Allt mer luriga aktieobligationer

Låt dig inte luras att aktieobligationer ger god chans till hög avkastning. Här är fyra exempel på att de luriga optioner som säljs just nu är sämre än de verkar.

Jonas Lindmark | 01-04-03 | E-mail Article

Efter de senaste tre årens börsnedgång har intresset ökat för sparformer som verkar mindre riskabla än aktiefonder. Exempel är räntefonder, hedgefonder och aktieobligationer.

Flera läsare har de senaste veckorna hört av sig och frågat om aktieobligationer. De tycker att produkten verkar intressant, men vill ha mer information och/eller hjälp att jämföra olika alternativ. En aktieobligation är ett paket som består av tre delar: en vanlig obligation som ger det nominella beloppet tillbaka (och i vissa fall även lite ränta), plus en dold avgift, plus en option som kan bli värdefull eller värdelös (beroende på börsindex eller utvecklingen hos ett antal aktier).

Tyvärr är det svårt att utvärdera och jämföra aktieobligationer. Vad värre är, för mig som har följt hur produkterna utvecklats är det uppenbart att säljarna avsiktligt har gjort det mer och mer svårt. För tio år sedan när aktieobligationerna började lanseras i stor skala i Sverige var räntorna höga och optioner billigare än idag, så bankerna kunde skapa produkter med ganska bra villkor. Då användes vanliga enkla köpoptioner på index. Men idag är räntorna rekordlåga och de kraftiga svängningarna på börserna de senaste fem åren har gjort att optioner är betydligt dyrare. Låga räntor ger mindre andel att köpa optioner för (eftersom en större del av kundens pengar går åt till obligationen som ska ge det nominella beloppet tillbaka) och dyrare optioner innebär sämre villkor för köparna.

Fyra exempel

De som säljer aktieobligationer verkar försöka dölja försämringarna genom att använda nya typer av optioner som verkar bra vid första påseende, men som innehåller luriga villkor som gör att chansen till hög avkastning är liten. Krångliga regler gör det svårt eller omöjligt för vanliga småsparare att räkna ut vilken avkastning de sannolikt får. Här är fyra exempel:

(1) Större nersida än uppsida. Nordea börjar idag sälja ett lån, med beteckning 71, som innehåller tre varianter. Den första löper i två år (nummer 1051) och optionens värde beror av fyra olika börsindex, men avkastningen är högst 4 procent per kvartal, lägst –4 procent per kvartal. Med tanke på att en normal avkastning historiskt sett har varit ungefär 2 procent per kvartal, så betyder det att avkastningen varierar mellan 2 procentenheter bättre än normalt och 6 procentenheter sämre än normalt. Denna skevhet räcker för att sannolikheten ska vara liten för hög avkastning.

(2) Slutindex under hela löptiden. Nordeas andra två varianter (lån nummer 1052) baseras på samma fyra börsindex, men löptiden är ett år längre och optionen innehåller ett annat trick, avkastningen beräknas under sex olika tidsperioder, där den första bara är sex månader och den sista är tre år. Det betyder att köparen binder sina pengar i drygt tre år, men avkastningen beräknas på börsutvecklingen under i snitt ett år och nio månader.

(3) Bara negativa månader räknas. Föreningssparbanken säljer fram till på fredag några olika SPAX där ”Europagaranti” innehåller en option som efter två år ger 42 procent avkastning, minus avkastningen de månader då Euro Stoxx50 faller. Tricket är att om aktiekursernas kraftiga svängningar fortsätter, så kommer ganska många månader att innebära en negativ utveckling, vilket ger stor sannolikhet att optionens värde blir litet.

(4) Bara aktier som faller räknas. En ännu mer svårbedömd variant, som heter ”Podium Titans” och säljs av bland andra Acta, innehåller en option vars värde beror på utvecklingen hos 50 enskilda aktier. Avkastningen är 80 procent minus 5 procentenheter för varje aktie som faller i värde mer än 10 procent under löptiden. Det betyder att om 8 av 50 aktier faller i värde så blir avkastningen 40 procent. Och om 16 eller fler aktier faller i värde så blir optionens avkastning noll. Det luriga med detta är att avkastningen på aktiemarknaden tenderar att vara skevt fördelad, med ett fåtal aktier som ger extremt hög avkastning (till exempel Microsoft och H&M), medan majoriteten ger dålig avkastning. Vinnaraktiernas extremt höga avkastning innebär att börsindex ger en bra avkastning, men den sämsta tredjedelen av aktierna ger en dålig avkastning. Eller med andra ord, sannolikheten är stor att en tredjedel av 50 aktier faller i värde, även om de 50 i snitt stiger

Dessa fyra exempel räcker för att bevisa mitt påstående ovan, att aktieobligationer är svåra att utvärdera och jämföra. För att utvärdera dem krävs tillgång till detaljerad historisk statistik och goda kunskaper i sannolikhetsteori, något de flesta småsparare inte har. Och så totalt olika optioner är förstås omöjliga för icke-matematiker att jämföra.

För svenska folket återstår då frågan: Litar jag på bankens säljare, som påstår att deras aktieobligation är en bra produkt?

Aktiefonder bättre

För två år sedan skrev jag en krönika där jag påstod att aktiefonder är bättre (”Aktieobligationer sämre än fonder”, länk ovan till höger). Sedan dess har som sagt nya typer av optioner gjort jämförelser mer luriga, vilket gör att det helt enkelt inte går att säga något allmänt om alla aktieobligationer. Helt olika typer av optioner gör också att små ändringar i den framtida börsutvecklingen räcker för att helt ändra rangordningen mellan olika aktieobligationer och motsvarande aktiefonder.

Personligen tror jag att det senaste årets dramatiska börsnedgång har gjort aktiefonder billiga, och att aktiefonder framöver kommer att ge bra avkastning (se ”2003 bra år för aktiefonder”). Dock kommer troligen de stora svängningarna på aktiebörserna att fortsätta. Om jag har rätt så kommer därför ingen av de fyra exemplen ovan att ge lika hög avkastning som en vanlig aktiefond.

Men garantin att få pengarna tillbaka då? För det första så tas alltid en köpavgift (courtage) när aktieobligationer säljs, vilket innebär att de sällan garanterar att alla pengar betalas tillbaka. Dessutom skulle en vanlig obligation som ger ränta ha givit mer tillbaka, skillnaden är kostnaden för den option som ingår i aktieobligationen, en option som kan bli helt värdelös.

Slutligen borde väl den som väljer en placering med en viss inriktning tro på uppgång. Och om man tror på uppgång, varför välja en option med så krångliga villkor att uppgången kanske försvinner i det finstilta? Varför inte välja en aktiefond, som helt enkelt stiger lika mycket som de aktier som fonden innehåller?
Jonas Lindmark är sedan augusti 2000 analyschef och redaktör på Morningstar i Sverige. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. You can contact the author via this feedback form.
© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar