De flesta fondsparare låter sina pengar stanna i samma fonder hela spartiden. Ändå lönar det sig ofta uppenbart att byta, eftersom verkligheten har förändrats – både nya alternativ och nya förutsättningar dyker upp efter 5-10 års sparande. Men det finns tyvärr flera starka skäl till att stanna, både psykologiska och ekonomiska.
Psykologiskt så kan ett fondbyte dels betyda ett erkännande att det förra fondvalet var ett misstag, vilket tar emot. Dels så finns en risk att välja en fond som visar sig utvecklas sämre framöver. Så alltså är det bekvämare att sitta på händerna.
Ekonomiskt är det främst gamla direktinnehav som är inlåsta, om de har stigit kraftigt och den obeskattade reavinsten vuxit sig stor. Fast detta spelar egentligen bara stor roll om den återstående spartiden är lång. Om det till exempel bara är 3 år kvar tills du har tänkt använda pengarna, då spelar det faktiskt inte så stor roll för kostnaden om du betalar skatten nästa år eller om 4 år – vilka som än vinner riksdagsvalet i höst så lär reavinstskatten finnas kvar.