Asienfonderna föll betydligt mer än världsindex i höstas och återhämtade sig brant i januari när intresset för risktagande återvände. Men övriga tillväxtmarknader har utvecklats ännu bättre i år, särskilt Östeuropafonderna som i snitt har stigit dubbelt så mycket. Asienfonderna backade under mars medan de flesta andra typer av aktiefonder fortsatte uppåt.
Hälften Kina
En förklaring är rimligen dåliga nyheter från ”stor-Kina” (engelska ”greater China” innefattar även Hongkong, Macao och Taiwan), som totalt sett numera står för drygt hälften av innehaven. 27 procent av de svenska Asienfonderna var vid årsskiftet i snitt placerat i Kina, 12 procent i Hongkong och 12 procent i Taiwan. Sydkorea med 23 procent är det enda andra land med så stor andel och även den sydkoreanska ekonomin påverkas kraftigt av utvecklingen i Kina.
Annat var det för sju år sedan. Som jag skrev om i ”Små innehav i Kina och Indien” (länk ovan till höger) så hade de svenska Asienfonderna då i snitt bara 1,4 procent investerat i Kina, medan andelen i Filippinerna, Indonesien, Malaysia och Singapore var betydligt högre. Därefter har börsutvecklingen i Kina varit stark och dessutom har väldigt många statliga företag börsnoterats, vilket gjort att det finns betydligt fler kinesiska aktier att köpa.
Igår föll Shanghaibörsen hela 2,6 procent. Det är i sig inget problem, eftersom aktiekurserna tidigare i år har stigit betydligt mer. Men enligt Financial Times var den utlösande faktorn en analys från franska Société Générale som sänkte prognosen till noll för vinstutvecklingen i ”stor-Kina”. Och när aktiemarknader blir så känsliga för dåliga nyheter är det ett tydligt tecken att många investerare är nervösa och hellre tar hem sina vinster än satsar mer på fortsatt uppgång.
Domineras av fastigheter
Bakom de sänkta vinstprognoserna finns statistik för februari som visar att Kinas export har minskat kraftigt under början av 2012, så mycket att landet fått underskott i handelsbalansen. Industriproduktionen fortsätter att öka men i lägre takt och det byggs främst nya vägar och bostadhus medan många äldre omoderna eller miljöfarliga fabriker stängs. 5 mars sänkte premiärminister Wen Jiabao officiellt Kinas tillväxtmål från 8 till 7,5 procent.
Problemet för Kina är att överskottet i bytesbalansen med omvärlden har minskat på grund av ökade inhemska investeringar i byggprojekt, inte ökad privat konsumtion. Och så länge den kinesiska ekonomin domineras av ett extremt stor privat sparande och enorma investeringar i nya fastigheter, så är känsligheten stor för fallande tillgångspriser. I flera år har experter varnat att en bostadsbubbla har blåsts upp i Kina, driven av att det finns få andra alternativ för kinesiska sparare. Och när bostadspriserna faller (vilket de till slut gjort i alla andra länder med spekulation i bostäder), så drabbas ekonomin hårt så länge andelen övrig konsumtion är låg.
Kombinationen hög andel Kina och stor beroende av byggsektorn ger hög risk i Asienfonderna. Rektionen syns redan i fondernas kursutveckling det senaste par åren, jämfört med andra tillväxtmarknader. Det är tyvärr väldigt svårt att säga om alla dåliga nyheter från Kina redan är inräknade i aktiekurserna. Men även om de är det så finns ett tydligt mönster historiskt att aktiemarknader överreagerar, vilket talar för att Asienfonderna får svårt att lyfta så länge tillväxten i Kinas ekonomi försvagas.
