Blandfonder dominerar det svenska nysparande i fonder. Av de 57,5 miljarder kronor netto svenska insättningar i fonder under de första sju månaderna 2015 som rapporteras till Fondbolagens Förening fick blandfonder 99 procent.
Brutto var insättningarna större i aktiefonder än in i blandfonder, men ännu större uttag gjorde att aktiefonder under samma period hade ett utflöde på 19 miljarder netto, pengar som gick till obligationsfonder och hedgefonder. I nyhetsrapporteringen framställs detta ofta som att svenska fondsparare har blivit försiktigare (undviker aktiefonder som ger högre risk) eller bekvämare (vill ha helhetslösning).
Envisa säljare
Men den avgörande förklaringen till ökningen av sparandet i blandfonder tror jag är envisa säljare som tjänar mest på att övertala människor att välja blandfonder. De blandfonder som ökat mest har nämligen alltid höga avgifter, högre än de flesta aktiefonder.
En granskning av de största svenskregistrerade blandfonderna visar visserligen att en majoritet har förvaltningsavgifter under 1 procent per år. Några från AMF, Nordea, SPP och Swedbank kostar 0,5 procent per år eller mindre. Men alla de stora och billiga blandfonderna har funnit i 10 år eller mer.
Nya blandfonder dyra
Om urvalet begränsas till svenska blandfonder som innehåller mer än en miljard kronor och har funnits kortare tid än 5 år, då är den gemensamma faktorn att de nya blandfonderna har väldigt höga avgifter, nästan alltid över 2 procent per år. I snitt är deras årlig avgift 2,25 procent vilket är klart högre än svenska aktiefonder, som i snitt kostar 1,35 procent per år. Detta är extra trist eftersom blandfonder även investerar i räntepapper, som just nu ger rekordlåga räntor.
Vissa av nykomlingarna har fått nästa alla pengar från PPM-sparare. Det gäller till exempel Advisor Världen och Solidar Flex 70 Plus. Troligen beror den snabba tillväxten av förvaltat kapital på att deras telefonsäljare har jobbat hårt med att övertala människor att flytta sin premiepension till dessa fonder, för de har inte tillräckligt bra historiska resultat för att locka aktiva väljare.
Men andra säljkanaler är också vanliga och ibland är det svårt att se på fondernas namn vilka som säljer dem. Till exempel säljs Dynamica 90 Global av Max Matthiessen, medan Eturn Fondväljaren Trend säljs av Folksam.
Pålurad?
Den gamla typen av blandfonder innehåller en ganska fast mix av aktier och räntebärande värdepapper, samt ger hjälp att återställa balansen om marknaderna rör sig kraftigt, vilket ger en stabil risknivå.
De nya blandfonderna påstås vara mer flexibla och är nästan alltid fond-i-fond, vilket kanske beror på att det då blir mindre uppenbart att de höga årsavgifterna är orimliga. Fond-i-fond kan locka kunder med argumentet att deras förvaltare klarar att välja ut de bästa fonderna och byta vid rätt tillfällen.
De nya försöker ge intrycket att deras förvaltare har förmåga att pricka rätt, till exempel med påståendet att de ”väljer de aktie- eller räntefonder som just nu ger bra värdetillväxt” (Fondväljaren Trend). Tyvärr är det svårt att spå framtiden och de granskningar som till exempel har gjort av PPM-förvaltare jämfört med AP7 Aktiefond visar att det är svårt för fonder med höga kostnader att hänga med.
Att som utomstående granska vilka påståenden och löften som telefonsäljare och försäkringsmäklare använder är väldigt svårt. Men mitt intryck, baserat på de som ringt mig och de brev med klagomål jag fått, är att många fondsparare har blivit pålurade dessa nya blandfonder.
Höga avgifter kan vara rimligt om den tjänst som levereras håller hög kvalitet. Men helt klart är låga avgifter extra viktigt i sparande med låg risk, för den delen som är räntesparande ger med dagens rekordlåga räntor väldigt lite avkastning.
Ytterligare ett skäl att avstå från dyra blandfonder är om de inte funnits så länge. För att ha hyfsad chans att avgöra om bra resultat hos en fond beror på skicklighet eller tur behövs lång historik. 5 år med samma förvaltning är ett minimum för att kunna granska prestationerna under olika marknadsklimat och se om framgången är tillräckligt stabil. Ett påstående att en fondförvaltare med kortare erfarenhet än 5 år har bevisat en särskilt god förmåga att pricka rätt placeringar är därför inte trovärdigt.
