Banco har tappat bort etiken mot kunderna

Tre exempel under det senaste året visar tydligt att Banco har tappat bort sin interna etik och blivit ett lydigt dotterbolag till en multinationellt koncern: ABN Amro. Det lönar sig nog på kort sikt, men knappast långsiktigt.

Jonas Lindmark 2006-06-16 | 13:19
Facebook Twitter LinkedIn
Det senaste året har jag upprepade gånger blivit häpen över Banco Fonders nya attityd mot sina kunder. Varje ”förseelse” för sig har varit ganska liten, men tillsammans tycker jag att de bildar ett obehagligt mönster.

Kajsa skapade etiken

Sorgligt nog verkar den för kunderna viktigaste delen av etiken som Kajsa Lindståhl skapade nu vara försvunnen. Hon började inom Banco 1985 och under 1990-talet var hon bland de mest kända i svenskt näringsliv. Banco blev ledande i Sverige på ”etiska” fonder och Kajsa var någon som många svenskar litade på.

Under några år fram till våren 2003 var Kajsa Lindståhl arbetande styre

lseordförande för Banco. Men redan innan hon slutade ökade fokus på att maximera fondbolagets lönsamhet, när holländska ANB Amro köpte Alfred Berg, som äger Banco. Och nu när Kajsa är borta verkar det vara vinstintresset i Holland som helt styr Bancos agerande.

Droppen för min egen del kom i morse när en jurist från Banco ringde mig och påstod att det finns allvarliga fel i artikeln ”Onödig ID-begäran från Banco” (länk ovan till höger). Hon hotade med att kontakta styrelseordföranden för Morningstar Sverige om jag inte ändrar innehållet i artikel (varsågod, han kommer att hänvisa till tryckfriheten i Sverige). All hennes kritik gällde dessutom mina åsikter, hon kunde inte nämna ett enda faktafel i artikel (och efter hennes hot kommer jag inte att ändra en enda bokstav i den).

Tre exempel

Men åter till ämnet för veckans krönika: Bancos förlorade etik internt. Här är tre exempel, som jag tycker tydligt visar att Banco inte längre behandlar sina kunder schyst och ärligt:

(1) Extremt dyra optioner. 23 januari i år lanserade Banco en fond som heter ABN Amro Garantifond och som garanterar pengarna tillbaka i oktober 2015. Den investerar ungefär två tredjedelar i svenska obligationer (som med sin ränta ger det garanterade värdet) och drygt en sjättedel i en holländsk optionsfond. Resten går till att täcka årsavgiften på 1,25 procent per år, vilket efter nästan tio år blir minst 12 procent av satsat kapital.

Det jag tycker är ”oetiskt” med detta är att Banco samtidigt säljer ABN Amro Obligationsfond, som bara kostar 0,5 procent per år. Om man antar att 0,5 procent är förvaltningskostnaden för obligationerna i ABN Amro Garantifond, så blir den årliga kostnaden för att spara i optionsfonden mycket hög. Vid oförändrad eller stigande andelskurs blir kostnaden drygt 4 procent per år. Skulle börsutvecklingen bli dålig så att optionsinnehaven faller i värde, så ökar kostnaden proportionellt. Men redan 4 procent per år, i tio år, är förstås en hutlös avgift. Jag vägrar tro att kunderna skulle acceptera en så dyr spekulation i optioner om Banco berättade sanningen.

En obehaglig knorr är att fonden Banco Optioner Europa med 1,7 procent per år i förvaltningsavgift stängdes under 2004 för att den hade utvecklats så dåligt fyra år i rad. Tidigare var det möjligt att skapa en egen "Garantifond" genom att kombinera en fjärdedel Optioner Europa med tre fjärdedelar Obligationsfonden (snittavgift 0,8 procent per år).

Men Banco kastade ut kunderna i Optioner Europa, istället för att överlåta fondförvaltningen på någon annan eller fusionera fonden. Nu säljs alltså istället indirekt en liknande optionsfond, med mer än dubbelt så hög årsavgift.

