Men allt fler inser att negativt urval bara fungerar rent egoistiskt. Svenska Kyrkan gav förra året ut boken ”Ansvarsfull Förvaltning” som försiktigt påpekar att det enda som rimligen kan ha någon effekt på företagens beteende är positivt urval – att först köpa aktier i företag som drivs på ett bra sätt och sedan som en av ägarna agera för ännu bättre beteende mot anställda, kunder och samhälle. Fast detta kallas helt enkelt ”förvaltning” av vanliga fondförvaltare.
leAD">
Vissa fondbolag påstår dock att deras ”ansvarsfulla” förvaltare dessutom genom att tjata och gnata på företagsledningarna även får börsföretag att spendera mer pengar på hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter. Och detta gillar journalister.
Denna vecka är det Svenska Dagbladet som bjuder på gratis reklam. Måndag 22 oktober fick Banco en stor artikel med rubriken ”Banco går vidare med etikfonder”. I går följde ett helt uppslag med en jättebild på två etikanalytiker från Swedbank och ABN Amro och rubriken ”Hänsyn hetare än hett” (länkar ovan till höger).
Inga kritiska frågor. Bara gott om plats att påstå att vissa ansvarsfulla fondbolag är mycket godare än andra.
Lögner om börsföretagen
Jag tycker att denna nya reklamploj om ”ansvar” sprider lögner både om hur börsföretag fungerar och om hur övriga fondförvaltare arbetar när de väljer aktier. Så här ser verkligheten ut:
Företag ställs hela tiden inför nya alternativ. Ledningen väljer ut vilka som troligen är mest lönsamma. Det är ofta svårt att förutse konsekvenserna av olika alternativ, men i stora börsföretag är det 100-tals människor som arbetar med att granska och utvärdera förslag. De gör sitt bästa att spå framtiden och svaren är i grunden antingen ”lönsamt” eller ”inte lönsamt”.
Börsföretag fokuserar på att tjäna pengar och det är helt orimligt att tro att ledningen för ett börsföretag skulle prioritera goda gärningar om de inte förväntas ge vinst. Om en VD försöker ge bort företagets kapital till välgörande ändamål utan en vinstkalkyl så skulle han dels få sparken, dels riskera att hamna inför domstol för trolöshet mot huvudman.
Ändå finns det alltså svenska ”etiska” förvaltare som sprider en medvetet lögnaktig bild: (1) att de framgångsrikt övertalar börsföretag att göra goda gärningar. (2) att vanliga fondförvaltare inte ägnar tid åt att argumentera för att företagen ska satsa på liknande goda gärningar. Vanliga fondförvaltare är ju bara intresserade av lönsamhet, vinster och annat som ger högre aktiekurser.
Även vanliga förvaltare
Men den enda rimliga förklaringen till att börsföretagen satsar på bra beteende är att denna ”godhet” är lönsam. Bra beteende är nämligen ofta lönsamt eftersom det uppskattas av både anställda och kunder. Alltså är även vanliga fondförvaltare lika intresserade av dessa åtgärder – det finns ingen motsättning mellan ”etiska” förvaltare och vanliga fondförvaltare när det gäller lönsam godhet.
Alla fondförvaltare har dessutom som mål att ge fondernas andelsägare bästa möjliga avkastning, inom ramen för fondens placeringsbestämmelser. Därmed är det även svårt för mig att acceptera att Banco eller Swedbank skulle tjata och gnata om förändringar hos börsföretag där de äger aktier, om dessa förändringar inte är lönsamma.
De fondförvaltare som aktivt väljer ut ett fåtal bland tusentals aktier på den globala aktiemarknaden har någon typ av metod. Vissa fokuserar på siffror och nyckeltal, men det är faktiskt mycket vanligt att även vanliga fondförvaltare gör bedömningar av ”mjuka” värden för att försöka avgöra hur bra företagen kommer att lyckas i framtiden. Det är ren lögn att påstå att det bara är ett fåtal ”ansvarsfulla” förvaltare hos till exempel Banco och Swedbank som bryr sig om ifall börsföretagen behandlar anställda, kunder och omgivning på ett både bra och lönsamt sätt.
Och det vore som sagt orimligt att påstå att ”ansvarsfulla” förvaltare skulle kunna tjata på börsföretags ledningar så att de genomför goda gärningar som inte förväntas vara lönsamma. Dessutom vore även tjatet nog olagligt – jag är inte jurist men vad sägs om ”stämpling till trolöshet mot huvudman”.
Vilseledande reklam
Att reklam om ”ansvarsfullhet” går hem hos vissa fondsparare och journalister beror kanske på att dessa inte har tänkt igenom konsekvenserna av resonemanget ovan – antingen är godheten lönsam och då behövs ingen ”etisk” förvaltare som tjatar om den. Eller också är godheten inte lönsam och då kommer börsföretag inte att satsa pengar på den.
Därför är det vilseledande med dessa inlindade påståenden att ”etiska” fondföretag är de enda som bryr sig om hur börsföretag behandlar sina anställda och kunder. Sanningen är att alla aktiva fondförvaltare uppskattar välskötta företag och undviker företag som riskerar olika typer av skandaler.
Uteslut Folksam
Men värst är den marknadsföring som försöker lura fondsparare att tro att bara genom att spara i ”etiska” fonder kan de bidra till en bättre värld – medan de som sparar i normala fonder antyds bidra till ondska. Ett aktuellt exempel är skrämselpropagandan om personminor i KPA:s reklam (länk ovan till höger). Läser man det finstilta i KPA:s eget material så står det att inga företag i Västeuropa, Japan eller USA tillverkar personminor. De tillverkas främst av diktaturer i Asien.
Alltså finns ingen vanlig Sverigefond, Europafond, Japanfond eller USA-fond som är i närheten av att investera i tillverkning av personminor. Möjligen är det ett argument emot Asien-, Rysslands- och Kinafonder. Men Folksams dotterbolag KPA försöker ändå skrämma människor att undvika alla övriga fondbolags fonder.
Och det är bara den senaste kampanjen i en lång serie som började inför PPM-starten hösten 2000, då övriga fondbolag framställdes som djävlar med röda horn. Efter så många år är detta uppenbart genomtänkt oetiskt. Om branschorganisationen Fondbolagens Förening vill ha en ”ansvarsfull” bransch, så borde Folksam Fond uteslutas som medlem.
Xetiskafonder
