De breda Asienfonderna har i snitt stigit 153 procent de senaste 5 åren och både Kinafonder och Indienfonder har stigit ytterligare mer än hundra procent, visar Morningstars Fondindex per 30 april. Samtidigt har globalfonder på 5 år i snitt bara stigit 53 procent – hundra procent mindre.
Fondsparare som bara tittar på utvecklingen de senaste åren drar kanske slutsatsen att detta bevisar att tillväxtländer i Asien ger högre avkastning från aktier. Men i ett längre historiskt perspektiv är hög ekonomisk tillväxt snarare en nackdel. Jag har tidigare påpekat att sambandet är det omvända mot vad många människor tror, till exempel i ”Låt dig inte luras av hög tillväxt” (länk till höger).
3 undersökningar
Efter de senaste årens branta uppgång på tillväxtmarknaderna är det viktigt att uppdatera statistiken och se om slutsatsen från historien har ändrats. Den brittiska tidningen The Economist sammanfattar den här veckan tre undersökningar:
(1) Tillväxt sämre sedan år 1900. London Business School har gjort den längsta jämförelsen av börsutvecklingen i 17 länder (vilket jag skrivit om senast i ”Lyssna på 108 års erfarenhet”). De har även kontrollerat sambandet mellan historisk ekonomisk tillväxt under femårsperioder och börsutvecklingen under följande femårsperiod. Aktier i länderna med lägst ekonomisk tillväxt gav i snitt 8 procent real avkastning per år – avkastningen från aktiebörserna i länderna med högst tillväxt var bara 5 procent per år.
(2) Snabbväxarna sämst 20 år bakåt. James Montier hos den franska banken Société Générale har gjort en bredare jämförelse där 53 länder ingår, som visar en ännu större skillnad. På de ”emerging markets” som haft lägst tillväxt har investerarna i snitt fått 12 procent per år, hos snabbväxarna bara drygt hälften. Ändå har de senaste 20 åren varit en ovanligt positiv period för både Asien, Latinamerika och Östeuropa.
(3) Mängden börsnotering avgör lönsamheten. Jay Ritter vid University of Florida har försökt hitta orsakerna till det negativa sambandet mellan ekonomisk tillväxt och avkastning från aktier. En orsak är att ett lands ekonomi kan växa snabbare både genom att mer arbetskraft används och genom att mer kapital investeras. De som investerar det nya kapitalet är förstås med och delar på avkastning, vilket gör att vinsten per aktie inte stiger lika snabbt som vinsterna totalt.
Ett annat sätt att förklara detta är att det sammanlagda börsvärdet kan öka både om aktiekurserna stiger och om fler aktier noteras, men det sistnämnda betyder att de ”gamla” investerarna får en mindre del av en större kaka. Dessutom är många företag privata och statliga. Men störst problem när länder upplever hög tillväxt är kanske att detta driver upp förväntningarna på framtiden alltför högt, så att när förhoppningarna på framtiden inte riktigt infrias blir aktiernas avkastning låg.
Just nu är det sistnämnda problemet extra akut påpekar The Economist, eftersom värderingen av aktier på tillväxtmarknaderna är nära sin högsta notering någonsin. Om vinsterna justeras för konjunkturen och dagens aktiekurser jämförs med genomsnittliga vinster de föregående tio åren så är vinstmultipeln (p/e) enligt James Montier 40, samma nivå som Europa och USA nådde under vid toppen av IT-bubblan.
Okunniga drar fel slutsats
De som säljer Indienfonder och Kinafonder utnyttjar ofta människors okunnighet om ekonomiska samband för att locka till köp. De behöver inte ge en prognos att avkastningen från aktier i framtiden kommer att bli högre än i andra länder, de nöjer sig med att påstå att den ekonomiska tillväxten i länderna kommer att fortsätta vara hög och låter människor själva dra den felaktiga slutsatsen att det betyder att aktier i Kina och Indien kommer att fortsätta ge hög avkastning. Men sanningen om den historiska erfarenheten är alltså motsatsen.
