Det kan verka som en paradox: de senaste månaderna har världsekonomin tydligt bromsar in, samtidigt som aktiekurserna fortsätter upp.
Investeringar och industriproduktion minskar runt om i världen, vilket normalt är tidiga signaler att en lågkonjunktur är på väg. Dessutom syns redan bevis som brukar komma först senare: Arbetslösheten i Sverige ökade under augusti till över 7 procent, en procentenhet högre än för ett år sedan. Och den här veckan sänkte den amerikanska centralbanken Federal Reserve för andra gången i år sin styrränta.
Orsakerna globalt är tydliga: handelskriget mellan USA och Kina, hotet om ett avtalslöst Brexit, upptrappning av konflikterna i Mellanöstern. Allt som oroar världens konsumenter och ökar sparandet bromsar en redan låg ekonomisk tillväxt.
Optimisterna dominerar
Ändå har aktiekurserna i år stigit brant, optimisterna fortsätter köpa allt dyrare aktier. Globalfonderna har hittills i år i snitt klättrat hela 26 procent. Även om uppgången har saktat in under sommaren så kan det verka ologiskt att en flod av dåliga nyheter i den ekonomiska statistiken inte får genomslag så att aktiekurserna vänder nedåt. Varför bryr sig inte tillräckligt många aktieinvesterare, varför fortsätter optimisterna att dominera?
(1) En vanlig förklaring är att de extremt låga marknadsräntorna och liten hänsyn till kreditrisk gjort att många institutioner måste öka sina investeringar på aktiemarknaden, oavsett vad deras experter tror om konjunkturen. Extremt låga räntor gör det omöjligt att nå avkastningsmålen, medan högre risktagande via investeringar i aktier åtminstone ger en chans att lyckas. Detta flöde av pengar är dock ingen stabil grund för aktiekurserna, för den dag räntorna stiger så att flödet upphör kommer istället övriga investerares avkastningskrav att avgöra.
(2) Nästa förklaring är att de flesta börsföretagens fortsatt att rapportera bra resultat och fina marginaler, vilket ger rimliga nyckeltal som antyder att aktier är fundamentalt sett rätt värderade. Redovisade vinster ser bra ut, men en avgörande svaghet är att redovisningsreglerna IFRS sedan 2004 tillåter att ökade marknadsvärden hos reala tillgångar räknas in i redovisade vinster, vilket betyder att stigande aktiekurser blir självförstärkande. Å andra sidan, när väl ett ras som 2008 har börjat blir nedvärderingen som ett svart hål, tills fyndköpare slutar bry sig om redovisade förluster. Men där är vi inte ännu. De flesta marknadsvärden har som sagt fortsatt stiga, vilket ofta döljer att den löpande verksamheten inte längre tjänar lika mycket pengar.
Proffs fokuserar därför istället normalt på att försöka förutse börsföretagens kassaflöden, alltså de faktiska pengar som verksamheten ger. Fast beräkningen av kassaflöden innehåller ett annat problem, eftersom nya investeringar belastar kassaflödet samma år, medan avskrivningar av gamla investeringar är ”gratis”. Det betyder att mot slutet av en högkonjunktur, när investeringarna i ny kapacitet generellt minskar, då kommer kassaflödet att se överdrivet bra ut. Där är vi just nu, i ett läge när företagsledningar avstår från att bygga framtida kapacitet och därför kan rapportera stigande kassaflöden. Sommaren 2019 är verkligheten ofta att minskade investeringar gynnar kassaflödet, vilket döljer lägre lönsamhet hos den löpande verksamheten.
(3) En tredje mer psykologisk förklaring till att aktieköpare i år har fortsatt att betala allt högre aktiekurser är att börsuppgången som började våren 2009 nu har pågått så länge, i över tio år, vilket gör att allt fler slutar bry sig om risken för börsras. Varje nytt litet börsras som strax följs av återhämtning, som fjärde kvartalet 2018, blir allt starkare belägg för påståendet ”Aktier ger alltid högre avkastning än ett bankkonto, på lång sikt”.
Men grundläggande ekonomiska samband finns kvar. Börsföretagens vinster kan bara vara en liten del av BNP, så på riktigt lång sikt kan inte de verkliga vinsterna stiga mer än BNP. Och BNP-tillväxten är låg, i snitt 2,3 procent i USA de senaste tio åren. Brant högre aktiekurser nu betyder därför lägre avkastning någon gång framöver. Och aktieägare fortsätter att vara ekonomins främsta risktagare, som förlorar om utvecklingen framöver blir sämre än väntat. Krig och jordbävningar kommer tyvärr att återkomma, även om vi inte vet när eller var.
Sälj aktiefonder
Så borde du bry dig, även fast optimisterna inte gör det? Visst är det fullt möjligt att 2020 istället blir ett bättre år än väntat, med ökad optimism och växande investeringar och konsumtion. Men historiskt har räntemarknaden varit mer träffsäker att spå konjunkturen än aktiemarknaden, vilket talar för att nu räkna med fortsatt sämre tider.
Som vanligt är det svårt att i förväg veta när nästa djupa lågkonjunktur faktiskt börjar, det syns först i efterhand. Men att investera mer pengar i aktiefonder nu, efter tio års uppgång i USA och med historiskt sett för höga förväntningar på fortsatt vinsttillväxt inbakade i aktiekurserna, det kräver stor optimism. Eller så lång spartid att både nästa lågkonjunktur och en bra bit av nästa högkonjunktur hinner passera (mer om det i ”Tio år med USA som draglok”).
Min slutsats för många fondsparare är sälj, minska andelen investerat i aktiefonder. Som jag har påpekat tidigare ger en brant börsuppgång alltid anledning att rebalansera, särskilt för de som har ganska få år kvar till pension och behöver minska risktagandet (se ”Börsoro är signal att bry dig, rebalansera”, länkar ovan till höger).
Xavkastning Xköptips Xrisk Xkonjunkturen
