Aktier är det bästa långsiktiga sparandet, det är de flesta experter överens om. Men hur ska aktiesparandet gå till rent praktiskt?
Det grundläggande valet står mellan att själv köpa enskilda aktier eller att spara via aktiefonder. Fonden har avgifter, men är samtidigt en bekväm lösning för att spara tid och undvika misstag. Organisationer som Aktiespararna och media som Dagens Industri kämpade länge för att alla skulle köpa egna aktier. Men numera verkar de ha accepterat att aktiefonder är ofrånkomliga, åtminstone för att få riskspridning utomlands.
Dessutom är tvångssparandet inom PPM och tjänstepension avgränsat till fonder. Men där har mellanhänderna (Pensionsmyndigheten, Collectum, Fora, med flera) åtminstone krävt stora rabatter på de ordinarie fondavgifterna, rabatter som går tillbaka till spararna.
Ett stort problem med direktägt fondsparare är att ofta går väldigt lite av de ordinarie fondavgifterna till att betala själva förvaltningen. Hos stora fondföretag med höga avgifter är det mindre än en tiondel. Istället går det mest av avgifterna till att betala reklam, säljare och säljkontor, samt ger banker och försäkringsbolag höga vinstmarginaler. Nya fonder har dessutom i snitt högre avgifter, eftersom fondbolagen med högst avgifter har kunnat betala större provisioner till säljföretagen och fått fler kunder.
Inte betala för reklam
Men en kunnig sparare som väljer mellan att köpa aktier själv eller den samhällsekonomiskt mer rationella lösningen aktiefonder behöver inte reklam och säljkontor. Så vad ska du göra, om du vill spara i välskötta fonder men bara betala för förvaltningen – inte betala för reklam, rådgivning och flotta bankkontor? Vilka sätt finns att få dina sparpengar omhändertagna av de bästa förvaltarna och enbart betala för förvaltningen?
När Finansinspektionen (FI) 2014-2016 återkommande föreslog ett heltäckande provisionsförbud såg det väldigt lovande ut. Regeringen valde dock snällare regler som tillåter provisioner om dessa bidrar till högre kvalitet på mellanhändernas tjänster. Enbart mellanhänder som kallar sig ”oberoende rådgivare” får inte längre ta emot provisioner. FI förtydligade i juni 2017 att varje betalning av provision ska ha en skriftlig motivering hur den höjer kvaliteten på tjänsten.
Fast det orimliga är att de flesta erfarna fondsparare som använder mellanhänder som Avanza och Nordnet varken får eller vill ha rådgivning och rimligen ännu mindre vill betala för reklam med information som redan är välkänd för dem. De flesta förmögna svenskar är mellan 50 och 70 år med lång erfarenhet av fondsparande, men så länge alla avgifter och provisioner tas ut i procent av förvaltat kapital så betalar de dramatiskt mycket mer än småsparare räknat i kronor. Enligt FI är fondernas provisioner till mellanhänder i genomsnitt 0,7 procent, så den som har en depå med fondandelar värda en miljon kronor betalar i snitt 7000 kronor per år för administrationen av fondandelar. Samtidigt betalar en småsparare med fondandelar värda 10.000 kronor bara 70 kronor per år för samma tjänst.
Detta har öppnat för ”rena andelsklasser” där fondavgiften är lägre eftersom inga provisioner betalas till mellanhänder. De är tillåtna från januari 2018 och många svenska fondbolag har sökt och fått tillstånd från FI att starta rena andelsklasser. Vissa har över 10 nya andelsklasser per fond, för att kunna förhandla mer flexibelt om prisnivån. Men samtidigt vill fondbolagen såklart ogärna sänka sina fondavgifter, så de rena andelsklasserna är främst tillgängliga vid insättningar av stora belopp och för mellanhänder som kräver att få dem.
ETF är rena
Samtidigt finns en typ av fonder som alltid har haft rena andelsklasser, nämligen börshandlade fonder (ETF). De handlas som aktier och fondspararen betalar courtage vid varje affär, men får under spartiden samma låga kostnad som stora institutioner. Även de flesta indexfonder är i praktiken rena, eftersom de har så låga förvaltningsavgifter att dessa inte ger utrymme för provisioner till mellanhänder.
För att göra det lönsamt att ge vanliga fondsparare tillgång till rena fondklasser i aktivt förvaltade fonder på samma sätt som ETF-handeln krävs tillräckligt många aktiva kunder som flyttar pengar från dyra fonder till ETF och vägrar betala för rådgivning som de varken får eller vill ha. Då kan vi även få nya konkurrenter som erbjuder stjärnförvaltare till nettopriser.
Dessutom finns fortfarande en möjlighet att FI kommer att tvinga mellanhänder som Avanza och Nordnet att erbjuda depåer som ger tillgång till rena andelsklasser, där kunden istället betalar med avgifter per transaktioner eller med årsavgifter (mer om detta i ”Nu ändrar FI fondbranschens logik”, länk ovan till höger). Argumentet för att kräva ett alternativ till de nuvarande provisionerna är bland annat att provisionerna uppenbart inte ger en extra tjänst vars värde står i provision till ersättningens storlek, till exempel att kunden som har ett fondsparande värt en miljon betalar hundra gånger mer än den vars fondandelar bara är värda 10.000 kronor. Även FI:s krav att tjänsten inte får snedvridas av provisionerna verkar svårt att uppfylla, då fondbolag erbjuder olika höga provisioner och alla inte får vara med på fondtorgen.
Tillräckligt många agerar
Men oavsett så krävs att tillräckligt många fondsparare både förstår och agerar på det faktum att fondsparare med stort sparande tjänar på att få tillgång till rena andelsklasser. Även månadssparande skulle kunna bli billigare genom att köpa rena andelsklasser via depåer med fast årsavgift, så länge sparkapitalet är hyfsat stort. Mellanhändernas priser för att handla med ETF visar att även för ett ISK-konto (som inte utlöser reavinstskatt) värt 100.000 kronor med tio fondinnehav skulle det efter mindre än ett år ha lönat sig att ha bytt till rena andelsklasser.
Avgörande är därför om tillräckligt många fondsparare orkar bry sig om att sänka sina kostnader. Eller om en bedövande majoritet kommer att fortsätta göda mellanhändernas höga lönsamhet.
Xfondavgifter Xfinansinspektionen Xfondreklam
.jpg)
.jpg)
