Välj rätt sorts hedgefond

Efter förra årets branta börsuppgång, som under de första två månaderna 2015 blev ännu brantare, är det många fondsparare som hör av sig och undrar om det är dags att sälja aktiefonder. Jag brukar börja med att svara att de flesta brukar ha anledning att minska sitt risktagande, eftersom spartiden vartefter minskar, samt att det är klokt att passa på att minska andelen aktier efter börsuppgångar.

Just det senaste året beror dock den börsuppgång vi svenskar upplevt till stor del på att svenska kronan har försvagats så mycket mot USA-dollarn (mer om detta i marknadskommentaren ”Stockholmsbörsen dopad av svag krona”). Ur ett globalt perspektiv, när aktiekurserna anges i dollar, är det därför inte ett lika bra tillfälle att sälja. Fast många svenska företag har intäkter i kronor och de genomsnittliga p/e-talen har därför ökat, så visst är svenska aktier dyrare än normalt.

Å andra sidan har Riksbanken fortsatt att sänka de svenska räntorna och räntefonder erbjuder väldigt låg avkastning framöver. För fondsparare som vill passa på att sänka risktagandet men ändå få hyfsad avkastning är hedgefonder därför ovanligt lockande.

Hedgefonderna har dessutom i snitt utvecklats ovanligt bra under 2014 och stigit ännu brantare upp början av 2015. Detta är troligen främst en effekt av svagare krona och starkare dollar och visar att många har en dold koppling till aktiemarknaden, men dessutom visar de fondrapporter jag läst att många haft lättare att hitta tydliga trender det senaste halvåret.

Två kategorier dominerar

Bland de svenskregistrerade hedgefonderna dominerar två kategorier. Den största är ”fond-i-fond, multi-strategi” som innehåller 34 av 78 fondklasser. Den andra är ”lång/kort, Europa” med 14 fondklasser.

”Fond-i-fond, multi-strategi” är som namnet anger fonder som investerar i fondandelar i flera andra hedgefonder med olika inriktningar och därmed sprider riskerna brett. Det är logiskt att inriktningen är populär, för fondsparare tycker lösningen är bekväm och fondbolagen förenklar sin försäljning. Men det är inte säkert att förvaltare lyckas välja rätt, ett exempel på motsatsen är Skandia Global Hedge som har backat 8 procent de senaste fem åren. Flera av dem placerar bara i hedgefonder inom samma koncern, vilket gör att urvalet blir smalt.

Vissa av dessa hedgefonder har låg samvariation med aktiemarknaden, men i snitt föll de 6 procent under 2008 och 2 procent 2011. Problemet är att de flesta investerar en del av pengarna i hedgefonder med stor exponering mot aktiemarknaden.

”Lång/kort, Europa” är fonder som fokuserar på att försöka skapa avkastning genom att inte bara köpa billiga aktier utan även ”blanka” (låna och sälja, för att förhoppningsvis längre fram köpa tillbaka till en lägre kurs). Några av dessa fonder gör främst affärer på Stockholmsbörsen, men Morningstar har en gemensam kategori för Europa.

Deras värdeutveckling visar tydligt att de är betydligt mer långa (och liknar vanliga aktiefonder) än korta (de har låg andel blankade aktier). Under börsraset 2008 var värdeminskningen för svenska fonder i kategorin ”lång/kort Europa” i snitt 17 procent och bara en enda fond lyckades undvika nedgång. 2011 kom nästa stora börsras och snittet i kategorin blev minus 7 procent, bara två av fjorton fonder undvek värdeminskning. Resultatet kan jämföras med vanliga Europafonder som normalt alltid är fullinvesterade i aktier, de föll i snitt 36 procent 2008 och 11 procent under 2011, vilket visar att dessa hedgefonder i snitt ger en exponering på ungefär 50 procent mot aktiemarknaden.

