Läkemedelsaktier har i många år varit högt värderade, på rimliga grunder. För det första är det rimligt att behovet av läkemedel kommer att fortsätta växa snabbt när världens befolkning blir äldre och mer förmögen. För det andra är behovet av läkemedel till stor del okänsligt för konjunkturutvecklingen, vilket ger lägre risk.
De senaste år
en har dock ett par avgörande trender utvecklats negativt: kostnaderna för att ta fram nya läkemedel har ökat kraftigt och de stora läkemedelsbolagen har lyckats sämre med att forska fram nya storsäljare. Istället ägnas allt mer energi åt att förlänga patenten på befintliga storsäljare. Ett välkänt exempel är Astrazenecas kamp att behålla ensamrätten att tillverka Losec.
Men starka politiska krafter kämpar emot. Till exempel lämnade 29 amerikanska delstater den här veckan in en stämning där läkemedelsbolaget Bristol-Myers Squibb anklagas för att ha missbrukat sina patent för att hindra andra att tillverka cancermedicinen Taxol. Och många fattiga länder kämpar för få laglig tillgång till billigare mediciner, särskilt mot Aids.
Om nya storsäljande mediciner blir allt mer sällsynta och fri konkurrens ger lägre priser på de flesta läkemedel, så är det svårt att motivera dagens höga aktiekurser. Det främsta hoppet för den som investerar i läkemedelsfonder är att nya framsteg inom biotekniken skapar nya generationer, bättre läkemedel. Då kommer både de små forskningsbolagen och de stora läkemedelsbolagens effektiva säljorganisationer åter att kunna glädja sig åt stigande vinster.
De senaste månaderna har dessutom tillkommit oron att hitta bokföringsfusk liknande Enron bland de ofta svåranalyserade bioteknikföretagen. Därför har de fonder som enbart investerar i bioteknik, som steg mycket kraftigt år 2000, fallit betydligt mer i år.
+ Normalt okänslig för sämre konjunktur
+ Troligen en bransch med fortsatt hög tillväxt
– Hög aktievärdering efter uppgången år 2000
– Ökad risk att politiska beslut hindrar förlängda patent
