Året började bra för Latinamerikafonderna och fram till slutet av april låg de före världsindex, men sedan rasade de plötsligt. Värdeminskningen är i snitt 13 procent den senaste månaden fram till 12 juni, medan världsindex samtidigt stigit en aning.
Flera rimliga förklaringar finns till börsraset. Valutakurserna i Brasilien och Mexiko, där Latinamerikafonderna främst placerar, har backat rejält vilket visar ökad misstro från utländska placerare. En trolig orsak är nya utspel från USA:s president Donald Trump om strafftullar och att skrota NAFTA-avtalet. En annan är lastbilsförarnas strejk mot höjda drivmedelspriser i Brasilien i slutet av maj, som avslöjade svag politisk handlingskraft och ökade oron att en populist vinner presidentvalet i oktober. Men aktiekursernas nedgång verkar överdriven, fondernas nedgång relativt världsindex sedan årsskiftet motsvarar 2 års sammanlagda företagsvinster. Dessutom borde stigande råvarupriser gynna regionen.
Överdriven psykologi
Troligt är därför att aktiemarknadens psykologi har varit avgörande. Flöden av pengar som styrs av främst amerikanska placerare reagerar ofta överdrivet på nyheter med begränsad faktisk effekt på börsföretagens vinster. Fondsparare och andra investerare är normalt nöjda under branta uppgångar och ifrågasätter sällan det rimliga i att aktier plötsligt blivit mycket mer värda än bara några månader tidigare. Men branta nedgångar framkallar oro och förväntningar att det ska finnas en tydlig orsak. Ändå är det samma osäkerhet om framtiden som möjliggör både uppgångar och nedgångar, samma osäkerhet som gör att känslor som girighet och rädsla får stort spelrum.
Men sparande i aktiefonder ska vara långsiktigt för att risktagandet ska vara rimligt och därmed är det rationellt att inte bry sig om de kortsiktiga svängningarna. Mer avgörande för slutresultatet är låga kostnader, samt att försöka köpa under perioder och då aktier verkar billigare än normalt och sälja med god vinst. Däremot är det bortkastad möda att försöka pricka toppar och bottnar, de syns inte förrän i efterhand.
Dags att passa på?
Den historiska utvecklingen hos Latinamerikafonderna liknar den hos Rysslands- och Turkietfonder. De senaste 10 åren har de svängt i tvära kast kring en platt trend och visat att höga avgifter är ett generellt argument mot att spara långsiktigt i denna typ av högriskfonder, eftersom en extra kostnad som verkar liten per år i längden blir en stor belastning på sparkapitalet. Högriskfonder lämpar sig därför bäst för aktiva fondsparare som försöker passar på att byta fonder för att utnyttja överdrivna svängningar.
Med detta sätt att tänka är det rimligt att fundera på om det nu är dags att investera mer i Latinamerikafonderna. Uppenbart billiga är de inte ännu, åtminstone inte jämfört med botten i början av 2016, men relativt världsindex är värderingen låg. En möjlig strategi är att vänta med att köpa till efter en oväntad positiv nyhet som ser ut att ge ett trendbrott uppåt. Men vid denna typ av tillfällen brukar det vara svårt för fondsparare att hinna reagera snabbt nog, så en mer realistisk strategi är att öka andelen Latinamerika gradvis medan andelskurserna är låga.