Under de tre senaste kalenderåren med stor värdeökning på aktiemarknaden har istället samtliga dessa hedgefonder stigit i värde. Det enda undantaget är Scientia Hedge under 2014, vilket beror på att denna fond även placerar 20 procent i guld och 10 procent i olja (dåliga placeringar under det senaste året). Följsamheten har dock minskat lite, 2014 blev snittet för de svenska fonderna i kategorin ”Lång/kort Europa” bara 5 procent, medan vanliga Europafonder steg 12 procent.

Vilken multi-strategi?

För fondsparare som tycker att aktiemarknaden det senaste året har stigit oroande mycket är det logiskt att välja en fond i kategorin ”fond-i-fond, multi-strategi”. Fast kraven på en bra hedgefond är i stort sett desamma oavsett kategori.

Först och främst avråder jag från utländska hedgefonder, dels för att det är svårare att få bra information om dem, dels för att när en förvaltare har valt registrering i Sverige (tidsödande) och granskning av svenska myndigheter (detaljerad) tycker jag det visar att de är seriösa och långsiktiga.

Nästa steg i granskningen tycker jag ska vara att enbart välja bland stora hedgefonder som innehåller minst en miljard kronor. Argumentet är att stor förmögenhet visar att många kunniga redan har valt fonden (mer om detta i ”Följ proffsen när du väljer hedgefond”).

Ett tredje krav är att fonden har funnits i minst 5 år. Helst ska den även ha haft samma förvaltare. Minst fem års historik krävs för att få en hyfsad bild av hur stora risker förvaltarna tar och för att ha en chans att bedöma om bra resultat är tillfällig tur eller återkommande. Ett bra sätt att kontrollera att riskspridningen är bra och att förvaltaren undviker hedgefonder med exponering mot aktiemarknaden är att granska att fonden enbart rapporterar positiva avkastningar under enskilda kalenderår.

Tänk även på att risken för ”survival bias” är stor, det vill säga att snittavkastning långt bakåt i tiden höjs av när fonder som misslyckats läggs ned och försvinner ur jämförelsen. Det gör att kategorierna genomsnitt ofta är mycket bättre än Morningstars fondindex för samma kategori (som är baserat på de fonder som existerat under varje enskild månad). Men dessutom är nedläggningar betydligt vanligare bland hedgefonder än bland vanliga aktiefonder, vilket betyder att genomsnittet för de överlevande hedgefonderna ger en mer snedvriden bild av deras framgång. Var alltså väldigt försiktig med att tolka hög historisk avkastning i en grupp fonder som bevis för att kategorin har en generell fördel.

Hedgefonder tar ut höga avgifter, eftersom de nästan alltid även tar en femtedel av resultatet under år med värdeökning. Detta är tillräckligt dyrt, så fond-i-fondens avgift på nivån ovanför ska helst vara noll eller åtminstone väldigt låg. Notera att det nya kostnadsmåttet ”årlig avgift” inte inkluderar resultatbaserade avgifter.

Brummer 2xL

Som jag skrivit om tidigare (senast i ”Ännu mer hedge i min tjänstepension”) har jag en del av pensionssparandet placerat via Brummer & Partners och de mesta av mitt sparande i hedgefonder ligger i deras Multi-Strategy 2xL. Denna variant har 50 procent belåning och stiger mer så länge avkastningen är högre än låneräntorna. En genomgång av faktorerna ovan visar att jag inte har någon anledning att byta, för inget alternativ i ”fond-i-fond, multi-strategi” klarar mina krav lika bra.

Fondens resultat var bara plus 2,4 procent under 2014 vilket är det sämsta året någonsin. Men samtidigt var 2014 ett väldigt bra år för aktieplaceringar, så jag är ändå nöjd. Min huvudtanke med att placera i hedgefonder är att de ska minska risktagandet rejält och därmed är jag beredd på att de inte hänger med upp under år när aktiemarknaden stiger kraftigt.

Xhedgefonder Xköptips