Krönika

|

Nya fonder oftast onödiga

Fondreklam handlar ofta om nya fonder, men det är sällan nyheterna är värda besväret. Hög risk och höga avgifter dominerar, så fondspararna tjänar normalt på att hålla fast vid klassikerna.

Här i Europa finns fler fonder än i USA, 27.700 fondklasser jämfört med 20.300 i USA. Ändå är det sammanlagda fondsparandet tre gånger större i USA, vilket betyder att amerikanska fonder i snitt innehåller fyra gånger mer pengar.

Stordriftsfördelarna är extremt stora för fondförvaltare, för det kostar inte mer att förvalta en större fond. Alltså är det slöseri med resurser att ha så många fonder. En effekt är att förvaltningsavgifterna är mycket högre i Europa, vilket betyder att det blir mindre sparkapital kvar till fondspararna.

Även här i Sverige är överskottet uppenbart. Bara i kategorin ”Global, mix bolag” säljs 175 fondklasser. Långa svenska obligationsfonder har vi 60 stycken. Hittills under 2006 har det startats över 500 nya fonder i Europa, varav 20 är svenskregistrerade. Nya svenska fonder brukar jag skriva notiser om (dessa finns samlade under länken ”Nya fonder”, högst upp till höger).

Hög risk och höga avgifter

Men det är sällan som de nya fonderna verkligen tillför något nytt, normalt är det bara ännu ett fondbolag som har startat en fond som redan finns. En tydlig trend är dock att de nya fonderna har högre avgifter och högre risk än genomsnittet bland gamla fonder.

Visst finns det undantag, äkta nyheter. Tydligaste exemplet i år är Avanza Zero, en indexfond som följer svenska OMX och helt saknar avgifter. Vinsten för fondbolaget är istället att kunden måste skaffa en depå hos Avanza, som öppnar möjligheter till annan försäljning (mer om fonden i ”Avanza chockar fondbranschen med Zero”, länk till höger).

Ett mellanting är East Capital Turkietfond, som har både hög årsavgift och ger mycket hög risk, men samtidigt är den första svenska Turkietfonden. För alla svenskar med rötter eller släkt i Turkiet är det förstås intressant att kunna investera just i detta land. Samtidigt visar kursutvecklingen sedan start att riskerna är extrema: 1000 kronor som satsades när fonden startade föll på mindre än tre månader till under 600 kronor, för att sedan återhämta sig till 727 kronor enligt senaste andelskurs.

Den grundläggande idén med fonder är att sprida riskerna för att få en jämnare värdeutveckling än om pengarna investeras i ett fåtal aktier. Men East Capital Turkietfond är lika riskabel som en enda genomsnittlig aktie på Stockholmsbörsen – varför är så många nya fonder extrema högriskfonder?

Varför starta fler?

Förklaringarna är kanske flera, och det är omöjligt för utomstående att veta hur fondcheferna innerst inne resonerar. Men här är fem rimliga svar:

(1) Det är lättare både att utforma reklamen och att få publicitet om en fond är ny. Nyheter väcker automatiskt intresse. Fondbolagen utnyttjar en mänsklig svaghet att sätta likhetstecken mellan gammal och tråkig, fastän väl beprövade lösningar där ledningen har stor erfarenhet rimligen ger större chans till bra resultat.

(2) Fondbolaget vill öka försäljningen till befintliga kunder. Och det är nog lättare att locka till insättningar i en ny fond än att övertala kunderna att öka sina insättningar i de fonder de redan sparar i. I många sammanhang får dessutom fondbolagen mer utrymme och större chans att synas om de har många fonder.

(3) Ledningen vill lyfta fram en ovanligt duktig förvaltare, som fondbolaget lyckats rekrytera från en konkurrent eller en egen expert på en viss del av aktiemarknaden. I praktiken är det dock sällan som förvaltarna ens nämns i reklamen för de nya fonderna och särskilt i Sverige är den nya förvaltaren ofta nybörjare.

(4) Nya uppfinningar förekommer också, till exempel när Gustavia startade den första Balkanfonden eller ovan nämnda Avanza Zero. Detta är dock mycket ovanligt – för varje unik ny placeringsinriktning finns över 100 kopior. Många av dessa nyheter ger dessutom extremt stort risktagande, eftersom fonderna med högst risk ofta finns i toppen av avkastningstabellerna (men lika ofta i botten).

(5) Det är lättare att sätta en hög årsavgift på en ny fond än att höja avgiften på gamla fonder.

Håll fast vid klassikerna

En paradox är att de flesta människor i andra sammanhang hellre fortsätta att välja "gamla trygga" produkter än att pröva nya okända. Från hushållens största inköp (bilar och kläder) till dagligvaror (mat och tidningar) är det uppenbart att väl etablerade produkter har stor fördel.

Skillnaden är kanske att fonder, som folk i branschen brukar säga ”inte köps, de säljs”. Det betyder att försäljare och ”rådgivare” har större inflytande över valet och därmed kan lyfta fram nyheterna på ett helt annat sätt. Men fondspararna skulle tjäna på att vara mer kritiska och kräva bättre argument för att lämna de klassiska fonderna: Penningmarknadsfonder, Obligationsfonder, Blandfonder, Sverigefonder, Europafonder, globalfonder.

Jämför med kläder. Visst finns det en hel del människor som vår, sommar, höst och vinter flockas för att köpa det senaste modet. Men de flesta håller fast vid klassiska klädesplagg som håller år efter år. Det sparar både mycket pengar och mycket besvär.

Läs fler krönikor i arkivet.