Krönika

|

Fondsparandet växer, liksom avgifterna

Vi i Sverige har i snitt 209.000 kronor i fonder – nytt rekord. Fast de flesta har mindre än snittet, medan behovet som pensionärer är betydligt större. Och framöver gäller det att se upp så att inte avgifterna äter upp hela nysparandet.

Den totala förmögenheten i värdepappersfonder i Sverige uppgick till 1964 miljarder kronor vid utgången av år 2010, enligt månadsstatistiken per 31 december som Fondbolagens Förening presenterade i går. Både den fortsatta börsuppgången och nysparande på 85 miljarder har bidragit till det nya rekordet. Summa fondavgifter var drygt 1 procent av kapitalet, eller 20 miljarder.


Litet för de flesta


Räknat per person är fondkapitalet 209.000 kronor, för Sveriges folkmängd är 9,41 miljoner människor enligt senaste beräkningen från SCB. Detta kan verka som mycket pengar, men av flera orsaker är det verkliga fondkapitalet litet för de flesta svenskar. Dels är det en liten grupp rika som har sparat mycket större belopp, medan majoriteten har ett fondkapital under 100.000 kronor. Dels är behovet när vi blir pensionärer mycket större.


Fondkapitalet är fortfarande mindre än Sveriges BNP under ett enda år, som var 332.000 kronor per person under år 2009. Alltså är det lätt att räknat ut att det inte räcker särskilt långt för att täcka våra behov som pensionärer.


Nationalräkenskaperna hos SCB räknas lite annorlunda än Fondbolagens Förenings statistik, men intressant är ändå att sparkvoten enligt SCB har ökat kraftigt de senaste åren och 2009 var sparandet i Sverige inklusive tjänstepension och premiepension hela 12,9 procent av hushållens inkomster (mer än dubbelt så mycket som snittet under den ”slösaktiga” perioden 1997-2006). Summan på 225 miljarder i svensk sparande betyder om den står sig även 2010 att fonderna fick 38 procent av allt sparande i Sverige. Och notera att i ”sparande” ingår även amorteringar av lån och andra sätt som människor avstår från konsumtion, så fonderna har en större andel av det finansiella sparandet.


Men det är främst insättningar som har byggt upp fondsparandet. I december 1999 var den sammanlagda fondförmögenheten 855 miljarder kronor och insättningarna netto under de senaste elva åren är totalt ungefär 750 miljarder. Så bidraget från avkastningen i fonderna är betydligt mindre, vilket beror på att merparten har varit placerad i aktiefonder och dessa drabbades hårt av börsrasen 2001-2002 och 2008.


Väldigt bra


Ändå tycker jag att det är väldigt bra att fonder får en så stor del av nysparandet, eftersom det är ett så bra sätt att spara för småsparare. Fördelen är främst att en fond ger samma avkastning till miljonären som till den som bara sätter in några hundralappar varje månad.


Dessutom är det värt att påpeka att egentligen borde fonderna hela tiden ha ett utflöde netto, för poängen med att spara i fonder är förstås att ta ut mer än man har satt in. Men fondsparandet är fortfarande en ganska ny företeelse i Sverige, fondförsäkringar blev tillåtna för precis tjugo år sedan och det var bara drygt tio år sedan som PPM och insättningarna till tjänstepensioner började på allvar. Så de stora uttagen till morgondagens pensionärer har inte börjat ännu, men om 10-20 år kommer uttagen rimligen konstant att vara större än insättningarna. Då är det bara avkastningen som kan öka volymen fondkapital, inte som de senaste tio åren då det främst är insättningar som gjort att fondkapitalet ökat.


Mer till pensionärerna


Behovet av sparkapital som pensionärer är stort, för även om de som är födda efter 1953 (och fullt ut har premiepension) är nöjda med en pension på till exempel 20.000 kronor per månad före skatt, så blir det totalt 4,8 miljoner kronor om man är pensionär i tjugo år. Ungefär hälften kommer i så fall från den statliga inkomstpensionen, men resten behöver komma från premiepension, tjänstepension och privat sparande. Då räcker inte 209.000 kronor särskilt långt, även om värdestegring framöver rimligen kommer att få kapitalet att växa. Vi behöver mycket mer pensionskapital.


