Frågorna när och hur mycket Kina kommer att låta sin valuta renminbi stärkas mot USA-dollarn har diskuterats intensivt i internationella media de senaste veckorna.
Bakgrunden är att Kina under många år hade en fast växelkurs mot dollarn, vilket vidmaktshölls genom massiva köp av amerikanska statspapper. I juli 2005 ändrades dock valutapolitiken och renminbin tilläts stiga långsamt inom ett smalt band, totalt 13 procent mot en handelsvägd korg valutor fram till juli 2008. Finanskrisen gjorde dock att Kina åter knöt sin valuta fast mot dollarn.
Det senaste halvåret har kritiken i USA mot Kinas fasta växelkursen tilltagit och många politiker har krävt att Kina ska straffas för att ha manipulerat sin valutakurs, vilket påstås ge ökad amerikansk arbetslöshet. Finansminister Tim Geithner har dock valt att skjuta upp publiceringen av en rapport om valutamanipulation, som skulle ha offentliggjorts i dag, 15 april. Han hänvisar till möten med G20 och Kina de närmaste månaderna, då valutapolitiken ska diskuteras.
Detta är ett smart sätt att ge Kina chans att själv välja tidpunkt under de närmaste månaderna för att återvända till den gradvisa stärkning av valutan som gällde mellan 2005 och 2008, enligt kommentarerna i internationella media. Fast den starka förväntan som nu finns gör att väldigt många investerare redan satsat pengar i Kina för att vara med på en förändring som ser ut att bara kunna ske åt ett håll – starkare renminbi. Och därmed är det många som kommer att vilja sälja när förändringen skett.
Fallande tillgångspriser hotar
Effekt för svenska fondsparare är därmed oklar. Kinafonderna har haft en svag utveckling hittills i år. Frestelsen att köpa tillgångar i Kina innan valutan åter börjar stärkas har funnits i snart två år, så antalet nya spekulanter verkar minska.
Problemet är att det bara är räntepapper i renminbi som skulle göra att utlänningar säkert tjänar på en starkare valuta. Och dessa finns inte att köpa. I övrigt krävs även att tillgångspriserna ligger kvar eller stiger, annars kan valutavinsten raderas ut.
Därför har det sett som säkrare affärer att köpa kinesiska tillgångar med mer stabil prisutveckling, främst fastigheter. Aktiemarknaden i Kina har däremot historiskt svängt kraftigt och om många investerare vill ta hem vinster efter att valutan har stärkts så kan aktiekurserna falla brant.
Fast myndigheterna i Kina vill även undvika en snabb uppgång för renminbin eftersom detta troligen skulle locka även utländska fastighetsspekulanter till vinsthemtagning. Efter de senaste årens byggboom i Kina skulle ett plötsligt stort säljtryck kunna få inhemska investerare att vänta med att köpa och ge en krasch på fastighetsmarknaden, med risk för en bredare ekonomisk kris om fallande fastighetspriser ger oro och minskad konsumtion på andra områden.
På lång sikt finns ytterligare en risk, nämligen att valutan blir så stark att exportindustrin förlorar för mycket i konkurrenskraft jämfört med andra tillväxtländer. Ett intressant exempel är Japan som framstod som ett motsvarande tillväxtunder på 1970- och 80-talet, men när yenen fortsatte att stärkas kraftigt 1985-88 så fick japanska exportföretag svårt att konkurrera. Gustaf Rhenman, Kinaförvaltare på AGI, berättade i går på en presskonferens hos East Capital (som är på väg att köpa AGI) att han anser att en alltför kraftig uppgång i valutakursen är det hot som oroar honom mest.
Makthavare kan plundra börsbolagen
Fast nog finns många andra hot mot tillväxten i Kinas ekonomi att oroa sig för på lång sikt: politisk revolt, miljöförstöring, åldrande befolkning, korruption och maktmissbruk. Personligen är jag mest oroad över att svenska fondsparare riskerar att stå med lång näsa om kinesiska makthavare väljer att plundra de börsnoterade företagen via till exempel korruption, höjda skatter, lagstiftning som missgynnar utländska ägare och/eller affärer som gynnar kinesiska intressen.
.jpg)
