Alla länder har sina problem, det avgörande för börsutvecklingen är om åtgärder är på väg. Oavsett var i världen, så går det att peka ut problem som hotar den ekonomiska utvecklingen. Vissa länder och deras problem får mer uppmärksamhet i media än andra, men det säger nog mer om logiken i media att främst problemen i USA får utrymme.
I media har svårigheterna i Washington att komma överens om den federala budgeten fått stort utrymme och ”fiscal cliff” har blivit en välbekant term även för svenska tidningsläsare. Betydligt mindre uppmärksamhet har det fått att EU har liknande problem att komma överens. En ny 7-årsbudget (Multiannual Financial Framework, MFF) från januari 2014 och framåt är avgörande för EU:s inriktning. Men förhandlingarna går trögt.
Martin Schulz, talman i EU-parlamentet skriver i en debattartikel i Financial Times i början på veckan att parlamentet inte kan acceptera det budgetförslag som regeringscheferna kom överens om fredag 8 februari. Hans huvudargument är att MFF-förslaget skulle försvaga Europas konkurrenskraft och att EU får för lite pengar.
Jordbruksstödet minskar till 36 procent av utgifterna enligt MFF-förslaget, pengar som främst går till rika godsägare. Om det sänks ännu mer så blir den enda negativa effekten att marknadsvärdet på jordbruksmark sjunker. Detta skulle möjligen vara ett problem för det fåtal som nyligen köpt jordbruk med lånade pengar, men de flesta jordegendomar har haft samma ägare väldigt länge. En överväldigande majoritet skulle tjäna på om EU fokuserade på annat. De problem som EU skulle behöva fokusera på är arbetslösheten och konkurrenskraften inom sektorer som kan expandera. Ökningen av satsningar på EU-stöd till utbildning, forskning och utveckling skulle behöva vara mycket större.
Bara kriser bryter förlamning
Det som oroar mig är att Europas politiker allt mer verkar bete sig som sina kollegor i Japan: det behövs en allvarlig kris för att tvinga dem att genomföra nödvändiga reformer, men så snart krishotet avtagit upphör förbättringsarbetet. De flesta politiker är bundna av särintressen som vill behålla sina fördelar. Nästa kris tvingar fram ytterligare någon förbättring, men sedan återkommer förlamningen. Detta är ett sorgligt skådespel, att politikerna behöver en kris att skylla på för varje steg på vägen att göra Europa mer konkurrenskraftigt. Den enda tröst jag kan komma på är att vi inte verkar ha det värre än i andra delar av världen.
Europafonder kan ändå vara bra investeringar. Dels har många börsföretag verksamhet även utanför Europa och dels har de flesta faktiskt varit lönsamma även under de senaste årens lågkonjunktur. Låg tillväxt är en nackdel, men Europa fortsätter att vara en viktig del av världsekonomin.
:quality(80)/cloudfront-us-east-1.images.arcpublishing.com/morningstar/AGAGH4NDF5FCRKXQANXPYS6TBQ.png)
