Den perfekta stormen: europeiska gaskrisens anatomi

Den första stora krisen på den globaliserade gasmarknaden och det kortsiktiga prissättningssystemet baserat på gas-till-gas-konkurrens, eller realtidsbalansering av utbud och efterfrågan, skördar redan sina första offer eftersom prisvolatilitet gör många former av energiintensiv produktion olönsam.

Hur vi kom hit

Dagens extrema gasprisvolatilitet började inte när Ryssland inledde sitt försök att underkuva grannlandet Ukraina, eller när västerländska nationers sanktioner upphävde Rysslands ekonomiska kopplingar till omvärlden. Snarare var scenen satt för flera år sedan, och priserna började stiga i september 2021.

Historiskt sett baserades europeisk metanimport på långtidskontrakt som innehöll priser indexerade till priserna på petroleumprodukter och take-or-pay-klausuler. Det innebär att köparen som valt ett stabilare pris är skyldig att betala det avtalsenliga priset för en minimikvantitet gas som anges i avtalet, även om han inte använder gasen.

Denna modell började försvagas under åren efter 2008, när minskningen av industriell och termoelektrisk förbrukning på grund av den globala finanskrisen och ökningen av förnybara källor ledde till överskottsutbud, ökad konkurrens och en gradvis ökning av gasvolymerna i på kort sikt.

Med fullt stöd från Europeiska unionen och tillsynsmyndigheter har därför spottransaktioner gradvis blivit det främsta riktmärket på grossist- och konsumentmarknaderna, särskilt de som bildas på TTF.

TTF? Vad är det?

TTF, eller Title Transfer Facility, skapades 2003 för att erbjuda en virtuell handelsplats för naturgas i Nederländerna.

Även om det inte är den enda marknaden där gasköp och försäljningskontrakt byts ut i Europa, har den etablerat sig under de senaste 20 åren som ett referensnav för priser i hela Europa. År 2019, enligt data från International Gas Union, baserades 80 % av gasen som förbrukades i Europa på spotpriser och endast 20 % på långtidskontrakt. Detta kortsiktigt orienterade prissättningssystem fungerade väl i en tid av överutbud som nådde en topp 2020, när osäkerheten i efterfrågan skickade priserna till sina historiska låga nivåer.

På TTF handlar gasproducenter, lagerföretag, distributörer och nätoperatörer samt finansiella företag huvudsakligen med terminskontrakt. Denna typ av kontrakt är dock inte bara handlarnas privilegium: företag och regeringar använder dem också för att förutse deras inköp eller stänga leveranskontrakt i förväg.

Detta gör hela systemet mer utsatt för marknadsspekulation. De senaste månaderna visar oss att när fri handel står inför "onormala" förhållanden är fri handel föremål för potentiellt okontrollerad volatilitet.

Den "perfekta stormen" bakom prisexplosionen

Som visas i diagrammet ovan började gasmarknaden faktiskt sticka iväg redan i september 2021. "Förra året såg vi vad jag kallade den perfekta stormen på gasmarknaden", förklarar Massimo Nicolazzi, professor i ekonomi för energikällor vid universitetet i Turin.

“En varm sommar med massor av luftkonditionering och förvaringsfaciliteter för vintern som fylls långsammare än vanligt; extraordinärt underhåll av rörledningar efter Covid som skapade försörjningsproblem, samt vissa infrastrukturfel och bränder. Inte att förglömma underprestanda från andra energikällor: Brasilien med praktiskt taget ingen vattenkraft, och vinden som lämnade England. Och sedan den kinesiska efterfrågan, som under andra kvartalet 2021 nådde en topp genom tiderna när det gäller importvolym.”

Kort sagt var alla förutsättningar för en marknadsexplosion på plats långt innan krigsutbrottet i Ukraina.

"Kriget har ympat in sig på en redan mycket kort marknad", fortsätter professor Nicolazzi, "och om jag i en sådan situation skär ner 10 % av det globala utbudet och samtidigt har ett marginalprissystem, ja, där har du en perfekt storm."

I december nådde gas sin topp 2021 på 180 euro – ett tiofaldigt steg från 18 euro i början av det året. I relativa termer är ökningen sedan krigets början mycket mindre och ligger strax under 300 %.

Spekulationens roll

Under sommaren 2022 låg efterfrågan på europeisk gas kvar på normala nivåer, till och med minskade något jämfört med föregående år. På utbudssidan har flödena från Moskva varit i stort sett konstanta hittills, med undantag för några ögonblick av kris på grund av stopp i Nord Stream 1-rörledningen på grund av tekniska problem, enligt Ryssland.

"I det här sammanhanget verkar värdet på TTF över 300 €/MWh absolut sakna referens till den verkliga gasmarknaden och därför i huvudsak resultatet av gigantiska spekulationer", säger Salvatore Carollo, en analytiker och handlare specialiserad på olje- och energisektorn och tidigare ENI-chef.

