Numera har svenska fondsparare tillgång till flera tusen utländska fonder. Många förvaltas av organisationer i någon av världens finansiella centrum: ofta London eller New York.
Men svenska fondföretag har kvar hela eller stora delar av förvaltningen i Stockholm. Det är förstås logiskt så länge förvaltningen gäller svenska aktier eller räntepapper i svenska kronor. Även tillgångar inom Europa går rimligen ungefär lika bra att förvalta från Stockholm som från London. Men inte tillgångar i andra världsdelar, där tidskillnad och långa resor ger nackdelar.
Alla de 20 största svenska fonderna förvaltas av personer baserade i Stockholm. Det är rimligt eftersom dessa fonder antingen är breda globalfonder, blandfonder eller Sverigefonder. Men även fonder som enbart investerar i andra världsdelar har ofta förvaltarna baserade i Stockholm.
Visst finns det fördelar med att vara baserad i Stockholm. Vid förvaltning av svenska och nordiska aktier är det en bra plats för att få tillgång till information och kommunikationer, särskilt för investeringar i småbolag som de stora mäklarfirmorna inte analyserar. Kanske är även lägre lönekostnader en fördel jämfört med större finansiella centra. Dessutom finns många människor med lång erfarenhet av att förvalta hedgefonder.
Lite info, få människor
Fondföretagen berättar ofta väldigt lite om hur förvaltningen är organiserad och vilka fördelar kunderna har av att förvaltningen görs i Stockholm. Till exempel innehåller årsredovisningen för 2012 från Sjunde AP-fonden som kom denna vecka flera sidor med bilder på styrelsens medlemmar och deras namnteckningar, medan informationen om de människor som sköter förvaltningen är en enda mening på sidan 32: ”För kapitalförvaltningen finns dels en placeringskommitté, som under 2012 bestod av fyra personer (VD, chef för förvaltning, chef för administration, chefsstrateg), dels en riskhanteringskommitté som bestod av fyra personer (VD, chef för administration, riskansvarig och regelverksansvarig).” Den enda person av dessa som AP7 namnger i årsrapporten är VD.
Det är också stor skillnad hur många förvaltare och analytiker som är anställda per förvaltad miljard. AP7 har alltså bara sex anställda som sköter förvaltningen, vid årsskiftet 132 miljarder kronor. Betydligt fler per miljard finns hos hedgefonden Lynx, som enligt årsberättelsen 2012 har fem ansvariga förvaltare och 14 modellutvecklare för att sköta 33 miljarder.
Ett extremfall åt andra hållet är förvaltaren Christofer Halldin som enligt Handelsbankens årsberättelse själv har ansvar för bankens aktiefonder Amerika, Latinamerika och Brasilien, som vid årsskiftet tillsammans innehöll 10 miljarder kronor. USA är världens största aktiemarknad och att dessutom ha ansvaret för hela Latinamerika ger ett väldigt stort ansvarsområde. Jag hoppas att Christofer Halldin har hög arbetskapacitet och att Handelsbanken betalar honom hög lön, men det verkar ändå osannolikt att en ensam förvaltare ger kunderna en fördel.
Projekt under våren
Jag tycker att detta är ett intressant ämne där det saknas information. Därför startar jag nu projektet ”Fondföretag i Stockholm”. Under våren kommer jag att gå igenom de stora förvaltningsorganisationerna i Stockholm med fonder som är tillgängliga för allmänheten. Planen är en serie analyser som granskar vilka resurser de har, hur förvaltningen är organiserad, samt vilka fördelar de eventuellt ger jämfört med konkurrenterna. Mitt mål är att åtminstone täcka de tio största svenska fondförvaltarna.
Har du frågor jag borde ställa eller har hört rykten om fördelar eller problem hos något fondföretag, så är jag tacksam för e-post med tips.
