Marknadskommentar

|

Kina tynger börserna i Asien

Börsuppgången under våren har lyft de flesta börser i Asien, men både Hongkong, Shanghai och Tokyo är kvar på minus. I ett längre perspektiv är det den kinesiska politiken som avgör.

Kina är förlorare under årets första fyra månader, medan aktiemarknaderna i Indonesien, Pakistan, Filippinerna och Thailand har stigit kraftigt. Bland fonderna syns samma mönster och även Indienfonderna lyftes av börsuppgången under mars, medan de rena Kinafonderna är kvar på rejält minus – i snitt ner 9 procent.


Bland övriga tillväxtmarknader är det bara Ryssland som har utvecklats ännu sämre än Kina. Latinamerikafonderna har i år stigit 6 procent i snitt fram till 7 maj, medan Asienfonderna i genomsnitt bara segat sig upp 1 procent. Även Japanfonderna har backat rejält, i snitt minus 7 procent sedan årsskiftet.


Inbromsning


Ett återkommande tema i både fondförvaltarnas rapporter och i oberoende analyser är att inbromsningen i Kinas ekonomi i verkligheten är kraftigare än den ser ut att vara i den officiella statistiken. Dessutom finns militära hot (”Kinas krigsmakt bakom börsnedgång”, länk ovan till höger). Så det är inte konstigt att börsutvecklingen har varit orolig det senaste året och att även grannländerna påverkas.


Men de allra flesta fondsparare har mycket längre tidshorisont och om sparpengarna behövs om 10 eller 20 år så spelar det ingen roll egentligen om det skulle bli en rejält hack i Kinas BNP-utveckling under 2015 och 2016 – det avgörande hur ekonomin utvecklas långsiktigt efter det. Om de politiska makthavarna i Peking lyckas hålla framtidstron hos majoriteten vid liv och de flesta kineser fortsätter att jobba hårt och nöjer sig med löften om bättre livskvalitet för barn och barnbarn, då kommer rimligen även utländska aktieägare (bland dem svenska fondsparare) att tjäna pengar.


Kinas politiker avgör


Om däremot majoritetet på allvar börjar protestera mot de brant ökade och idag extremt stora klyftorna mellan fattig och rika och kräver en återgång till gamla kommunistiska ideal, då finns risk att ett nytt inbördeskrig inleds. Många äldre kineser minns fortfarande kulturrevolutionen 1966-1976 väl.


Helt klart är även många av Kinas grannländer beroende av utvecklingen i världens mest befolkningsrika land. 14 grannar har landgräns till Kina och ytterligare 5 (Sydkorea, Japan, Taiwan, Filippinerna och Vietnam) tvistar med kineserna om var de ekonomiska zonerna i havet gränsar till varandra. Därmed är även börsutvecklingen i dessa länder beroende av Kina och det är knappast troligt att till exempel aktiekurserna i Filippinerna skulle fortsätta uppåt om Kina drabbas av en långvarig kris liknande Japan sedan 1990. I ett längre perspektiv är det alltså de kinesiska politikerna som avgör.

Läs fler kommentarer i arkivet.