Klassisk oktober ger hopp om vändning

Mark Twain skrev om börsras under oktober redan 1893. Precis som under tidigare stora börsras har nedgången varit större på Stockholmsbörsen än på de största aktiemarknaderna, men därefter brukar revanschen komma.

Jonas Lindmark 2008-11-03 | 10:25
Facebook Twitter LinkedIn
Sverigefonderna tillhörde förlorarna även under oktober. Nedgången fram till fredag 31 oktober var i snitt 18 procent på en månad och 40 procent sedan årsskiftet.

Bredare fonder som främst placerar på de största aktiemarknaderna klarade sig bättre. Globalfonderna backade 11 procent under oktober, USA-fonder 10 procent ned, Japanfonder minus 6 procent och läkemedelsfonder backade bara 4 procent.

Samtidigt var nedgången fortsatt ännu större på tillväxtmarknaderna, trots en brant återhämtning månadens sista vecka: Rysslandsfonder rasade 32 procent under oktober, Latinamerika minus 22 procent och Indienfonder 20 procent ned.

> Botten i oktober

Ett tydligt historisk mönster är att Stockholmsbörsen passerar djupa bottnar under hösten, ofta just i oktober. Tittar vi bakåt så stämmer detta för alla stora börsras de senaste 25 åren: hösten 2002, hösten 2001, hösten 1998, hösten 1992 hösten 1990 och hösten 1987.

Internationellt kallas denna effekt Mark Twain-effekten, eftersom den beskrivs i den berömda amerikanska författarens bok Pudd''nhead Wilson redan 1893: ”October. This is one of the peculiarly dangerous months to speculate in stocks. The others are July, January, September, April, November, May, March, June, December, August, and February.”

Förklaringar

Det finns flera förklaringar till varför börsrasen ofta är värst just under oktober. En hyfsat rationell förklaring är att då offentliggörs börsföretagens rapporter för tredje kvartalet, och om dessa definitivt grusar förhoppningar om en vändning uppåt under andra halvåret, så vet placerarna av erfarenhet att företagsledarna därefter ofta väljer att göra ytterligare avskrivningar efter fjärde kvartalet, för att börja nästa år med ett ”rent bord”. Psykologiskt blir gamla mönster av denna typ dessutom självförstärkande.

Att Stockholmsbörsen nästan alltid rasar mer än de större aktiebörserna har också flera förklaringar som delvis hänger ihop. Viktigast är rimligen att Sverige är ett litet land har ett större beroende av omvärlden, plus att svenska börsbolag har en stor andel utländskt ägande. Dessutom brukar svenska kronan försvagas under orostider, vilket spär på nedgången. Även här finns psykologi som gör att historiska mönster upprepar sig.

Revansch

Det positiva med dessa historiska mönster är att efter alla dessa ras har svenska aktier fått revansch och utvecklats bättre än världsindex. Helt säkert är det förstås inte att botten verkligen är passerad, exemplen ovan visar ju till exempel att raset 1990 följdes av en ännu djupare nedgång 1992, samt att vändningen uppåt i slutet av 2001 visade sig vara högst tillfällig.

Min känsla är att det kommer nya besvikelser under 2009, men att botten som passerades under den senaste månaden var tillräckligt låg för att ge ett bra köptillfälle i ett längre perspektiv. Till exempel kom en svängning nedåt under våren 2003 (i samband med invasionen av Irak), som dock visade sig vara en högst tillfällig. Aktiemarknaden försöker hela tiden ligga 6-12 månader före utvecklingen i den verkliga ekonomin, så den som väntar tills att det finns statistik som visar att nästa högkonjunktur har börjat missar en stor del av nästa börsuppgång. Det gäller särskilt Stockholmsbörsen.

NYCKELORD
Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden.

© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar