januari 2018 inte att duga som ursäkt för att olika kunder betalar dramatiskt olika mycket för samma tjänst via provisioner.


Däremot är det inte alls självklart att det blir billigare för alla att betala direkt till mellanhanden för affärerna när de sparar i fonder. Ovan nämnda sammanställning i Privata Affärer visar att en aktiv småsparare med bara 100.000 kronor i sin depå ofta betalar mer än 6.000 kronor per år vilket motsvarar en fondavgift på 6 procent. Så dyrt är väldigt sällan fondsparande.


Fondhandel mer lik aktiesparande


Men dagens utformning av aktiecourtage, med minimiavgift plus %-avgift, speglar börsmäklarnas kostnadsstruktur och vad som är rimligt. Provisioner på fonder är däremot uppenbart orimliga, eftersom de är alldeles för höga vid stora sparbelopp, men samtidigt kanske för små vid månadssparande av små belopp. Månadssparande ska vara billigt eftersom affärerna genereras automatiskt av datorer och det ger fördelar för mellanhanden om många gör samma affärer samtidigt, som kan bakas ihop till stora order. Men om mellanhanden accepterar väldigt små kunder, då blir det svårare att motivera varför andra ska betala många tusenlappar per år för samma tjänst.


Lösningen från januari 2018 kommer rimligen att likna den i flera andra länder: fondbolagen kommer att starta nya andelsklasser med lägre förvaltningsavgift som inte betalar någon provision till mellanhänder. Sparare som vill ha de billiga fondklasserna kommer att behöva börja betala separat till fondmäklarna för tillgången till ett fondkonto, antingen via avgifter per transaktion eller med årsavgifter.


Kostnaderna för fondsparande kommer alltså i framtiden mer att likna kostnaderna för aktiesparande. Men jag tror att mellanhänderna kommer att föredra att erbjuda fondkonton med en fast årsavgift eftersom detta bättre speglar deras kostnader per kund och gör att månadssparande inte missgynnas (mer om detta i ”Nu kommer fondkonton med fast avgift”, länk ovan till höger).


I nästa steg kommer andra typer av mellanhänder som försäkringsmäklare och rådgivare att på motsvarande sätt få svårt att motivera varför det skulle höja kvaliteten på tjänsten att de får betalt via en provision som är en fast procent av fondkapitalet per år. Varför skulle det vara bättre att den som har tio gånger så stort kapital att investera ska betala tio gånger så mycket för rådgivningen?


Learn more about how Morningstar can help financial professionals prepare for MiFID II.

Läs fler krönikor i arkivet.

Relaterat

Artiklar

Länkar

Nyckelord

Andra krönikor

Aktiebörser

  Lokal USD SEK  
Stockholm (OMX AFGX)
-0,8 -1,2 -0,8 stängt
Frankfurt (DAX30)
-0,4 -0,2 0,2 stängt
London (FT-SE 100)
-0,1 0,1 0,5 stängt
Paris (CAC 40)
-0,3 -0,2 0,2 stängt
Tokyo (TOPIX)
0,1 0,5 0,0 stängt
New York (S&P 500)
-0,3 -0,3 -0,1 16:52
New York (NASDAQ 100)
-0,4 -0,4 -0,2 stängt
Moskva (RTS)
0,5 0,5 1,0 18:50
Hong Kong (HANG SENG)
0,6 0,6 0,7 16:08
Bombay (BSE SENSITIVE)
0,6 0,9 0,9 stängt
Johannesburg (FTSE/JSE ALL-SHARE)
1,0 2,4 2,7 15:00

Mest klickade fonder

Baserat på de 7 senaste dygnen.

Senast uppdaterad: 18 nov 22:12