Bara 13 procent av fondsparandet i Sverige idag, 468 av totalt 3500 miljarder kronor vid årsskiftet, är fondandelar som hushållen äger direkt. Resten ägs via mellanhänder, visar kvartalsstatistiken från Fondbolagens Förening. För sexton år sedan när denna statistik började samlas in var den direktägda andelen 56 procent.
Den mellanhand som ökat mest är premiepensionen hos Pensionsmyndigheten (PPM) som sedan december 2000 har ökat från 6 till 28 procent av hela det svenska fondsparandet. Vid årsskiftet var marknadsvärdet på PPM-sparandet 961 miljarder kronor, mer än dubbelt så mycket som direktsparandet. Olika typer av fondförsäkringar (tjänstepension och andra pensionsförsäkringar, samt kapitalförsäkringar) innehöll för sexton år sedan 20 procent av hela fondsparandet och har nu ökat till 24 procent. Den nya sparformen ISK tillkom år 2012 och innehåller redan 7 procent av fondsparandet.
Tvångssparande
Den främsta orsaken till att hushållens direktägande av fondandelar har minskat så kraftigt är att merparten av nysparandet i fonder har varit tvångssparande via premiepension och tjänstepension. Andra indirekta sparformer som pensionsförsäkring och ISK har också varit skattemässigt mer fördelaktiga om avkastningen blir hög, vilket lockat hushållen att flytta sitt nysparande i fonder till dessa mellanhänder. Dessutom investerades mycket av direktsparandet redan på 1980-talet då allemansfonderna startade, så de senaste åren har andelsägarna oftare valt att ta ut och konsumera pengarna.
Tillsammans gör ovanstående orsaker att hushållen sedan 2006 de flesta år haft ett negativt direktsparande och sammanlagt under de senaste elva åren tagit ut 103 miljarder kronor netto ur sitt direktägda fondsparande. Detta är fullt rimligt långsiktigt, eftersom fonder förväntas ge positiv avkastning så att kunden kan ta ut mer än insatt belopp.
Xfondfakta Xstatistik
