Utdelningen står mot risken i Ryssland

Ett återkommande, nästan evigt argument för Rysslandsfonder är att p/e-talen är så låga – alltså att de redovisade vinsterna är höga i förhållande till aktiekursen. Men det enda aktieägarna egentligen får är i bästa fall kontant utdelning, så är den värd risken?

Jonas Lindmark 2014-05-15 | 15:38
Facebook Twitter LinkedIn

Att köpa aktiefonder baserat på nyckeltal är knepigt, särskilt om nyckeltalet är något så svårtolkat som p/e-tal. ”P” i kalkylen är enkelt, det brukar vara senast kända aktiekurs när beräkningen gjordes, men ”e” kan vara historisk redovisad vinst eller någon okänd prognosmakares gissning om framtiden.


Riktigt knepigt är det när säljare pratar om p/e-tal för en aktiemarknad som Moskva, eftersom genomsnitt kan räknas på olika sätt. En variant är att slå ihop alla aktiers pris (börsvärdet) och dividera med en prognosmakares vinstsumma i miljarder. En annan är att först räkna ut alla p/e-tal och sedan räkna ut ett medelvärde. Den sistnämnda metoden ger tyvärr väldigt luriga resultat, eftersom vissa börsföretag är väldigt små (men får samma vikt i ett ovägt snitt) och andra företag redovisar förlust (vilket ger negativa p/e-tal).


Tveksamt lita på redovisningen


När det gäller ryska börsföretag är det dessutom extra tveksamt om redovisning är pålitlig, eller åtminstone lätt kan misstolkas. Till exempel kan den redovisade vinsten vara hög därför att tillgångar har värderats upp (vilket är tillåtet enligt internationell standard), medan kassaflödet är svagt (alltså de pengar som verksamheten faktiskt genererar).


Om p/e-talen alltid är låga för att investerarna kräver hög avkastning för att ta risken, då är snarare fördelen att företagets aktie (så länge inga motgångar drabbar företaget) bör ge lite högre utdelning än andra aktier. Nästa utdelning i procent av aktiekursen kallas aktiens ”direktavkastning” och den varierar dels stort mellan olika ryska börsbolag, dels finns risken att utdelningar kan ställas in.


Råvaruföretag som missköter sina investeringar ger en annan typ av problem. De har tillgångar (oljefält, gruvor, pipelines, stålverk) som minskar i värde på grund av vanvård, men detta syns troligen inte i företagets resultaträkning (om inte revisorn är extremt nitisk). Dessa bolag kan redovisa höga vinster, även när en oberoende analys skulle visa att vanvården gör att bolagets reella värde har minskat.


Kommer äganderätten att respekteras?


Kärnfrågan är dock om utländska investerare kan lita på att deras äganderätt kommer att respekteras i Ryssland och dagens aktiekurser kan bara tolkas som att de allra flesta utländska investerare svarar ”Nej”. Framtiden är svår att spå, men i min krönika för några veckor sedan drog jag en liknande slutsats (se ”Proppen ur för Rysslandsfonderna”, länk ovan till höger).

NYCKELORD
Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden.

© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar