Fondspararna betalar förvaltarnas löner, inte direkt förstås men indirekt via fondernas förvaltningsavgifter. Och det är förvaltarna såklart väl medvetna om. Alltså finns stora möjligheter för fondsparare att dra nytta av förvaltarnas kompetens på fler sätt än själva förvaltningen.
Svar på bredare frågor
Några fondbolag gör redan mycket för att fylla fondspararnas behov av mer information, till exempel genom att förvaltarna skriver detaljerade månadsrapporter och kommer till kundträffar för att svara på frågor. Men fondspararna skulle kunna få ännu mer nytta av förvaltarna genom att fråga dem mer om bredare privatekonomiska frågor.
När fondbolag har pressträff så ställer journalister ofta andra bredare frågor för att få tips, till exempel hur förvaltaren har placerat sitt eget sparkapital, vad förvaltaren tror om bostadsprisernas utveckling och vem som deras fond i första hand passar för. Som proffs i finansbranschen har förvaltare fått stor kompetens att förstå och förklara komplexa samband, vilket kunderna kan ha stor nytta av. Det som krävs är att även kunderna frågar mer, så att fondbolagen prioriterar att svara.
Förvaltaren egen privatekonomi är nog ofta specialfall som inte liknar ekonomin hos majoriteten kunder. Men ändå kan människor som är specialiserade på ekonomi hjälpa andra genom att berätta vilka val de har gjort och hur de undviker onödiga kostnader. Exakta belopp i kronor vill många människor slippa berätta, men det gör inget för fördelningen i procent eller som andel av årslönen är ändå mer användbart som vägvisare för andra.
Ägande i förvaltarens egen fond
Särskilt intressant är hur stor andel av sitt långsiktiga sparande som förvaltare har placerat i de fonder som hon eller han själv förvaltar. Logiken liknar ”pilotskolan” som säger att ägande av ett börsföretags aktier gör att VD presterar bättre. För snart tio år sedan kom regler i USA som tvingar fondbolagen att rapportera förvaltarnas investering i den egna förvaltningen. Här i Sverige är det information som nämns ibland, men ofta mer diffust som till exempel att en förvaltare av en hedgefond har större delen av sin egen förmögenhet investerad i fonden.
Fast att jämföra den extra motivation som en investering ger kan vara svårt, eftersom yngre förvaltare med lägre lön helt naturligt har mindre belopp att investera. En bra lösning vore om fondbolagen rapporterade förvaltarnas investering i den egna fonden i procent av deras årslön. Det vore viktig information, eftersom faktiskt ägande är det mest direkt måttet på gemensamt intresse med fondspararna. Dock är det ofta orimligt att kräva att förvaltaren ska investera allt sitt sparande i sin egen fond, särskilt om det är en smal fond som ger hög risk eller tvärtom är en lågriskfond som inte passar för långsiktigt sparande.
Ett företag som Morningstar skulle kunna fråga om förvaltarnas egna innehav med enkäter, men det finns en tydlig risk att många svar skulle vara undvikande eller fel. Att svara om den egna ekonomin kan upplevas som känsligt, plus att det är svårt för utomstående att kontrollera om förvaltarna överdriver sitt privata ägande. Därför vore det bäst om fondbolagen hade ansvar för att ge information om förvaltarnas ägande.
Ökat förtroende
Fondbolagen har även anledning att berätta mer om vilka regler fondbolaget har för förvaltarnas investeringar av eget sparkapital. Finansinspektionens har föreskrifter som säger att det ska finns ett detaljerat reglemente, men det är inte lätt för vanliga fondsparare att hitta dessa regler. Bättre information skulle både kunna öka förtroendet och ge en bra bakgrund till svaren på frågor om hur förvaltarna har placerat sitt eget sparkapital. Men då måste fler kunder höra av sig och fråga sina förvaltare.
Xförvaltare
.jpg)
