Under de senaste månaderna har många råvarupriser nått nya rekord. Tidningarna har främst skrivit om de höga oljepriserna, men även nämnt att guldpriset i början på januari för första gången överträffat det gamla rekordet från januari 1980.
Guldfonder – aktiefonder som köper aktier i företag som driver guldgruvor, som finns i Morningstar kategori "ädelmetaller" – har haft den bästa utvecklingen bland branschfonderna de senaste tre åren och trots börsraset i mitten på januari är guldfonderna på plus räknat från årsskiftet fram till 6 februari. Även råvarufonder och energifonder är vinnare de senaste tre åren. En delförklaring till det stora intresset för gruvaktier kan vara att världens största gruvföretag, australiska BHP Billiton, har lagt ett fientligt bud på näst största konkurrenten Rio Tinto, som i går höjdes till motsvarande 950 miljarder kronor.
Notera att guld i sig är en mycket dålig investering på lång sikt, eftersom det kostar att förvara guld och metallen i sig inte ger någon avkastning. Aktier i gruvföretag är ett mer lönsamt sätt att tjäna på guld, eftersom företagen kan gå med vinst även om guldpriserna står stilla.
5 argument emot
Men det finns många tänkvärda argument för att råvarupriserna efter flera års brant uppgång är på väg att passera en topp. Här är fem:
(1) Mycket lägre produktionskostnad. På kort sikt kan varken gruvföretag eller jordbrukare öka produktionen av en viss råvara, eftersom det tar tid att till exempel hitta nya fyndigheter eller förbättra konstbevattning. Men högre priser kommer på sikt att påverka både utbud och efterfrågan, så på sikt är det produktionskostnaderna som kommer att avgöra.
Och kostnaderna för att producera nytt guld har inte alls ökat i takt med marknadspriset. Det stora gruvföretagen rapporterar kostnader kring 300 dollar per troy ounce (31 gram) trots att guldpriset nu ligger kring 900 dollar per ounce. Liknande avstånd, ibland ännu större, finns mellan produktionskostnad och marknadspris för andra metaller.
En förklaring till att guldpriserna stigit så kraftig är att produktionen i Sydafrika (som tidigare stod för mer än hälften av nytt guld på världsmarknaden) har drabbats av flera problem. De senaste åren har istället Kina tagit över som världens största producent av guld. Samtidigt har världens centralbanker (som tillsammans äger reserver motsvarande 9 års produktion) i ett avtal 1999 lovat att begränsa sin försäljning till 400 ton per år (ungefär en sjättedel av produktionen globalt).
Men produktionen ökar nu brant runt om i världen. Australien, Kina, Peru, Ryssland och USA är alla numera i närheten av Sydafrika. Även här i Sverige har utvinningen av flera nya guldfyndigheter påbörjats de senaste åren, men det tar tid innan produktionen når full skala.
(2) Spekulationen minskar. Flera andra råvaror nådde en topp redan i maj 2007, innan oron över kreditkrisen i USA tog fart. Det gäller särskilt industrimetaller som brukar vara konjunkturkänsliga: koppar, nickel och zink.
Under 2006 nådde spekulationen i råvaror en topp, när investerare sökte nya typer av placeringar för att sprida sina risker. Ett bevis enligt Merrill Lynch är att de varianter av råvaror som handlas med terminskontrakt för ett år sedan i genomsnitt kostade 60 procent mer än varianter utan börsnotering. I ett kort perspektiv kan spekulation i råvaror ge stora vinster för hedgefonder och andra finansiella investerare, men på sikt kommer verkligt utbud och efterfrågan att avgöra priserna.
(3) Priser i fallande dollar. De flesta råvaror handlas i USA dollar, men prisuppgången de senaste åren är betydligt mindre räknat i svenska kronor, eftersom dollarn har backat kraftigt. 2001 kostade en dollar kring 10,50 kronor och efter en återhämtning var dollarkursen i november 2005 uppe kring 8,20. Men efter fortsatt försvagning under 2007 kostar en dollar i dag kring 6,40 kronor och det slår även igenom på de flesta råvaror.
(4) Inte justerat för inflationen. Mycket viktigt för att dra rätt slutsatser är att ta hänsyn till inflationen. Enligt amerikanska CRB har priserna på råvaror i dollar i genomsnitt fyrfaldigats sedan 1947, medan amerikanska KPI har 10-faldigats. Justerat för inflationen har råvarupriserna alltså i snitt mer än halverats på 60 år.
(5) Tekniska framsteg ger långsiktig trend nedåt. Både inom industri, jordbruk och gruvdrift sker gradvis tekniska framsteg som sänker produktionskostnaden. I ett 100-årigt perspektiv är de flesta råvaror därför betydligt billigare i dag än de varit för tidigare generationer.
Vissa experter anser att priserna på energi (olja, naturgas, kol, el) kommer att utvecklas annorlunda eftersom produktionen av icke-förnyelsebara resurser inte kan följa med uppåt när ökat välstånd i världen gör att efterfrågan snabbt ökar. Även guld påstås ibland vara på väg mot samma bristsituation, eftersom utvinningen ofta är miljöovänlig och hälsofarlig.
Jag tvivlar på att dessa undantag gäller på längre sikt. Solenergi finns enormt mycket mer än mänsklighetens behov, det är bara teknikutveckling och kostnader som bromsar. Dagens oljepris på 90 dollar per fat är bara 3,60 kronor per liter – så problemet har främst varit att när oljan länge kostade under 30 dollar per fat var den så billig att vindkraft och solfångare hade svårt att konkurrera. Och enorma mängder guld finns utspätt i världshaven (ungefär 100 kilo guld per kubikkilometer vatten) även om ingen ännu uppfunnit en lönsam metod för utvinning ur saltvatten.
Trenden nedåt på lång sikt
Tron på fortsatt stigande priser på energi och guld stämmer inte med utvecklingen för andra råvaror, som också borde begränsas av fysiska hinder i takt med att mänskligheten växer och ställer högre krav på miljövänlig produktion.
Här är utvecklingen för några viktiga råvaror enligt boken The CRB Encyclopedia of Commodity and Financial Prices: Justerat för inflationen har priset på kaffe de senaste tio åren i snitt varit en tredjedel av snittpriset under perioden 1947 till 1985. Samma relation gäller priset på bomull, där priserna i snitt var tre gånger högre mellan 1919 och 1980. För vete är skillnaden ännu större, de senaste tio åren är priserna i snitt bara en fjärdedel av de inflationsjusterade priserna före 1980. Kopparpriset har stigit kraftigt de senaste åren, men är fortfarande lägre än genomsnittet 1960-1980. Samma gäller silver. Och justerat för inflationen är guldpriset fortfarande mindre än hälften av rekordet 1980.
Tillsammans tycker jag att dessa argument ger stark anledning att räkna med att den långsiktiga trenden för råvarupriser kommer att vara fortsatt nedåtriktad, justerat för inflationen. Och efter de senaste årens branta uppgång är det rimligen ett bra tillfälle att sälja guld och att lämna guldfonder.