Carollo skräder inte orden: "Kanske är det dags att tydligt erkänna att den verkliga onormala, sjuka delen av gasprisbildningssystemet är just den TTF som genereras på Amsterdams gasbörs. Om vi inte blir av med den här parametern kommer vi att drabbas av en kris artificiellt genererad av en handfull internationella spekulanter som spelar på en slags bymässa och tillskansat sig namnet European Gas Exchange.”

"Låt oss klargöra några viktiga element", fortsätter analytikern, "i London finns Brentbörsen, där kontrakt för köp och försäljning av olja värda cirka 2 biljoner dollar handlas varje dag. Alla oljehandlare kan när som helst göra köp och försäljningar samt risksäkra transaktioner genom att hitta den nödvändiga likviditeten."

Däremot ser den så kallade gasbörsen i Amsterdam kontrakt utbytta för endast 1-2 miljarder euro per dag, tusentals gånger mindre än oljebörsen, även om de fysiska volymerna gas som förbrukas är jämförbara med oljans.

Så med tanke på den låga likviditeten hos TTF, orsakad av det låga antalet handlare som verkar där, kan även ett litet antal kontrakt orsaka betydande prisfluktuationer i en eller annan riktning.

Europas begränsade alternativ

"Europa försöker hitta ett substitut för rysk gas, som stod för 40 % av importen före kriget", säger Allen Good, energisektorstrateg på Morningstar. "Ryssland å sin sida har också minskat exporten och ibland helt stoppat leveranserna."

"Vi ger inga explicita prognoser för den europeiska gasmarknaden, men vi antar att priserna i genomsnitt bör ligga på LNG-importpriser och breakeven på lång sikt. Uppenbarligen ligger Europa långt över dessa nivåer nu. Men det kommer att ta tid att helt tränga undan Ryssland, så priserna kan förbli höga i ett par år”, fortsätter Good.

I juli förra året förutspådde Morningstar-analytiker att Ryssland, för att främja militära eller geopolitiska mål, kan komma att förändra flöden på oväntade sätt, hålla EU i obalans och samtidigt maximera gasintäkterna genom kraftiga prishöjningar, som vi har sett de senaste veckorna.

"Men som sagt, på grund av tryckskäl kan rörledningen inte fungera under 30 % av kapaciteten på lång sikt, vilket tyder på att tillfälliga perioder med lågt utnyttjande, troligtvis under vintern när efterfrågan är som störst kommer att visa sig vara mest utmanande för EU att hantera", förklarar Stephen Ellis, energi- och energianalytiker på Morningstar.

"Som svar på den pågående krisen har EU släppt en bred plan för att minska efterfrågan på gas med 15 %, med effekt mellan 1 augusti 2022 och 31 mars 2023. Vi ser planen som en återspegling av det faktum att EU har begränsad till inga andra alternativ att använda i detta skede. Planen är en uppmaning till handling nu, men EU har förbehållit sig rätten att införa obligatoriska minskningar av efterfrågan på gas om det behövs."

"Initiativ inkluderar användning av mer kol, kärnkraft, olja eller förnybara energikällor om det finns, stramare mandat för temperaturer i offentliga byggnader och avtal om försörjningsdelning mellan länder. Den nya ansträngningen verkar strida mot vissa länders användning av energipristak och återbetalningar till konsumenter, vilket stimulerar ytterligare efterfrågan kontra minskningar”, avslutar Ellis.

Problemet med pristak

På fredagen mötte EU:s plan för att sätta ett tak på gasimportpriserna motstånd från medlemsländerna, vilket placerade den idén i papperskorgen.

"Idén om ett tak för gaspriserna, hur man än förstår det - och det är fortfarande inte klart hur det ska förstås - väcker mer än en fundering", kommenterar Massimo Nicolazzi. "Låt oss inse det, det är inte så att vi kan självrabattera! Vem ska berätta för Algeriet att vi ensidigt har beslutat att betala mindre?”, frågar professorn.

"Och även om det bara gällde rysk gas, skulle det vara som att leka med elden. Jag säger inte att det inte är lönsamt, särskilt om det rådde enhällighet på europeisk nivå, men det skulle få konsekvenser. En av dem kan vara att "pressa" Moskva för att stänga kranen på riktigt."

"Jag har alltid förespråkat att om flödet någonsin stängdes skulle det vara vårt beslut och inte deras. De är ett utvecklingsland för vilket att exportera fossil är en fråga om överlevnad. Problemet är att varje gång vi öppet förklarar oss hotade eller utpressade av utsikten till stängning går priset upp”, säger Nicolazzi.

Redan innan pristaksförslaget har medlemsländerna skavt mot EU:s hökighet, konstaterar Nicolazzi. "Tänk på historien om rubelbetalningen: om vi hade varit anslutna till den officiella EU-linjen skulle det inte ha funnits mer gas på många månader nu."

Spänn fast er

"Det enda realistiska och genomförbara just nu är efterfrågeransonering och frikopplingen av gas- och elpriser", svarar professor Nicolazzi. "Vi bevittnar redan en förstörelse av industriell efterfrågan med hundratals företag uppsagda på grund av höga energipriser. När det gäller hushåll kan nästa räkning bli en chock.”