Passa på medan kronan är stark

Den starkare kronan är bra för svenska löntagare, särskilt på semestern utomlands. Dessutom är den ytterligare ett argument för att flytta pengar från räntefonder till aktiefonder. Men i vilka länder tar inflationen fart först?

Jonas Lindmark 2012-08-16 | 16:21
Facebook Twitter LinkedIn

Svenska kronan har stärkts brant den senaste månaden och är nu för första gången tillbaka till samma styrka som 1996.


Tidigare under dåliga tider har kronan försvagats brant. Riksbankens TCW-index mäter kronans växelkurser mot andra valutor viktat med storleken på svensk handel med respektive land. 100 var nivån innan kronan föll hösten 1992 och ett högre index betyder svagare krona. De följande åtta åren låg TCW för det mesta mellan 120 och 125. Både under IT-kraschen 2001 och finanskrisen i början av 2009 så försvagades dock kronan kraftigt och pendlade kring TCW 140. Under de goda tiderna däremellan återvände kronan till den gamla nivån kring 125.


Men till skillnad från tidigare kriser, så har kronan under de senaste två årens eurokris klarat sig bra och pendlat i det gamla intervallet mellan 120 och 125. Den 17 juli föll TCW-index för första gången på många år under 120 och den senaste veckan har det nått ned till strax under 116.


Passa på


Som jag påpekade i förra veckans krönika ”Sälj dina obligationsfonder nu” (länk ovan till höger) så betyder de extremt låga långräntorna i Sverige att det är stor risk att obligationer framöver minskar i värde, vilket stärker argumenten för att välja aktiefonder. Den starkare kronan är ytterligare ett argument för att passa på att flytta pengar från räntefonder till aktiefonder, dels för att vi svenskar nu får fler utländska aktier för våra pengar, dels för att chansen ökat att få extra avkastning från aktiefonder som placerar utomlands, om kronan framöver åter skulle försvagas.


Även mer allmänt så tjänar svenska löntagare på att kronan stärks, särskilt när vi åker på semester utomlands. Och att passa på att köpa en begagnad bil eller båt i ett land med euro har blivit mer lönsamt. Dessutom blir importerade varor billigare och boräntorna troligen lägre eftersom billigare import minskar inflationsrisken.


Växelkursen mot USA-dollarn är dock fortfarande svagare än normalt under goda tider, både under långa perioder fram till 2000 och under de goda åren fram till sommaren 2008 så har en dollar kostat kring 6 kronor, men även efter den senaste månadens nedgång så kostar en dollar 6,70 kronor.


Många investerare har flyttat pengar till USA det senaste året, eftersom dollarn och amerikanska börsbolag ses som säkrare placeringar i oroliga tider (se ”Starkast av börserna”). Dock är det inte alls självklart att dollarns styrka består, för USA:s ekonomi har också allvarliga problem som tydligast syns i de gigantiska underskotten i både bytesbalansen och statsfinanserna.


Inte bråttom


En viktig orsak till att många kapitalägare och deras förvaltare väljer att öka sina innehav av svenska kronor är rimligen samma som drivit upp kursen på schweizerfrancen, oro att andra valutor (främst euro) kommer att falla i värde. Och denna oro kommer att finnas kvar länge ännu, så det är inte bråttom att sälja sina kronor.


Men många olika krafter påverkar valutakurserna, som därför är väldigt svåra att spå. Redan en snabb titt på den historiska utvecklingen för olika valutor i relation till andra ekonomiska nyckeltal visar att de samband som ser ut att finnas ofta bryts när något oväntat inträffar.


Var kommer inflationen först?


Många experter som har analyserat den nuvarande ekonomiska situationen i USA och Europa anser att den enda realistiska lösningen på skuldproblemen är en period med högre inflation. Just nu verkar investerarna mest oroliga för fallande penningvärde i södra Europa. Men på längre sikt har även stora länder med egna valutor som Japan, Storbritannien och USA svårt att minska sina statsskulder utan hjälp av inflation.


Även här i Sverige finns en tydlig risk att inflationen tar fart. Både offentliga sektorn och tjänsteindustrin har misslyckats med att öka produktiviteten och i längden kan inte ett krympande antal anställda i varuproducerande industri kompensera risken att lågprisproducenter som Kina kraftigt höjer sina priser, för att kompensera stigande löner eller starkare valutor.


Kraftigt ökad inflation dröjer rimligen några år, tills nästa högkonjunktur, och jag vet inte i vilka länder det då sker först. Men hittills har expansionen av penningmängden efter finanskrisen skett snabbast i USA, så just nu tycker jag att risken ser störst ut där.


Xvaluta

NYCKELORD
Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden.

© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar