Morningstars PPM-portföljer de första 10 åren

Efter tio år syns ett tydligt mönster: Morningstars aktiva PPM-portföljer har utklassat både de passiva och AP7. Skillnaderna har främst uppstått under börsrasen 2002 och 2008. Och portfölj 6 utökar sitt försprång.

Jonas Lindmark 2010-12-16 | 15:00
Facebook Twitter LinkedIn

Varje år har jag publicerat en utvärdering av förslagen i Morningstars PPM-test. Fram till för ett år sedan har jag gjort utvärderingarna själv i Excel och publicerat detaljerna i beräkningarna för varje period, så att utomstående kan kontrollera att jag räknat rätt. Men för några år sedan började vår konsultavdelningen här i Stockholm att beräkna resultaten för externa PPM-förvaltare, så nu har de tagit över utvärderingen av även mina portföljer. Fördelen är främst att resultaten lätt kan uppdateras, men även att risken för misstag minskar.


Diagrammen nedan börjar sista december 2000, trots att publiceringen av de första PPM-por

tföljerna på Morningstar.se skedde redan 18 september samma år när de första valkuverten började skickas ut. Men Premiesparfonden startade inte förrän 2 november och många skickade inte in sina valblanketter förrän i december, så jag tycker att det första årsskiftet är en logisk startpunkt. Dessutom blir diagrammen mer lättbegripliga när de innehåller tio kalenderår (fast notera att för år 2010 är de uppdaterade fram till fredag 10 december).


Redan från start var jag tydlig med att mina portföljer i första hand tävlande med ett världsindex för aktier (MSCI World). Men återkommande under dessa år har varit debatten om det lönar sig att göra egna val, så många tycker nog att jämförelsen med Sjunde AP-fondens resultat är mer intressant. ”AP7” i diagrammen är Premiesparfonden fram till och med 11 maj i år, därefter är beräkningen baserad på 100 procent i nya AP7 Aktiefond (som förvaltar alla pengar åt icke-väljare under 55 år).


Notera att rabatterna som aktiva PPM-sparare har fått tillbaka från fondbolagen inte är medräknade i denna utvärdering, så i verkligheten är resultatet för Morningstars portföljer lite bättre än det som redovisas nedan. Men skillnaden per år är väldigt liten, så slutsatserna förändras inte.


5 av 6 bättre än AP7


Sammanlagt under dessa nästan tio år har Sjunde AP-fonden levererat en avkastning på totalt 19,3 procent (vilket motsvarar 1,8 procent per år) medan MSCI World har backat 10 procent. Morningstars sex PPM-portföljer har i snitt stigit 67 procent totalt (5,3 procent per år). Bara år 2005 var snittet sämre än världsindex (portföljerna 27%, världsindex 31%). Men framgången är ojämnt fördelad, de tre aktiv förvaltade portföljerna, med i snitt fyra fondbyten per år, har i genomsnitt stigit 115 procent totalt – medan de tre passiva i snitt bara stigit 27 procent. Å andra sidan har de tre aktiva portföljerna lyckats sämre än världsindex fyra år (2005-2007 och 2010).



Portfölj 1, passiv låg risk Ända sedan Skandia Realräntefond blev valbar hos PPM har den varit ankaret för avkastningen i portfölj 1 och större delen av tiden har andelen varit 50 procent. Två perioder när jag tyckt att världens aktiemarknader varit klart undervärderade (från september 2001 till februari 2004, samt från oktober 2008 till oktober 2009) har andelen räntefond varit lägre, vilket förbättrat avkastningen kraftigt. Övervikt svenska aktier och innehavet i Skagen Global (från februari 2005) har också hjälpt denna portfölj att överträffa AP7.


Resultatet för portfölj 1 är en total avkastning på 47 procent och bara två år (2005 och 2010) var avkastningen sämre än världsindex. Som diagrammet visar har svängningarna i resultatet varit klart lägre, särskilt jämfört med AP7.



Portfölj 4, aktiv låg risk har också i snitt bara haft ungefär 50 procent placerat i aktiefonder, men andelen räntefonder har varit större när aktiekurserna varit höga (som mest 80 procent). De aktiefonder som ingått har främst varit breda (som mest 20 procent i Lannebo Småbolag), men ändå har risktagandet ibland varit ganska högt (40 procent i Skagen Global våren 2009).


Resultatet för portfölj 4 har därför blivit en total värdeökning på 80 procent, klart bättre än portfölj 1. Men som diagrammet visar är det främst i samband med börsrasen 2002 och 2008 som mer aktiva fondbyten har lönat sig.



