Hitta artiklar

Visar 10 artiklar av 17
Barnsparande ger ofta dubbel vinst Krönika 23/8 2018
Dra mer nytta av billiga generationsfonder Krönika 30/11 2017
Barn behöver förstå moderna pengar Krönika 31/8 2017
Nytt perspektiv på barnsparande Krönika 12/4 2012
Svårt att göra barnsparandet rättvist Analys 22/9 2011
Fonder populäraste sparformen till barnen Notis 24/1 2011
Mina svar till DI om barnsparande Nyhet 4/10 2010
Satsa på bosparande och glöm pensionssparande Notis 1/10 2010
Fondtyper 3: Blandfonder Analys 16/3 2010
Så sparar du smart till barnen Notis 7/4 2008

Relaterade artiklar

Passa på att lämna storbankernas fonder
Krönika 24/10 2002

Lova att byta fond
Krönika 27/12 2002

Nu slipper fondbolagen hymla med avgifterna
Krönika 16/4 2004

Lägre betyg på de största fonderna
Krönika 25/11 2004

Små svenska fonder billigast
Krönika 9/12 2004

Paradox när spartiden växer
Krönika 11/3 2005

Höga betyg till de bästa indexfonderna
Krönika 9/9 2005

Rätt perspektiv på fondavgifterna
Krönika 6/10 2005

Ränta på ränta en otrolig uppfinning
Analys 9/2 2006

Avanza chockar fondbranschen med Zero
Analys 8/5 2006

Finansinspektionen bryter mot fondlagen
Krönika 17/5 2006

Senaste årets 12 mest läsvärda
Krönika 3/8 2006

Avanzas analys av avgifter är vilseledande
Krönika 16/2 2007

Guldrusch i fondbranschen
Krönika 22/3 2007

Krångligt även att välja indexfond
Krönika 31/1 2008

Mjölk lika billig som räntefonder
Krönika 4/9 2008

Kritisera andra lika hårt
Krönika 20/11 2008

Byt ut dyra dåliga fonder
Krönika 29/1 2009

Värt att fundera mer kring Bankbluffen
Analys 8/10 2009

Ovanligt många sämre än index
Krönika 18/3 2010

TER visar hela avgiften i utländska fonder
Krönika 19/8 2010

Så hittar du de bästa indexfonderna
Krönika 27/1 2011

Tre nya krav på fondsäljarna
Krönika 8/3 2012

Läs rapporterna istället för att klaga på avgifterna
Krönika 29/8 2013

Robur har förvaltat försiktigt, och informerat
Krönika 19/12 2013

Vilken är rätt slutsats av Didner & Gerge?
Krönika 11/12 2014

DN är ännu ett av alla skurkföretag
Krönika 31/1 2019

Nyckelord

Avgifter


Bankrånet är folkets fria val

DN kallar i dag storbankernas fondavgifter för ”bankrånet” och ”en pågående stöld”. Visst är fonderna ofta dyra. Men det är svenska folket som ofta väljer en tjänst som är trygg, tillgänglig och bekväm. Tre konkreta åtgärder kan öka konkurrensen.
Krönika av Jonas Lindmark 11/5 2006

Den urgamla kritiken att storbankernas fondavgifter är onödigt höga har blossat upp den här veckan. Lanseringen av Avanza Zero är rimligen orsaken. Tisdag och onsdag har jag nästan konstant svarat på frågor från olika journalister.

Ett intressant och tydligt exempel finns på Dagens Nyheters ledarsidor i dag, där Peter Wolodarski skriver om de långsiktiga konsekvenserna av fondavgifter kring 1,5 procent per år (se ”Bankrånet i det nya Sverige”, länk nedan till höger).

Han använder en beräkning där summa avgifter efter 47 år är större än kundens fondinnehav. Om han hade lagt till att fondsparandet allt oftare sker via i en försäkringslösning som ger extra avgifter, så hade det gått mycket fortare att nå brytpunkten där banken tjänar mer. Wolodarskis slutsats är att "fondbolagens avgifter är en pågående stöld".

Kundernas behov

Jag har själv ofta kritiserat onödigt höga fondavgifter (till exempel i ”Små svenska fonder billigast”, ”Lova att byta fond” och ”Passa på att lämna storbankernas fonder”, länkar ovan till höger). Fast samtidigt tycker jag att debatten lätt lämnar det avgörande, nämligen kundernas behov.

Visst är storbankernas höga vinster från fondsparande delvis en effekt av svensk skattelagstiftning, som binder kunderna både via reavinstskatt och via inlåsning i försäkringslösningar. Men ett tydligt exempel på att svenska folket inte agerar enbart ekonomiskt är att hösten 2002, när börsen hade fallit kraftigt så att många istället hade reaförluster och kapitalförsäkringar som minskat i värde, då var det ändå få som passade på att byta.

En förklaring som ges både i vetenskapliga studier och i kontakt med ”vanligt folk” är att storbankerna erbjuder ett fondsparande som är kopplat till andra, mer osynliga värden. Samt att människor ofta accepterar att betala extra för dessa, eller till och med främst önskar annat än hög avkastning och låga avgifter i kronor och öre. Kundens behov möts av storbankerna med en tjänst som är:

Trygg. De fyra svenska storbankerna har gjort stora investeringar i sina varumärken under många år. Den grundläggande oron hos någon som väljer var sparandet ska placeras är faktiskt om pengarna kommer att betalas tillbaka, inte hur stor avkastningen kommer att bli. Att sköta lönekonton och räkningar är olönsamt om kunden belastar kontorspersonalen med frågor, men känslan av trygghet som vardagskontakterna skapar gör att kunden väljer att fondspara hos samma bank. Och även subjektiv trygghet är ett stort mervärde.

Tillgänglig. Bankernas kontor finns ofta inom gångavstånd och människor är vana att kunna kliva in och tala med en vänlig kamrer, öga mot öga. Visst har bankerna försökt att locka kunderna att hellre posta en blankett eller använda internet. Men möjligheten att besöka bankkontoret finns kvar och har ett värde.

Bekväm. Dagens svenskar har ofta ”ont om tid” därför att förväntningarna på vad som bör hinnas med är höga och skattesystemet gör att allt fler tjänster utförs som ”gör-det-själv”. Att själv leta reda på de fonder som har lägst avgifter och hur man gör för att spara i dessa, det är förstås möjligt via till exempel Morningstar. Men de flesta svenskar väljer att använda sin tid till annat. Och det är faktiskt mycket möjligt att detta är rationellt, för det finns nog ofta andra områden där det under en period på 47 år är lättare att minska sina kostnader genom att leta lägre pris.

Tre konkreta åtgärder

Finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg skickade i dag ut ett pressmeddelande där han meddelar två åtgärder: att diskutera med bankerna och att undersöka om PPM kan användas för att sätta mer press på priserna, ungefär som SBAB har sänkt räntemarginalerna på bolån. Båda förslagen är redan prövade. I krönikan ”Rätt perspektiv på fondavgifterna” (länk ovan till höger) i höstas påpekade jag att det behövs mer konkreta åtgärder om politikerna vill öka fokus på fondavgifterna, samt gav tre förslag:

(A) Inför en regel att fondernas årsrapporter ska innehålla ett längre perspektiv även på avgifterna.
(B) Tvinga fondbranschen att skicka en räkning till kunden varje år.
(C) Inför ett krav att de som säljer fonder måste informera skriftligt om den totala kostnaden för olika alternativ under den förväntade spartiden.