Proppen ur för Rysslandsfonderna

Ge upp nu och sälja din Rysslandfond? Eller är det tvärt om ett bra tillfälle att passa på ”när blod flyter på gatorna” och köpa? Det finns gott om argument, men avgörande tror jag är hur härskare brukar reagera när de känner sig hotade.

Jonas Lindmark 2014-04-10 | 16:51
Facebook Twitter LinkedIn

Rysslandsfonderna är första kvartalet stora förlorare bland aktiefonder, som mest ned över 30 procent. Och enbart under mars var uttagen 7 procent av fondkapitalet, netto.


Fast utflödet började långt innan förra månadens ryska övertagande av Krim, det var stort hela förra året. Och andelskurserna har halverats sedan toppen i december 2007.


På toppen i slutet av år 2007 innehöll East Capital Ryssland, den största svenska fonden i kategorin, 15,3 miljarder kronor. Per 31 mars hade svenska fondsparare sammanlagt bara 15,2 miljarder kronor kvar i alla Rysslandsfonder, enligt statistiken från Fondbolagens Förening som offentliggjordes idag.


PPM-spararna har i första hand valt HQ Ryssland, som numera heter Carnegie Ryssland, de äger mer än hälften av pengarna i denna fond och totalt har Pensionsmyndigheten per 31 mars 5,5 miljarder kronor placerat i Rysslandsfonder, med 190.000 väljare.


När blod flyter på gatorna


För aktiva fondsparare är frågan nu om botten är passerad. Andelskurserna har återhämtat sig en bit sedan i mitten på mars och nedgången sedan årsskiftet är när detta skrivs ”bara” 19 procent. Uppenbart finns köpare av ryska aktier, även nu under mars.


Ett klassiskt sätt att tänka när det gäller investeringar i aktier på tillväxtmarknader är att köpa när allt ser mörkt ut. Den brittiske baronen Rothschild påstås ha sagt ”Buy when there''s blood in the streets, even if the blood is your own.”


Men det är förstås inte säkert att det snart blir bättre tider för att blod har flutit på gatorna, varken i Ukraina eller Kairo. För att lyckas med investeringar som går mot strömmen krävs tillräcklig kunskap för att känna sig säker på att flocken som förtvivlat och säljer har fel, att det finns starka argument för att det inom några år kommer att bli bättre tider.


Två synsätt


I morse var jag på en frukostträff hos Carnegie Fonder där Johanna Melén från Sveriges Radio och förvaltaren Fredrik Colliander berättade om Ryssland. De representerar två olika synsätt.


Colliander betonade flera gånger att Ukraina är den senaste i raden av ryska kriser, det kommer en i Ryssland vart 6-7 år och dessa kriser gör att aktierna är lågt värderade. Detta är det synsätt som verkar dominera bland kapitalförvaltare.


Melén berättade istället om en drastisk omsvängning när den tidigare höga ekonomiska tillväxten har upphört, som tvingat härskarna i Kreml att byta taktik för att behålla makten. Ukraina är ett avgörande vägval som tillfälligt gjort Putin mer populär – men snart kommer landets ekonomi att isoleras mer och mer, det är ett sluttande plan ned mot Vitryssland och i botten väntar mardrömmen Nordkorea. Detta är det synsätt som dominerar i media.


I dagens SvD skriver professor Stefan Hedlund på debattsidan med rubriken ”Risk för totalt sammanbrott” om att de ekonomiska konsekvenserna för ryska ekonomi – även utan sanktioner från Väst – är omfattande. Den tidigare ryske finansministern Aleksei Kudrin räknar med att kapitalflykten i år kommer att uppgå till 200 miljarder dollar (8% av rysk BNP).


En lång lista med andra problem finns att oroa sig för om man sparar i Rysslandsfonder (korruption, byråkrati, opålitliga företagsledare, lättskrämda utländska ägare som dominerar, beroende av oljepriser, utbredd alkoholism, lågt barnafödande), men den avgörande frågan är Om Putin nöjer sig med en bit av Ukraina, eller om fler delar av det gamla Östblocket där det finns rysktalande befolkning kommer att destabiliseras och erövras?


Militär härskare


Jag vet inte vilket synsätt som är rätt, Colliander eller Melén. Men jag är skeptisk till att botten är passerad för Rysslandfonder och jag skulle inte investera mina egna pengar där idag.


Visst ser nyckeltalen bra ut, med en direktavkastning från ryska aktier på 6 procent enligt Carnegies förvaltare. Men när risken är stor att aktierna blir helt värdelösa, då tycker inte jag att det räcker med en förväntad utbetalning en gång per år som motsvarar 6 procent av insatsen.


Avgörande för framtiden tror jag är hur härskare brukar reagera när de känner sig hotade. Putin känner sig hotad av missnöje med att ekonomin inte blir bättre, att pensionärerna inte kommer att få ut sin pension. Då behövs en yttre fiende att samla folket kring.


Redan har propagandan i ryska statskontrollerade media utmålat USA som hotande fiende och homosexuella som en stor fara. Nu är risken stor att rysk ekonomi kommer att försämras ytterligare, vilket ger Putin behov av nya konflikter för att ena folket under sig. Jag tycker det verkar som en dålig idé att satsa pengar på att han inte kommer att agera militärt igen, för det var denna taktik som gjorde honom till president år 2000, efter en militär seger i Tjetjenien.


Xrisk Xrysslandsfonder

NYCKELORD
Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden.

© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar