Svårt välja fondtyp, förvaltare lättare

En sammanfattning av mina fyra kommentarer den här veckan är sämre tider i USA, men bättre tider i Japan och Europa. Mycket av detta är dock redan inräknat i aktiekurserna, vilket talar för att främst leta skickliga förvaltare.

Jonas Lindmark 2006-02-03 | 16:50
Facebook Twitter LinkedIn

Efter ett par månader fyllda av andra arbetsuppgifter, har jag den här veckan börjat en uppdatering av marknadskommentarerna här på Morningstar (som finns under ”Marknader” i menyn till vänster). De fyra kommentarer som nu är uppdaterade gäller Europa, Japan, USA och Världen (direktlänkar till höger).

Syftet med dessa marknadskommentarer är främst att berätta om viktiga nyheter och förklara utvecklingen, men även att ge prognoser. En sammanfattning av veckans fyra kommentarer är att det under 2006 blir sämre tider i USA, men bättre tider i Japan och Europa. Mycket av detta är dock redan inräknat i aktiekurserna, så det är inte självklart vilka fonder som blir vinnare framöver.

Svårt spå framtiden

Och det är svårt, både att förklara utvecklingen och att spå framtiden. Jag har ingen kristallkula som ger hjälp att skåda in i framtiden eller se in i investerarnas hjärtan. Det jag kan göra är att samla information och argument, samt försöka avgöra vilka experter som är värda att lita på. Ibland kan detta ge bra förklaringar och köptips, men inte alltid.

När det gäller enskilda veckor och månader tycker jag allt mer sällan att jag har något väsentligt att säga. Jag har därför övergått till ett längre perspektiv och försöker blicka förbi de kortsiktiga svängningarna.

Fast efter tre års börsuppgång får jag allt oftare kritik från fondsparare som tycker att det är självklart att deras favorit bland aktiefonderna kommer att fortsätta vara vinnare. Visst vore det trevligt om det räckte med ett par enkla argument för att säkert spå framtiden – men ett längre historisk perspektiv än tre år visar att det ofta inträffar oväntade händelser som gör att de självklara sambanden bryts och som därför kullkastar prognoserna.

Inte symmetriskt

Men behovet av logik och förklaringar är inte symmetriskt. Om en viss typ av fonder på en vecka stiger 10 procent i värde, då blir de som redan investerat nöjda och övriga blir kanske intresserade. Någon direkt förklaring efterfrågas sällan – de allra flesta accepterar den branta uppgången som naturlig.

När samma typ av fonder istället plötsligt faller med 10 procent, då är det däremot många som blir oroliga. Varför faller aktiekurserna? Kommer nedgången att fortsätta? Både fondsparare och journalister hör av sig till Morningstar och vill ha en förklaring.

Jag anses vara expert på fonder och många tycker därför att jag borde kunna förklara. Men själv tycker jag ofta att det är lika obegripligt och svårt att förklara både plötsliga uppgångar och nedgångar. Ibland finns förstås någon tydlig nyhet, politisk eller ekonomisk, som det är rimligt att aktiemarknaden har reagerat på. Men betydligt oftare finns inte någon tillräckligt stor nyhet, åtminstone om man översätter börsindex ändring till hur många miljarder kronor som det samlade marknadsvärdet ökat eller minskat.

Ta vår egen aktiemarknad, Stockholmsbörsen, som exempel. Måndag den 9 januari 2006 nådde Stockholmsbörsen en topp, den högsta noteringen sedan december 2000. Det samlade börsvärdet var uppe i 3646 miljarder kronor. Två veckor senare hade börsen backat 4 procent och det samlade börsvärdet var nere strax under 3500 miljarder kronor. 146 miljarder hade ”försvunnit” på två veckor.

Drygt en vecka senare, i går kväll, hade Stockholmsbörsen återhämtat hela nedgången med råge – det samlade börsvärdet var uppe i 3658 miljarder kronor. 158 miljarder har ”skapats” på nio dagar. Fyra procent indexförändring är inte mycket, med tanke på att Stockholmsbörsen de senaste tre åren klättrat 115 procent. Men även en upp- eller nedgång på 4 procent är svår att förklara om man tvingas försöka hitta konkreta orsaker till antalet miljarder kronor som ”skapats” eller ”försvunnit” bland de nyheter som rapporterats under den senaste veckan.

Sällan logisk

Många experter har dragit slutsatsen att det sällan går att förklara aktiemarknadens kortsiktiga rörelser, helt enkelt därför att det sällan finns en logisk förklaring. Svängningarna på kort sikt förklaras istället med ”psykologi” eller flöden av pengar. Tusentals eller miljoner investerare runt om i världen har fattat beslut, som inte alls behöver vara rationella, och summan av dessa beslut avgör börsutvecklingen.

Särskilt svårt är det att hitta logiska förklaringar av värdeutvecklingen i högriskfonder, till exempel IT-fonder och länderfonder inriktade på Kina och Ryssland. I årets första krönika påpekade jag att det saknas matematisk logik bakom påståendet att denna typ av fonder genomgående skulle ge högre avkastning (se ”Högriskfondernas förbannelse består”). Däremot kan många av dem förstås fortsätta att ge hög avkastning under år 2006, om investerarnas aptit på placeringar med hög risk består.

Personligen är jag dock skeptisk till att vi skulle få fyra år i rad med generellt hög avkastning. För varje år med brant värdestegring behövs nytt bränsle i form av ännu bättre nyheter eller ännu fler nya investerare för att den branta uppgången ska bestå.

Leta skickliga förvaltare

Vissa optimister tänker tvärt om och menar att en trend blir säkrare ju fler år den pågår. Min erfarenhet är dock att människor tenderar att dra ut trender för långt och att även aktiemarknaden lätt fastnar i gamla spår. Därför avbryts trenderna av plötsliga börsras eller av branta uppgångar, när tillräckligt många upptäcker att verkligheten ändrats.

Exakt när trendbrotten kommer är tyvärr väldigt svårt att spå. Som jag tidigare påpekat har jag de senaste fem åren lyckats betydligt bättre med att peka ut skickliga fondförvaltare än med att spå vilka fondkategorier som kommer att ge högst avkastning (mer om detta i till exempel "Guldstjärnor ger högre avkastning" och ”PPM kan peka ut stjärnförvaltare”, länk ovan till höger). Därför tycker jag att det är bättre att sprida fondsparandet på många olika kategorier. Fokusera sedan på att hitta en skicklig förvaltare i varje kategori.

Fast tyvärr finns det ännu ett val, som är minst lika avgörande, nämligen fördelningen mellan aktier och räntebärande. Efter tre års brant börsuppgång tycker jag att det är rimligt att minska andelen aktiefonder och vänta på ett bättre köptillfälle efter nästa börsras. Samtidigt vill jag direkt påpeka att jag haft samma åsikt i två år. Redan efter den branta börsuppgången 2003 var världens aktiemarknader åter högt värderade räknat i dollar och för två år sedan började jag argumentera för försiktighet (till exempel i ”Ny stormvarning i PPM-portföljerna”, länk ovan till höger).

Hittills har försiktighet varit onödigt (se ”Misstro mot Sverige gynnar aktiefonder”), men argumenten har blivit starkare så jag ger mig inte, jag fortsätter att påpeka risken för börsras.
Xpersonligt Xköptips

Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. Du kan nå honom på jonas.lindmark@morningstar.se 

© Copyright 2023 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings