Aktiefonderna totalt sett har de senaste 3 månaderna fortsatt den starka utvecklingen de senaste två åren. Nedgången i augusti 2011 (när eurokrisen flammade till och kongressen i USA senast bråkade om skuldtaket) ser allt mer ut som ett tillfälligt hack i kurvan. Globalfonderna har i snitt stigit 16 procent det senaste året och 30 procent på två år.
Vinnare under tredje kvartalet är flera typer av Europafonder, fondindex för aktiefonder som placerar brett i Europa har klättrat 8 procent. Bland enskilda länder har avkastningen varit högst i Italien, Spanien och Finland.
Tillväxtmarknaderna fortsätter att halka efter, i snitt är avkastningen under tredje kvartalet bara strax över noll och de enda kategorierna som visar en tydlig vändning uppåt är Kinafonder, Koreafonder och Rysslandsfonder. Men dessa har å andra sidan fallit ovanligt brant tidigare i år och har långt kvar innan de är ikapp USA-fonder och Europafonder mätt över de senaste tre åren.
Både Japanfonder och USA-fonder var vinnare under första halvåret, men uppgången har stannat av på världens två största aktiebörser. Förklaringen verkar till stor del vara ökad politisk osäkerhet, medan förväntningarna varit lägre ställda på Europa. En effekt av budgetbråket i USA är troligen att dollarkursen har backat 5 procent mot svenska kronan under september, medan euron har stärkts en aning.
Framtiden
De närmaste två veckorna är osäkerheten stor. Dels behöver kongressen i USA komma överens om en höjning av taket för statsskulden, dels kommer börsföretagens rapporter för tredje kvartalet som visar om vinster och marginaler 2013 behåller sin styrka. Aktiemarknadens utveckling kan tolkas som positiva förväntningar och jag tycker också att det verkar troligt att båda utfallen blir positiva. Republikanerna i USA har för mycket att förlora på att hålla fast en strategi som bara tilltalar de egna kärnväljarna. Och de multinationella företagen fortsätter att tjäna bra med pengar så länge regeringarna i de flesta länder fokuserar på att får fart på tillväxten.
Problemet som kvarstår är värderingen. Är aktier idag alltför dyra?
Morningstars har drygt 100 aktieanalytiker som beräknar den fundamentalt motiverade aktiekursen för drygt 1600 storbolag runt om i världen (vara 8 som är noterade på Stockholmsbörsen) och i genomsnitt är de när detta skrivs bara 1 procent övervärderade. Detta är en framåtblickande värdering som tar hänsyn till börsföretagens långsiktiga strategiska fördelar och därmed deras möjligheter att behålla ovanligt hög lönsamhet 10-20 år framåt. Svagheten är att vår värdering bygger på prognoser.
En mer försiktig modell är att jämföra dagens aktiekurser med företagens historiska vinster. Veckans nummer av Affärsvärlden (41-2013 sidorna 33 och 42) innehåller en uppdatering av Robert Schillers välkända modell som utvärderar värderingen av börsbolagen i S&P500-index i USA. Den jämför rullande de genomsnittliga historiska vinsterna under föregående 10 år med aktuella aktiekurser och visar just nu en tydlig övervärdering, 30 procent högre än det historiska genomsnittet. Även flera andra analyser jag sett påstår att aktier är högre värderade i USA än i Europa.
Å andra sidan har obligationsräntorna länge varit extremt låga och politiskt verkar finnas en global samsyn att hålla dem låga ytterligare några år framåt. Så länge centralbanker och politiker är överens om att missgynna sparande i trygga obligationer för att försöka locka till antingen ökad konsumtion eller ökat risktagande, så kommer det att finnas ett stort intresse försöka nå högre avkastning genom att äga aktier. Därför håller jag fast vid min analys att så länge arbetslösheten i Europa och USA har långt ned till normala nivåer så är vår konjunktur på väg upp (”Hög arbetslöshet nyckel i PPM-portföljerna”, länk ovan till höger).
