TT publicerade en artikel om utvecklingen hos statliga PPM (Premiepensionen hos PensionsMyndigheten) i tisdags och flera tidningar tog ”nyheten” med oförändrad vinkel. DI.se var till exempel snabba att förmedla vinklingen med rubriken ”Få prickar vinnarfonder i PPM” och ingressen ”När PPM-systemet nu fyller tio år har de bästa fonderna ökat i värde med hundratals procent. Men få pensionssparare har valt vinnarfonderna - och ännu färre har köpt och sålt vid rätt tillfällen.”
Mest vilseledande i artikeln tycker jag är att total avkastning brutto för vinnarfonderna – ”hundratals procent” hos en grupp fonder som i de flesta fall inte
fanns med att välja på hösten 2000 – jämförs med genomsnittlig årlig värdeökning: ”Den stora massan om 2,4 miljoner har fått nöja sig med en avkastning på 2-4 procent.”
Men 4 procent per år i tio år blir totalt 48 procent. Inte så dåligt. Och av de fonder som faktiskt gick att välja vid första PPM-valet hösten 2000 och finns kvar i systemet i dag är det bara 18 procent som stigit mer än 100 procent. 383 av de 470 PPM-fonder som är valbara i dag och har funnits i minst tio år har stigit mindre än 7 procent per år under decenniet fram till 1 december i år (vilket är detsamma som mindre än 97 procent totalt). Den svaga värdeökningen de senaste tio åren jämfört med 80-talet och 90-talet är helt enkelt ett resultat av IT-bubblan under år 2000. Den är varken PPM:s eller väljarnas fel.
Sedan undviker TT och andra media gärna komplikationerna, som att över en miljon av PPM-spararna inte var med vid första valet hösten 2000 och att nästan alla köpt andelar vid många tillfällen, både 2005-2007 när de flesta aktiebörser befann sig högre än i dag och tidpunkter när börserna var nära sina bottenrekord (januari 2003 och december 2008).
2010 ett bra år
Även TV hängde på ”nyheten” och jag blev intervjuad i A-ekonomi i SvT Rapport. Där försökte jag få med att de aktiva spararna faktiskt har lyckats bra de senaste åren, särskilt i år. Men några andra av mina svar var tydligen mer lockande att klippa in.
Fast så här med knappt en månad kvar av 2010 känns det ganska säkert att påstå att detta blir ett bra år för de aktiva spararna i PPM. Av de 10 fonder som är populärast (som per 30 september innehöll mest pengar från PPM-spararna) har 8 hittills i år överträffat snittet bland alla valbara fonder. Deras snittavkastning är utmärkta 12,8 procent fram till 1 december, medan snittet totalt bara är 5,4 procent.
Orsaken är främst att Stockholmsbörsen är bland vinnarna under 2010, men också att flera av de populära fonderna har fortsatt duktiga förvaltare. Även längre ned i listan bland populära PPM-fonder finns många Sverigefonder. Fast det är inte bara rätt aktiemarknader svenskarna valt, det finns även ett tydligt mönster att många aktiva väljare lyckas pricka duktiga fondförvaltare. Därför tycker jag att media borde flytta fokus till att hjälpa fler människor att hitta metoder för att nå hög snittavkastning.
Media fokuserar istället gärna på enskilda vinnare och förlorare bland fonderna, vilket förstås är lätt gjort med facit i hand. Fast för att troligen lyckas bra framöver – en framtid som till största delen är osäker eller okänd – så krävs helt andra metoder. Det gäller att hitta mönster i den historiska utvecklingen som är tillräckligt hållbara och att bygga portföljer där riskerna balanseras mot varandra.
Historiskt hållbara mönster
Det mest uppenbara mönstret är att låga avgifter ger mer kvar till spararna, liksom låg omsättningshastighet i fonden och låga transaktionskostnader. Vissa typer av förvaltning har också återkommande lyckas bättre historisk, till exempel fonder inriktade på småbolag och värdebolag, samt specialiserade förvaltare med lång erfarenhet. Lägg därtill rent matematiska samband, som att riskspridning i snitt ger bättre resultat eftersom resultatfördelningen är skev (ett fåtal aktier stiger extremt mycket, medan majoritet utvecklas sämre än ett aritmetiskt medelvärde).
Här krockar erfarenheten rejält med att PPM och Pensionsmyndigheten envist har hållit fast vid att man bara får välja 5 fonder. I takt med att sparkapitalet växer och alternativen blir fler är det allt mer orimligt att på detta sätt begränsa möjligheterna att välja specialiserade fonder med historien på sin sida utan att riskspridningen blir lidande.
Nästa vecka planerar jag en uppdatering av Morningstars sex PPM-portföljer. Då ska jag göra så gott jag kan för att presentera slutsatsen av de historiskt hållbara mönster som jag hittat.