Fast om man ser på de avgifter som normalt tas ut i aktiefonder, så är det bra att fondkapitalets andel av pensionen inte är större. Trots att större kunder som Collectum i ökad utsträckning kräver rabatter på de ordinarie förvaltningsavgifterna, så kostar fondsparandet i Sverige i snitt mer än 1 procent av kapitalet per år - när man räknar in extra avgifter för rådgivning och hjälp med fondvalet.


Så länge fondkapitalet är mindre än BNP, så är avgifternas andel av den totala ekonomin rimlig. Men om allt mer av försörjningen av framtidens pensionärer ska betalas av en premiereserv som byggs upp både hos Pensionsmyndigheten och i olika typer av tjänstepension, så behöver fondkapitalet totalt sett vara flera gånger större än BNP för att täcka en genomsnittlig tid som pensionär på uppåt tjugo år. I takt med att allt fler har hela sitt pensionssparande i fondförsäkringar och liknande lösningar där allt kapital placeras i fonder, så närmar vi oss en jämvikt där pensionskapitalet i fonder i snitt närmar sig halva sparkapitalet som behövs på pensionsdagen, minus den förväntade avkastning som ska täcka resten av pensionsutbetalningarna.


Avgifterna tio gånger större


Flera osäkra faktorer påverkar beräkningen. Många börjar inte arbeta och tjäna in pension förrän efter att de fyllt 25, plus att pensionsåldern troligen flyttar sig uppåt framöver, så intjänandetiden är osäker. Å andra sidan är pensionskapitalet obeskattat, eftersom inkomstskatt och moms tas ut på pensionerna, så ungefär hälften av fondkapitalet tillhör indirekt stat och kommun. Men jag gissar att fondkapitalet i Sverige när det är fullt utbyggt om 20-30 år kommer att bli tio gånger större än i dag, som andel av BNP.


I så fall blir avgifterna ett jätteproblem om de är kvar på dagens nivå, sett som andel av BNP. Hittills finns en märklig brist på konkurrens, där nystartade fonder ofta har högre avgifter än de gamla plus att allt fler svenskar betalar extra för att något ”proffs” ska välja fonder (se ”Fondexperter ger främst ökade kostnader”). Just nu är sparandet i Sverige rekordstort enligt SCB och som sagt ungefär tio gånger större än avgifterna som togs ur fonderna (225 jämfört med 20 miljarder kronor). Men stämmer min gissning att fondkapitalet vid en framtida jämvikt är tio gånger större i förhållande till BNP, så finns alltså risken att summa fondavgifter blir ungefär lika stora som hela det årliga sparandet i Sverige.


Till exempel om du har ett fondkapital på 1,2 miljoner kronor och sätter in 1000 kronor varje månad. Om årsavgiften i fonderna i snitt är 1 procent, så betalar du lika mycket i fondavgift per år som du sätter in. De som jobbar i fondbranschen blir glada, men hur smart är det för resten av svenska folket?

Läs fler krönikor i arkivet.

Relaterat

Artiklar

Nyckelord

Andra krönikor

Aktiebörser

  Lokal USD SEK  
Stockholm (OMX AFGX)
-0,8 -0,5 -0,8 stängt
Frankfurt (DAX30)
-1,2 -0,6 -1,0 stängt
London (FT-SE 100)
-0,5 -0,4 -0,7 stängt
Paris (CAC 40)
-1,1 -0,8 -1,2 stängt
Tokyo (TOPIX)
0,3 0,0 0,5 stängt
New York (S&P 500)
-2,6 -2,6 -3,8 stängt
New York (NASDAQ 100)
-3,2 -3,2 -4,3 stängt
Moskva (RTS)
-1,1 -1,1 -1,4 18:51
Hong Kong (HANG SENG)
0,5 0,6 0,8 16:08
Bombay (BSE SENSITIVE)
0,8 1,0 1,2 stängt
Johannesburg (FTSE/JSE ALL-SHARE)
-0,4 -0,4 -0,9 stängt