En fjärdedel Sverige lagom

En balanserad fondportfölj försöker lyckas hyfsat bra i flera scenarier och för mig är en fjärdedel Sverigefonder rimligt. Men olika argument måste vägas mot varandra. Ditt ekonomiska utrymme och din envishet avgör hur mycket fondvalet ska avvika från världsindex.

Jonas Lindmark 2018-03-22 | 18:43
Facebook Twitter LinkedIn

Förra veckan stack jag ut hakan och påstod att en genomsnittlig Sverigefond kommer att ge högre avkastning än snittet bland globala indexfonder de närmaste tio åren (”Sverigefond bättre än global indexfond”).

 

Men självklart betyder det inte att jag tycker att svenska fondsparare ska satsa alla sina sparpengar i Sverigefonder. Första steget i fondvalet är att välja den risknivå som passar sparmålet, vilket kan betyda att alla typer av aktiefonder är alltför riskabla.

 

Och även om sparandet är riktigt långsiktigt, som till exempel premiepensionen hos Pensionsmyndigheten (PPM), så är det med hänsyn till den höga värderingen av aktier efter de senaste sex årens branta börsuppgång globalt tveksamt om det just nu är rätt val att placera allt i aktiefonder.

 

Sverige värt risken

 

Men ska den del som är aktiesparande placeras i Sverigefonder? Motargumentet är att en fond som placerar alla pengar på aktiemarknaden i ett enda land ger extra risk att något går snett politiskt eller ekonomiskt. Dessutom ger bredare aktiefonder, till exempel Europafonder som sprider pengarna över en hel kontinent, större möjligheter för förvaltaren att anpassa innehaven till den ekonomiska utvecklingen, vilket ger fondspararen mer service och färre egna bekymmer.

 

Så även om det finns starka argument för att Sverigefonder kommer att ge högre avkastning i framtiden, är det värt att ta den extra risk som så smala fonder ger?

 

Ja, det tycker jag. Ett hållbart argument gav jag förra veckan: Sverigefonder kan tvärtom hjälpa till att sänka risktagandet. En viktig del av att minska risktagandet är nämligen att matcha sparandet mot de förväntade framtida utgifterna (Asset Liability Management), och de flesta svenskar kommer att stanna i Sverige som pensionärer. Fortsätter det att gå bra för Sverige kommer det att vara dyrt att leva i Sverige, men stigande aktiekurser kompenserar. Omvänt så skulle svag ekonomisk utveckling här i framtiden rimligen både ge sämre börsutveckling och lägre kostnader för pensionärer.

 

Samtidigt finns ett liknande argument mot att som svensk ta extra risk just på Stockholmsbörsen, nämligen att vi svenskar redan har stor exponering mot svensk ekonomi via vår framtida statliga inkomstpension samt fastigheter och andra tillgångar med marknadspris just i Sverige. Fast om exponeringen i övrigt mot Sverige är för stor beror på hur individens ekonomi ser ut och om de framtida kostnaderna för importerade varor ser ut att bli större än sparandets exponering mot utlandet. Därför är det avgörande att vara medveten om att även de flesta börsbolag på Stockholmsbörsen främst har sin verksamhet och försäljning utomlands. Visst finns branscher som bank och fastigheter med större andel lokal svensk exponering, men i övrigt är de största svenska börsbolagen multinationella.

 

Inte 51% USA

 

Å andra sidan är det lätt att invaggas i säkerhet av att globalfonder investerar i hela världen, men de 27 svenska globalfonder som är valbara inom PPM har i snitt 51 procent investerat i USA. Lika stor andel har icke-väljarnas globalfond, AP7 Aktiefond. Världens största ekonomi USA är förstås mer stabil än Sveriges, men de politiska och ekonomiska riskerna är likartade. Dessutom får en större andel av företagen på Stockholmsbörsen merparten av sina intäkter från verksamhet utomlands (vilket är logiskt för ett litet land med en öppen ekonomi).

 

Ytterligare en viktig faktor är hur starka argumenten är för just Sverigefonder. Det är svårt att spå framtiden, särskilt på aktiemarknaden, så det är rimligt att vara tveksam. Argument som bygger på att förlänga historiska trender har svagheten att vi vet att trender brukar brytas.

 

Bäst vore argument som innehåller förklaringar till att fördelen är uthållig, till exempel därför att Sverige ger börsbolag en kulturell fördel, samt dessutom förklarar varför utländska investerare misslyckas med att ta hänsyn till fördelen i sin värdering. Några sådana argument har jag inte.

 

Däremot ser jag mer tillfälliga fördelar. Som jag nämnde förra veckan har Sverigeindex de senaste fem åren stadigt utvecklats sämre än världsindex, särskilt tydligt det senaste halvåret. Den grundläggande orsaken är okänd, men en viktig faktor är troligen att de svenska bostadspriserna har vänt nedåt vilket skrämt särskilt utländska placerare. Historiskt har fallande bostadspriser ofta orsakat lågkonjunkturer med ökad arbetslöshet och minskade företagsvinster. Sverige 2018 har dock fördelen att de flesta svenska bankdirektörer fortfarande minns vår fastighetskris 1991-1993 och därför rimligen inte nu har tagit lika stora risker som då. Jag kan ha fel, men mitt intryck är att de svenska storbankerna är betydligt starkare idag än för 25 år sedan.

 

25% Sverige

 

En balanserad fondportfölj ska dock inte satsa allt på ett kort, utan tvärtom försöka lyckas hyfsat bra i flera scenarier. I den senaste uppdateringen av min PPM-portfölj valde jag hälften räntebärande innehav och bara hälften aktier (se ”Latinamerika i min PPM-portfölj”). Mina argument för att det kommer bättre tillfällen att köpa aktiefonder framöver är dels att jag tror att svenska kronan kommer att stärkas framöver, dels att högre räntor i USA kommer att ge sänkta aktiekurser där som smittar av sig på resten av världen. Av aktieplaceringarna är ungefär hälften svenska aktier (Didner & Gerge Aktiefond och Carnegie Strategi), inget är USA-aktier.

 

25 procent Sverigefonder tycker jag fortfarande idag är en rimlig andel för ett PPM-sparade med hög risk. För att ha chans att överträffa snittet rejält måste fondvalet tydligt avvika från världsindex. Och det är inte realistiskt att pricka vändpunkterna. Alltså krävs lång spartid och stora marginaler i ekonomin för att orka ha tålamod att vänta tills trenderna vänder. Det gäller såklart inte alla, men jag har både utrymmet och envisheten att hålla kvar vid mina Sverigefonder tills deras överavkastning återvänder.


Xppm Xppmportföljerna Xrisk

Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden.

© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar