Övriga räntefonder, med längre genomsnittlig löptid (duration) än ett år, har tidigare delats i två ungefär lika stora grupper. Fonderna i kategorin ”medellånga” har de föregående tre åren haft något kortare snittlöptid, medan fonderna i kategorin ”långa” har haft längre snittlöptid, vilket ger större ränterisk (om marknadsräntorna plötsligt stiger kraftigt, så kommer obligationer med längre återstående löptid att falla mer i värde). Orsaken till att de båda grupperna har behövt vara ungefär lika stora är att det krävs minst 25
fonder med tre års historik för att fonder i en fondkategori ska kunna få Morningstar Rating.
De senaste åren har dock skillnaden i snittlöptid minskat mellan de två grupperna ”medellånga” och ”långa”, vilket kan bero på att fondbolagen har glidit närmare varandra i vilka jämförelseindex de använder. Högre historisk avkastning från räntefonder med mycket lång snittlöptid har ökat intresset för dessa, både bland fondbolag och bland fondsparare. Samtidigt har det blivit färre fonder som faktiskt lovar sina andelsägare att de kommer att hålla en medellång snittlöptid, till exempel mellan 1 och 3 år.
En effekt är att Morningstar Rating på räntefonder till stor del beror av vilken kategori de är placerade i. När förvaltarna numera ligger närmare varandra än tidigare i snittlöptid, men fortfarande varierar sin ränterisk, så betyder det att gränsdragningen mellan de två grupperna har blivit allt svårare. Tyvärr har detta det senaste året inneburit att fonder med mycket lika innehåll och resultat ändå fått helt olika fondbetyg. Små skillnader i genomsnittlig ränterisk har avgjort kategori och därmed fondbetyg. Det har varit orättvist.
Dessutom har de svenska marknadsräntorna under lång tid haft en nedåtriktad trend och 5-åriga statsobligationer ger i dag bara strax över 3 procent ränta per år. Många experter spår nu att trenden för de långa marknadsräntorna de närmaste åren kommer att byta riktning och att Sverige om några år kommer att ha högre räntor än i dag. Därmed har det blivit mer intressant för fondspararna att hitta räntefonder som placerar i obligationer utan alltför hög ränterisk. Men bara ett fåtal räntefonder har en tydlig gräns i sina fondbestämmelser, som garanterar en medellång snittlöptid.
Bara sex ”medellånga”
Problemen beror alltså till stor del på Morningstars försök att hålla de två grupperna lika stora, för att kunna ge Morningstar Rating både till ”medellånga” och ”långa”. Därför överger vi nu detta mål och merparten räntefonder med snittlöptid över 12 månader placerar i kategorin ”Ränte, SEK obligationer, långa”. Bara sex fonder finns kvar i kategorin ”medellånga”. Syftet är dels att hjälpa fondspararna att hitta räntefonder med eftersträvad ränterisk, dels att ge mer rättvisa fondbetyg.
Effekten på Morningstar Rating är att fonderna i kategorin ”medellånga” per 28 februari och framöver inte får fondbetyg. Samtidigt kommer nu samtliga långa räntefonder att jämföras med varandra. Långa räntefonder med liknande placeringar och likvärdiga resultat kommer i fortsättningen att få samma fondbetyg.