Just nu är alla tio fonder med högst avkastning hittills i år Rysslandsfonder. Först på elfte plats kommer en Latinamerikafond.
Flera förklaringar finns förstås, varav några inte gäller enbart Ryssland. En svag börsutveckling i USA har lockat investerare att flytta pengar till resten av världen vilket givit en allmän uppvärdering av ”emerging markets” även i Asien och Latinamerika. Till detta kommer försvagningen av den svenska kronan, som har fått de flesta investeringar att stiga i värde räknat i svenska kronor. Nästa yttre omständighet är fortsatt stigande oljepriser, men vinsten för fondspararna är begränsad eftersom ryska skattemyndigheter sedan förra året tar nästan 90 procent av alla intäkter över 28 dollar per sålt fat olja.
En enbart rysk förklaring är Yukosaffären, som verkar ha glömts snabbt efter att Michail Chodorkovskij i våras dömdes till åtta års fängelse. Förra året var oron stor bland utländska investerare och Moskvabörsen tappade jämfört med övriga tillväxtmarknader, men antalet nya upptaxeringar har minskat i år, vilket verkar ha givit hopp att plundringen av Yukos inte givit mersmak.
Tror mer på Japan
Därför är det inte konstigt att jag de senaste två veckorna fått flera läsarbrev med frågor om varför jag inte skriver positivt om Rysslandsfonder. Som jag skrev i förra veckans krönika ”Dubbel andel Japan i PPM-portföljerna” är det andra regioner jag tror mer på framöver.
Men dessutom är jag fortsatt skeptisk till Ryssland, särskilt efter det senaste halvårets uppgång. De fyra förklaringarna ovan har flyttat pendeln långt åt ena hållet och den kan när som helst byta riktning. Politiskt fortsätter demokratin att försvagas och nationalismen verkar öka. Grundläggande problem som regionala konflikter, utbredd alkoholism och minskande befolkning kvarstår olösta.
Korruptionen värst
Fast värst för börsföretagen (och därmed Rysslandsfonderna) är nog korruptionen. Enligt en undersökning gjord av den ideella organisationen Indem har storleken på mutor som företag betalar mer än tiofaldigats mellan 2001 och 2005. Företagen i Ryssland spenderar nu mer än dubbelt så mycket på mutor som hela den statliga budgeten (länk ovan till höger).
The Economist berättar om en annan rysk undersökning där nästan 40 procent svarar att poliserna är den mest kriminella yrkesgruppen, tvåa kommer politiker och ämbetsmän, först på tredje plats kommer ”tjuvar, bedragare, drogförsäljare och terrorister”. Enligt Transparency International är Ryssland nu ungefär lika korrupt som Albanien, Niger och Sierra Leone. En utländsk företagsledare säger till The Economist att ”Nigeria var bra träning för Ryssland” (länkar ovan till höger).
Uppenbart är åtminstone att börsföretag måste betala mutor för att kunna bedriva verksamhet i Ryssland. Etiska fonder borde därför inte kunna investera i ryska aktier. Banco Fonder har lagt ned sin Rysslandsfond och flyttat spararnas pengar till en annan fond inom samma fondbolag, Alfred Berg Ryssland. Fast nog är det tveksamt om det löser Bancos etiska problem.
Blunda minskar inte riskerna
East Capital har numera en stor blå neonskylt i korsningen Sveavägen-Kungsgatan i Stockholm. När högriskfonder säljs på samma sätt som läsk och gymnastikskor, då förmedlas inte särskilt mycket kunskap till spararna. Kanske är det inte konstigt om giriga fondsparare blundar för problemen i Ryssland.
Men att man blundar betyder inte att riskerna minskar. Aktiers värde baseras på äganderätt och utdelningar under en lång rad år fram i tiden. Men om trenden med brant ökade mutor fortsätter, så försvinner börsföretagens lönsamhet. Då finns snart ingen vinst kvar för de utländska ägarna att dela på. Och välplacerade mutor kan dessutom radera äganderätten.