(2) Hög risk vid fel tillfälle. Under det senaste året har ABN Amro satsat hårt på att sälja sina högriskfonder till Bancos kunder. ABN Amro Brasilien är det senaste exemplet, som lanserades i mitten på april, men dessförinnan var det Indien, Kina, Latinamerika, Tillväxtmarknader och Östeuropa.

Förr var Banco försiktig med att lansera högriskfonder och de som fanns i sortimentet startades vid tillfällen när den aktiemarknaden (med facit i hand) stod lågt. Teknik & Innovation startades redan 1996, fyra år före IT-bubblan. Rysslandsfonden startades våren 1998, när ryska aktier redan backat kraftigt.

Men nu när ABN Amro har tagit över så gäller Bancos kampanjer främst högriskfonder med höga avgifter, trots att många experter samtidigt varnar för att tillväxtmarknaderna är övervärderade. Det mest extrema exemplet är vårens kampanj ”Känn rytmen, öka pulsen… Go Brazil! Brasilienfonden” som 29 april fick kritik i Dagens Industri (”Tveksam etik bakom Bancos Brasilienfond”, länk ovan till höger).

Att tidpunkten var dåligt vald ur kundernas synvinkel bevisas av Morningstars undersökning samtidigt som lanseringen av Brasilienfonden började, som visade att nästan hälften av 36 fondförvaltare i Europa då ansåg att risken att förlora pengar var störst i Latinamerika (se ”Oro under ytan på tillväxtmarknaderna”). Facit hittills är att ABN Amro Brasilien har backat 27 procent på knappt två månader.

(3) Onödig ID-kontroll. I går skrev jag en nyhetsartikel om att Banco förra veckan skickat ut brev till kunderna och bett om fotokopior på legitimation eller pass (se ”Onödig ID-begäran från Banco”). Det som fick mig att skriva var främst en utskrift av ett dråpligt samtal som en Bancokund haft med Finansinspektionen (citeras i artikeln).

Men jag har också fyra allvarliga skäl att kritisera Banco: För det första är det uppenbart att många av deras kunder tagit illa vid sig och känner sig oskyldigt anklagade. Att ha varit kund i flera år och sedan plötsligt få sin identitet ifrågasatt, det kan upplevas som kränkande.

För det andra erkände Bancos jurist sanningen när hon ringde mig: det är myndigheter i USA som har satt press på ABN Amro att kontrollera även sina svenska kunder. Dessa amerikaner har kanske inte ens kunskap om det svenska systemet med samma personnummer på alla områden, som ger en entydig identitet.

För det tredje är det inte trovärdigt, som Bancos jurist påstår, att Banco kommer att jämföra namnteckningar på gamla avtal med de ID-handlingar som nu skickas in. Banco har över 100.000 kunder och det skulle kosta orimligt mycket att kontrollera att alla dokument stämmer överens. Och personnummer har Banco normalt redan, alltså måste sanningen vara att flertalet fotokopior kommer att läggas i en mycket stor hög – utan att användas.

För det fjärde vore det löjligt att påstå att Banco skulle kunna upptäcka till exempel en svensk ”målvakt” för den ryska maffian just genom att få in en fotokopia på pass eller annan legitimation. Ska de titta på fotot för att se vilka som har anlitats av skurkar?

Nu är etiken borta

Min slutsats är att Bancos etik i kontakten med sina kunder är borta. Nu finns bara ett dotterbolag till en holländsk multinationell koncern, ABN Amro, som strikt fokuserar på att maximera vinsten varje kvartal: Garantifonden är mer lönsam än de gamla produkterna. Högriskfonderna har högre årsavgifter än snittfonden. ID-kontrollen görs för att kunna tjäna mer pengar i USA.

Jag gissar att Kajsa Lindståhl håller med, även om hon antagligen inte skulle erkänna det offentligt. Fast varken hon eller någon av de nuvarande svenska anställda kan ändra fakta: Det är ABN Amro som äger Banco. ABN Amro bestämmer vad som är lönsamt. ABN Amro bestämmer vilka regler som gäller internt på Banco.

Mitt tips till ABN Amro: Det är inte långsiktigt lönsamt att behandla svenskar oetiskt.
Xetiskafonder Xfondreklam

Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. Du kan nå honom på jonas.lindmark@morningstar.se 

© Copyright 2022 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings