Den 10-åriga svenska statsräntan har fallit ned till -0,36 procent. Det är ovanligt att den är lägre än Riksbankens reporänta, som just nu är -0,25 procent. Men framför allt ger det en märklig signal om det ekonomiska läget när det ser ut som att professionella placerare är beredda att acceptera att få negativ avkastning under tio år, hellre än att välja någon annan placering.
Dessutom är inflationen i Sverige det senaste året 1,7 procent, vilket även verkar vara en rimlig prognos framöver, vilket realt sett betyder att värdeförändringen justerat för inflationen ser ut att bli -2,06 procent per år. Varför accepterar någon att säkert förlora pengar, nog finns det bättre alternativ?
Förklaringen är speciella omständigheter, främst att goda statsfinanser gjort att få nya statsobligationer har emitterats, samt att Riksbanken de senaste åren har förstärkt bristen genom att köpa nästan hälften av alla utestående statsobligationer. Dessutom har nya regelverk som kräver bättre likviditet tvingat vissa institutioner att öka andelen statspapper i sina portföljer. Därmed är nog sanningen att inget proffs egentligen accepterar så dåliga räntor, men vissa av dem är tvingade.
Garanterat dåliga realräntefonder
Fast samtidigt finns vanliga småsparare som frivilligt äger statspapper med negativ ränta.
Det är visserligen ganska ovanligt att svenska räntefonder innehåller mycket statspapper, 60 procent har mindre än en tiondel statspapper och de flesta köper främst företagsobligationer. Så de goda nyheterna är att de flesta räntefonder sedan flera år undviker statspapper, just för att dessa räntor är orimligt låga.
Men det finns ett undantag, fonder som nästan enbart köper svenska statspapper: Realräntefonder. De ger skydd mot inflationen genom att köpa värdepapper som inkluderar ett löfte att kompensera för ändringar i konsumentprisindex. Haken är att enbart statliga låntagare ger detta löfte, vilket är rimligt eftersom bara staten kan styra både räntepolitiken och finanspolitiken, vilket ger makt att påverka inflationen.
| Sju svenska realräntefonder | |||
| Fondföretag och namn |
Andel stats- papper % |
Årlig avgift, % |
Förvaltat kapital, mkr |
| Handelsbanken Realränte | 99 | 0,40 | 630 |
| Danske Invest Sverige Real Ränta | 99 | 0,66 | 1 072 |
| Öhman Realräntefond | 95 | 0,52 | 1 166 |
| SEB Realräntefond | 92 | 0,55 | 4 977 |
| Nordea Realräntefond | 87 | 0,65 | 1 820 |
| Skandia Realräntefond | 85 | 0,50 | 2 682 |
| Swedbank Robur Realräntefond | 69 | 0,50 | 2 156 |
| Summa | 14 503 | ||
Det som är vilseledande för många fondsparare är att den historiska avkastningen från realräntefonder har varit hyfsat hög. Så länge marknadsräntorna sjunkit har det varit en fördel att äga räntepapper med fast ränta under lång tid, och just realränteobligationer har ovanligt lång löptid. Därför har realräntefonderna i snitt givit drygt 3 procent avkastning per år, de senaste tio åren, lite högre avkastning än vanliga långa räntefonder. Och hittills i år är de också vinnare med en uppgång på i snitt nästan 4 procent, betydligt bättre än företagsobligationsfonderna som har i snitt bara stigit drygt hälften så mycket.
Men detta betyder inte att det är vettigt för fondspararen att acceptera att säkert förlora pengar under de närmaste tio åren. Framöver, på lång sikt, är realobligationerna nämligen garanterat dåliga.
Den senaste auktionen hos Riksgälden gav en snittränta på -2,02 procent per år för realränteobligationer med sju års löptid. Det ger en helt säker förlust på 13 procent under löptiden, realt sett. Skyddet mot inflationen gör enbart att den reala förlusten inte ökar om inflationen stiger.
Dessutom tar fonderna ut avgifter och realräntefonderna har lite högre avgifter än vanliga räntefonder, de kostar i snitt 0,54 procent. Per år. Därmed ökar den förväntade negativa avkastningen under de närmaste tio åren till minus 18 procent. 1000 kronor som investeras idag kommer hyfsat säkert att om 10 år bara vara ungefär 820 kronor, justerat för inflationen.
Ändrade marknadsräntor framöver kan inte ändra kalkylen särskilt mycket. Skulle räntorna bli ännu mer negativa, så att marknadsvärdet på obligationer med fast ränta fortsätter stiga, då äter de negativa räntorna därefter ännu fortare upp fondkapitalet. Och om de långa räntorna istället stiger brant är det förödande med så lång räntebindning som realräntefonderna i snitt har (effektiv duration drygt 6 år), för lite förenklat betyder det att om realräntan plötsligt skulle återvända upp till noll, då faller fonderna 12 procent.
Fondbolagen varnar inte
Den goda nyheten är att de flesta fondsparare verkar ha förstått att realräntefonder har klena framtidsutsikter. De sju fonderna i kategorin för realränta i svenska kronor innehåller tillsammans bara drygt 14 miljarder kronor. Det är bara 2 procent av det svenska sparandet i räntefonder. Men jag tvivlar på att ägarna vet om att dagens marknadsräntor tillsammans med fondavgifterna innebär att de helt säkert kommer att förlora pengar framöver. Och jag har inte lyckats hitta ett enda exempel på att fondbolagen varnar.
Istället skriver Nordea så här i sitt faktablad: ”Fonden eftersträvar att generera värdeökning på det placerade kapitalet”. Skandia skriver så här: ”Fonden investerar i realränteobligationer utgivna av Riksgälden - räntebärande värdepapper som ger en fast avkastning utöver inflationen.” Öhman Fonder skriver så här: ”Fonden är en räntefond med målsättning att över tiden ge en attraktiv riskjusterad real avkastning.” Att ha optimistiska mål är inte förbjudet, men kanske borde någon ingripa när ändrade marknadsräntor har gjort målen totalt orealistiska på lång sikt?
Xköptips
.jpg)
.jpg)
