Ett pressmeddelande den här veckan är ett ovanligt tydligt exempel på de lögner om hållbarhet som finansbranschens säljare försöker använda för att övertala fondsparare att välja just deras dyra fonder.
Under rubriken ”Bota klimatångesten med pensionspengar” skickade Nordea i måndags ut ett pressmeddelande där bankens chef för hållbara finanser Sasja Beslik på ett försåtligt sätt blandar enskilda svenskars försök att minska sin klimatpåverkan med beräkningar av aktiefonders ägande av företag som levererar de varor och tjänster som ger klimatpåverkan när människor köper dem. Texten är fylld med glidningar kring olika betydelser av ordet ”klimatavtryck”.
Kärnan är detta stycke: ”Enligt Nordeas beräkningar kan genomsnittssvensken enbart genom att flytta sitt sparande till hållbara fonder minska sitt personliga klimatavtryck under hela sin livstid med cirka 2200 ton koldioxidutsläpp. Det är en 27 gånger större besparing för miljön än du kan åstadkomma genom de fyra vanligast rekommenderade livsstilsförändringarna kombinerat – det vill säga att begränsa flygresande, bilanvändande, köttätande och vattenförbrukning.”
Sanningen
Nordea försöker övertala människor att acceptera en helt orimlig syn på orsak och verkan. Sanningen är att det är börsföretagen och deras kunder som ger utsläpp av koldioxid, inte fonderna som äger aktier i börsföretag. Utsläppens storlek påverkas inte om aktierna byter ägare. Människor som kör bil eller reser med flyg orsakar utsläpp av koldioxid, inte de som äger aktierna i företagen som levererar bränslet.
Men Nordea påstår tvärtom att ”om pensionskapitalet på global nivå skulle investeras hållbart skulle klimatavtrycket reduceras med motsvarande 608 kolkraftverk”. Detta är uppenbart vilseledande, eftersom det ger intrycket att 608 kolkraftverk i så fall faktiskt skulle stängas. Men att pensionsförvaltare säljer aktier till andra kapitalister (Saudiarabien eller ryska oligarker?) påverkar inte alls börsföretagens existens, än mindre antalet kraftverk. Aktierna har bara bytt ägare. Människor runt om i världen kommer att behöva lika mycket energi oavsett om de företag som producerar energin ägs av pensionsförvaltare eller av någon annan.
Nordea brukar påstå att skillnaden är att bankens förvaltare via fondernas ägande påverkar börsföretagens beteende. Men dels är det lönsamheten som avgör, inte Nordeas argument, dels är det helt orimligt att påverkan skulle kunna minska koldioxidutsläpp i den omfattning som Nordea ger intryck av. Utsläpp av koldioxid beror på att människor efterfrågar varor och tjänster, till exempel bilar eller flygresor, och efterfrågan kommer att mötas av ett utbud så länge detta är lönsamt (se ”Alla fonder vill äga lönsam hållbarhet”). Dessutom vore det rimligen lättare för Nordea att påverka om deras fonder istället ägde fler aktier i de börsföretag vars verksamhet ger störst koldioxidutsläpp (mer om detta i ”Frågor och svar om Länsförsäkringars koldioxid”).
Bryter mot vägledning
Nordeas pressmeddelande bryter mot Fondbolagens Förenings vägledning för branschen, en förening där Nordea Fonder är medlem. ”Vägledning för fondbolagens redovisning av fonders koldioxidavtryck” gäller från januari 2017 och innehåller branschens rekommendation hur fonders koldioxidavtryck ska beräknas, vilket jag hoppas att Nordea följer. Reglerna avslutas med att om måttet används i marknadsföring så ska alltid följande varning infogas: ”Måttet säger ingenting om hur portföljen bidrar till ett koldioxidsnålt samhälle.”
Alltså: fonders koldioxidavtryck säger ingenting om hur fonden bidrar till att minska utsläpp av CO2, vilket betyder att det är omöjligt att beräkna att en fonds bidrag skulle vara 27 gånger större än faktiska livsstilsförändringar. Nordea vet rimligen detta, men publicerar ändå felaktiga beräkningar. Nordea ljuger.
Vad gör Finansinspektionen för att stoppa dessa dumheter? Vad gör Konsumentverket för att stoppa vilseledande marknadsföring? Vad gör finansmarknadsminister Per Bolund, som är ansvarig för den nya lagstiftning som kräver att fondbolag ska ge denna typ av information? Ett rimligt krav är att banker och fondbolag inte alls får påstå att fondsparare kan minska utsläpp av koldioxid genom att välja fonder som undviker att köpa aktier i vissa börsbolag.
CO2-risk
Morningstar började tidigare i år ge fondsparare information om CO2-risk, alltså hur stor risk det är att värdet på fondens innehav av aktier påverkas negativt vid en omställning till ett samhälle med lägre utsläpp av CO2. Detta är något helt annat, baserat på Sustainalytics analys av hur stora risker olika företag tar är slutsatsen att de flesta fonder ger låg CO2-risk (se ”Lätt hitta aktiefonder med låg CO2-risk”, länk ovan till höger). Undantag är främst fonder inriktade på Ryssland, råvaror och energi. Poängen med att beskriva klimatavtrycket som en risk är att det blir tydligt att den finns oavsett vem som äger den.
Varför gör då Nordea något helt annat? Syftet är rimligen att övertala människor att välja de Nordeafonder som påstås vara hållbara, men som också har mycket högre avgifter än billiga indexfonder. Onödigt dyra fonder, om vi inte tror på Nordea.
Xhållbarhet
.jpg)
