De senaste dagarna har journalister fyllt mina dagar med frågor, främst om varför aktiekurserna fallit kraftigt de senaste två veckorna och om hur framtiden kommer att bli. Mest extrem var måndagen, då Stockholmsbörsen föll 5 procent och bland andra tre olika TV-kanaler intervjuade mig.
”Jonas är en idiot”
Samtidigt är det många fondsparare som blir irriterade och tycker att jag inte borde bli tillfrågad (eftersom det hänt att jag tidigare haft fel om framtiden) eller att jag inte borde svara (eftersom det inte är seriöst att spå framtiden). Sidor på internet där läsare har möjlighet att skriva kommentarer innehåller därför just nu många inlägg som kan sammanfattas med ”Jonas Lindmark är en idiot.” Vissa orsakas kanske av ett ekonomiskt intresse, men andra är nog ärligt irriterade.
Självklart har jag inte tid att följa eller delta i dessa debatter, trots att jag ibland får tips om att jag borde svara. Jag har ett jobb att sköta, plus tre barn. Men ni andra fondsparare (som är lite mer positiva till det jag skriver) undrar kanske också varför jag uttalar mig om framtiden i tidningar och TV, trots att jag brukar skriva att framtiden är okänd. Därför ägnar jag veckans krönika åt mitt lilla dilemma.
Svara eller inte svara
Först vill jag påpeka att varken Morningstar eller jag själv skickar ut pressmeddelanden, eller på annat sätt tar kontakt med journalisterna. Media ringer till mig och ber om svar. Det val som finns är alltså att svara eller inte svara.
TV-nyheter är det tydligaste exemplet. En normal intervju består av 5-10 frågor plus mina svar. Sedan klipper journalisten ofta ut en del av ett eller två svar, som passar deras ”vinkel” eller står i tydlig kontrast till svaren från någon annan (Sveriges Television ska ju vara opartisk). Mina argument eller förklaringar får sällan plats. Och det är heller inte syftet, för snabba nyheter i TV är främst underhållning, som mer förmedlar känslor än kunskap och ökad förståelse.
Borde jag vägra svara för att slippa bli ”sönderklippt”? Då skulle jag nog framstå som en suspekt typ, som inte vill vara med i TV. Det vore inte bra för Morningstar. Och jag skulle nog må dåligt, för jag tycker att människor som ställer frågor förtjänar ett svar.
Fler hitta till Morningstar
Dessutom finns en brist på oberoende experter på aktiefonder. De flesta som har professionell kunskap om aktiesparande arbetar som mellanhänder antingen på ”köpsidan” (förvaltare av fonder eller andra kapitalmassor) eller ”säljsidan” (analytiker hos börsmäklare eller säljare av spartjänster). Jag tycker därför att det är viktigt att försöka ställa upp och svara, samt att vara en röst som står på småspararnas sida.
Många som kritiserar mig tvivlar dock på att Morningstar är oberoende: ”Ni tjänar ju också pengar på fondsparandet, indirekt.” Mitt svar är att Morningstar är lika oberoende som andra media med annonser, vare sig det är Dagens Industri eller TV4. Morningstar i Sverige är ett dotterbolag till Citygate, som i sin tur ägs av 11 stora svenska medieföretag (Eskilstuna Kuriren, Göteborgs-Posten, Hallandsposten, Nerikes Allehanda, Norrköpings Tidningar, Sundsvalls Tidning, Sydsvenskan, Upsala Nya Tidning, VLT, Västerbottens-Kuriren, Östgöta Correspondenten).
Jag vet om att det jag säger till journalister från TV och tidningar riskerar att bli sönderklippt och/eller missuppfattat. Men min förhoppning är att det lilla jag får plats att säga i andra media ska locka fler att hitta till Morningstar, för att få mer komplett information om fonder och sparande.
Mer rätt än fel
När det gäller framtiden, så vet jag att jag ofta har haft fel. Under mina snart sex år på Morningstar har jag dock haft mer rätt än fel (den senaste utvärderingen är ”Framgång 5 år i rad”, länk ovan till höger). Och även om jag under år 2005 hade fel om mycket, så tycker jag att det finns ett värde i att presentera argument för och emot olika typer av sparande. Sedan är det upp till var och en att ta ansvar för sitt eget sparande.
Slutligen tycker jag att det är bra att ni läsare är medveten om att jag är en försiktig typ, som inte vill spela med pengar eller ta onödiga risker. Jag har skrivit om detta tidigare, till exempel i ”Jag är en skeptisk pessimist”. Det är svårt att veta vem som är värd att lita på, men jag tycker att jag åtminstone ärligt har diskuterat alternativen (till exempel i ”Vem ska man lita på?”, länkar ovan till höger).
Xpersonligt Xmedia Xmorningstar
.jpg)
