Vid årsskiftet hade svenska folket 361 miljarder kronor insatta i obligationsfonder och under årets första åtta månader investerades ytterligare 17 miljarder netto, enligt månadsstatistiken från Fondbolagens Förening.
Bruttoflödet är dessutom häpnadsväckande, totalt sattes 100 miljarder brutto in i obligationsfonder under årets första åtta månader, jämfört med 95 miljarder till blandfonder och 288 miljarder in i aktiefonder. Varför så stora flöden?
Och jämfört med för 5 år sedan har sparkapitalet i obligationsfonder ökat 73 procent, trots att de svenska marknadsräntorna samtidigt fallit ytterligare och nu är negativa på statspapper med upp till 5 års löptid. Även räntefondernas avkastning hittills under 2017 är nära noll. Hur är det möjligt att fondspararna är så dumma att de sätter in mer pengar i en fondtyp som inte ger någon avkastning?
Icke-väljare i PPM
En alternativ bild syns i fördelningen av PPM-sparandet. Av totalt drygt 1000 miljarder kronor där är 74 procent placerat i aktiefonder och bara 4 procent i obligationsfonder. Fast även inom PPM har andelen ökat. 2007 hade PPM-spararna bara 5 miljarder kronor i obligationsfonder, fem år senare 16 miljarder och vid senaste halvårsskiftet 44 miljarder. Varför då?
Den stora procentuella ökningen beror på att icke-väljarna 2010 börjad få pengar placerat i AP7 Räntefond och konstruktionen av Såfan gör att efter 55 års ålder flyttas gradvis mer pengar till räntesparande. Just nu innehåller AP7 Räntefond 28 miljarder kronor, så två tredjedelar av PPM-sparandet i obligationsfonder är ”icke-väljare” som hamnat hos Sjunde AP-fonden. Bland de aktiva väljarna är det bara drygt 2 procent av PPM-pengarna som har placerats i obligationsfonder.
Fondsparare som väljer själva tar alltså sällan en obligationsfond. Men varför göra det alls? En viktig förklaring är att en stor del av inflödet till obligationsfonder de senaste 5 åren har gått till nystartade företagsobligationsfonder. De ger lite mer ränta, i snitt har de stigit 2 procent hittills i år. Hittills i år har 12 av 17 miljarder netto gått till företagsobligationer.
Företag vill slippa straffränta
Men resten då? Bara fondbolagen själva som vet säkert, men enligt de ansvariga som jag har pratat med står ett fåtal stora kunder för både det mesta av sparkapitalet och av flödet till obligationsfonder. Intresset hos företag och andra institutioner har de senaste två åren ökat eftersom Riksbanken har sänkt till negativ reporänta och bankerna har därför börjat ta betalt en straffränta av företag för att ha deras pengar på bankkonto. Företag har ofta stora ändringar i sin kassa och därmed ger deras insättningar och uttag stora bruttoflöden.
Varför väljer då inte företag hellre aktiefonder? Jo, dels gör de faktiskt det i stor utsträckning, enligt Fondbolagens Förenings kvartalsstatistik så hade företag per 30 juni 238 miljarder kronor i aktiefonder och bara 76 miljarder i obligationsfonder. Men många företag har regler som gör att ekonomicheferna inte får ta risker med kassan, vilket gör att tråkiga obligationsfonder ses som det bästa alternativet.
Fast helt riskfria är obligationsfonder inte alls. Skulle marknadsräntorna plötsligt stiga kraftigt så kommer obligationer med låg fast ränta att bli mindre attraktiva och falla i värde. Då behöver företaget behålla innehavet en tag, i värsta fall ett par år, för att få igen investerat kapital.
Xfondfakta Xppm
.jpg)
.jpg)
.jpg)