Portfölj 2, passiv mellanrisk har, förutom 25 procent i Skandia Realräntefond från december 2006 till mars 2008, hela tiden investerat i enbart aktiefonder. Dessutom främst i Europa och USA, så det är naturligt att avkastningen totalt sett inte avviker så mycket från världsindex. Positivt har främst varit innehaven i Didner & Gerge och Skagen Global.


Resultatet för portfölj 2 är det enda som är sämre än AP7, totalt bara en uppgång på 13 procent. En viss tröst är det ändå att utvecklingen varit klart bättre än världsindex, men sju av tio år har varit sämre än AP7. Fast detta är väl inte förvånande, avvikelserna måste bli små med en passiv portfölj som fokuserar på riskspridning och att hålla kostnaderna nere.



Portfölj 5, aktiv mellanrisk har i snitt haft samma risktagande som portfölj 2, men den aktiva förvaltningen har gjort att andelen aktiefonder varierat mellan 30 och 100 procent, vilket lönade sig bra eftersom strategin varit att försöka tjäna på de stora svängningarna. Skillnaderna jämfört med portfölj 6 har ofta varit små, men det har visat sig bli en stor nackdel att så sällan ”krydda” med innehav som East Capital Balkan och SEB Internetfond.


Resultatet för portfölj 5 är ändå en värdeökning på totalt 102 procent (ett snitt på 7,3 procent per år). Bara de tre åren 2005-2007 var resultatet sämre än världsindex, men framgången jämfört med AP7 beror enbart på framgångsrik omviktning under börsrasen, först till hög andel räntefonder och sedan till enbart aktiefonder under den första branta uppgången.



Portfölj 3, passiv hög risk har alltid placerat 100 procent i aktiefonder och dessutom mer i högriskfonder (Sverige, Japan, tillväxtmarknader) än portfölj 2. Misstaget har främst varit 10-15 procent i Japanfonder, medan 20 procent i först Didner & Gerge och sedan Lannebo Småbolag är huvudförklaringen till framgången jämfört med världsindex.


Resultatet för portfölj 3 är en värdeökning sedan nyårsafton år 2000 på 21 procent, bara ett par ynka procentenheter bättre än AP7. Men sju av tio år har portfölj 3 lyckats sämre än AP7, som främst förlorar på grund av det urusla resultatet under 2008. Å andra sidan har portfölj 3 överträffat världsindex flest gånger, med ett enda misslyckande år 2008.



Portfölj 6, aktiv hög risk är den fördelning som jag själv hela tiden har valt hos PPM under dessa tio år. Därför är det dubbelt kul för mig att detta är det förslag som har lyckats klart bäst. Här har jag haft utrymme att ta mer ”aktiv risk” mot jämförelseindex, men jag har ändå känt ett ansvar att visa att det är viktigt att bygga portföljer med bra riskspridning. Överavkastningen jämfört med världsindex och AP7 har främst uppstått under de två börsrasen 2002 och 2008 – både före och efter botten. I över ett år innan båda bottnarna har jag valt en hög andel räntefonder och strax innan botten har jag bytt till 100 procent aktiefonder med hög risk. Efter den första branta uppgången har jag sänkt risktagandet, med facit i hand alltför tidigt.


Resultatet för portfölj 6 har varit bättre än världsindex 8 av 10 kalenderår, men bara bättre än AP7 under sex kalenderår. Förklaringen till den höga avkastningen totalt på 162 procent (i snitt 10,1 procent per år) är att denna portfölj både lyckats stå emot börsrasen bra och att stiga mer än de andra portföljerna under uppgångarna 2003 och 2009.


Slutligen är det tänkvärt att Sjunde AP-fonden faktiskt har lyckats bättre än de sex portföljerna 34 av 60 mätperioder – men främst på grund av uselt resultat av AP7-förvaltarna under börsnedgångarna 2001 och 2008 så har jag ändå lyckats bättre totalt sett med alla utom portfölj 2. Och i snitt har därför Morningstars PPM-portföljer sedan 1 januari 2001 stigit 67 procent totalt, medan Sjunde AP-fonden bara har åstadkommit en avkastning på 19 procent (mer om detta i dagens krönika "Svårare att klå AP7 framöver ", länk ovan till höger).

Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. Du kan nå honom på jonas.lindmark@morningstar.se 

© Copyright 2022 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings