Särskilt inom PPM och fondförsäkringar hos Skandia är det vanligt att fondsparare försöker tjäna på snabba byten till ”vinnarfonder”. Strategin att välja de aktier eller fonder som har stigit brantast under en kort tidsperiod kallas i USA för ”momentum”.
I Sverige har denna typ av strategi de senaste åren blivit så populär att nya fondbolag som Simplicity och Eturn helt fokuserar på varianter av momentum. Och vårt största fondföretag, Swedbank Robur, startade i början av 2007 en fond som heter just Robur Momentum. Dessutom har det dykt upp PPM-förvaltare som mot en betalning på ungefär 500 kronor per år använder någon typ av momentum för att sköta PPM-valet.
Jag skrev redan för drygt fem år sedan och beskrev hur du själv kan använda denna typ av strategi för dina fondval (”Fem regler för momentum”). Två år senare påpekade jag att det finns många nackdelar med att enbart reagera på de mest extrema börsrörelserna (”Sju problem med momentum”, länkar ovan till höger).
Sämre när börsoron ökar
En analys av utvecklingen historiskt visar att momentum fungerar bra under vissa tidsperioder, men dåligt under andra. Bäst är momentum när trenderna är långa och stiger brant, till exempel när Nasdaq-bubblan blåstes upp under hösten 1999 och början av år 2000. Eller under den långa börsuppgången från våren 2003 till våren 2006.
Momentum fungerar dåligt när aktiekurserna svänger med korta slag runt en platt trend. Och resultatet blir sämre när börsoron ökar. Riktigt dåligt går momentum när flera korta börsuppgångar följs av större ras, vilket senast inträffade våren 2000 och tre år framåt. Historiskt finns hela årtionden då aktiemarknaden inte givit någon avkastning alls, till exempel 1970-talet. Och då är det förstås förödande att upprepade gånger köpa efter uppgångar och sedan backa ur när aktiekurserna faller tillbaka.
Dessutom behövs inte något stort börsras för att placeringar enligt momentum ska ge stora förluster – det räcker att ökad börsoro gör att aktiemarknaden upprepade gånger svänger kraftigt kring en platt trend. Under en period med korta svängningar ger nämligen momentum en tendens att investeraren upprepade gånger säljer med förlust under varje börsnedgång, och sedan köper tillbaka sina högriskplaceringar dyrare under nästa uppgång. Det beror på att nedgångar brukar vara mycket brantare än uppgångar.
Svårt att hoppa av under börsras
Kanske är detta självklart. Om momentum alltid hade varit en bra strategi de senaste 100 åren, så skulle betydligt fler fokusera på kursraketerna. Men den historiska erfarenheten är istället att momentum med jämna mellanrum ger börsbubblor, där de som hoppar på nära toppen förlorar mest. Men även de som varit med under en stor del av uppgången och är kvar på toppen får svårt att ta hem en vinst, för när börsraset kommer så blir det akut brist på köpare. Majoriteten hinner inte hoppa av.
Detta gäller särskilt för fondsparare inom PPM, där reglerna gör att handeln är fördröjd med minst två dagar. Den som till exempel anmäler ett fondbyte till PPM i dag torsdag får tidigast affärerna genomförda måndag kväll. Och en börsnedgång som börjar på en torsdag kan hinna mycket långt innan måndag kväll.
Att så många fondsparare just nu är nöjda med momentum beror till stor del på att det är så mycket lättare att tjäna pengar när marknaderna stiger. Alla som placerat i aktier tjänar på en börsuppgång, mer eller mindre, och därmed är nästan alla nöjda med sin strategi. Men det är lätt att resultaten överdrivs, till exempel om man glömmer att ta hänsyn till nya insättningar när värdeökningen i procent beräknas.
Dags för lägre risk
Ytterligare ett argument mot momentum är att de aktiefonder som utvecklas bäst under uppgångar oftast är de som har en mycket smal inriktning. Men att placerar allt i ett enda land eller i en enda bransch ger mycket större risk att drabbas av oväntade dåliga nyheter. Momentum betyder därför ofta att alla pengar placeras i fonder med ovanligt hög risk.
Under plötsliga nedgångar på aktiemarknaden är högre risk normalt en nackdel. Utvecklingen för Robur Momentum är ett tydligt exempel, nedgången från mitten på juli till mitten på augusti var drygt 10 procent, dubbelt så mycket som världsindex backade.
Alla fondsparare blir äldre och får kortare återstående spartid. Som jag påpekade för en månad sedan är detta starka argument för att minska risktagandet, särskilt efter fyra år med brant börsuppgång (se ”Rätt tillfälle för passiva att bli aktiv”, länk ovan till höger).
Med start vid börsnedgången i maj förra året har oron på världens aktiemarknader ökat, med allt tätare hack i uppåtkurvan. Nedgången de senaste två månaderna sammanfaller dessutom med ökad oro på andra marknader och ytterligare försvagning av USA-konjunkturen. Experterna verkar dessutom överens om att nervositeten kommer att bestå flera månader till.
Allt detta talar för fortsatt korta slag runt en platt trend. Och lägre avkastning ökar frestelsen att ta hem vinster, vilket ökar risken att någon oväntad negativ nyhet orsakar ett större börsras. Det är dags att lämna momentum och övergå till riskspridning.
