Den så kallade Pensionsgruppen i riksdagen, där sex riksdagspartier ingår, var i december 2017 överens om att införa upphandling av de fonder som är valbara för premiepensionen hos Pensionsmyndigheten (PPM). I november 2019 presenterades detaljerade förslag i den statliga utredningen ”Ett bättre premiepensionssystem” (SOU 2019:44), som därefter skickades på remiss.
Nu sågar fondförvaltarna själva utredningen, via sin branschorganisation Fondbolagens Förening, i ett remissvar som summerar att förslagen går emot målen med PPM och att de riskerar att leda till lägre pensioner, försämra konkurrensen och begränsa spararnas valmöjligheter. Istället vill branschen ha en valfrihetsupphandling.
”Utredningen försöker åtgärda problem som redan är åtgärdade. Dessutom är den föreslagna valarkitekturen ett effektivt sätt att försvåra för spararna att göra egna fondval” säger Fredrik Nordström, VD på Fondbolagens Förening, i pressmeddelandet.
Kritik i tio argument
Här är fondbranschens sammanfattning i remissvaret, där kritiken har delats upp i tio argument som är mer eller mindre nya i debatten:
(1) Förslagen om en komplex valarkitektur med införande av en rad hinder för sparare som vill göra ett eget val begränsar i praktiken valfriheten kraftigt, snedvrider konkurrensen och strider sannolikt mot EU:s statsstödsregler.
(2) Det föreslagna upphandlingsförfarandet går inte att förena med grundläggande principer för offentlig upphandling. Det urval som ska göras kommer att innehålla stora inslag av skönsmässighet och subjektiva bedömningar, något som strider mot syftet med upphandlingslagstiftningen.
(3) Tjänstemän på en myndighet ska enligt förslaget försöka avgöra vilka fonder som kommer att ge bäst avkastning.
(4) Förutsägelser om framtida avkastning för en lång upphandlingsperiod låter sig emellertid inte göras. Det finns en stor risk att upphandlingen misslyckas och att det inte är de ”bästa” fonderna som tillhandahålls, en risk som ökar ju längre upphandlings¬perioden löper.
(5) Problematiken accentueras genom att pensionsspararnas val vid varje upphandling kommer att överprövas. Deras pensionsmedel kommer att flyttas från fonder de valt till fonder de inte valt, men som staten valt. Statens ansvar för utfallet av upphandlingar och tvångs¬flyttar kommer att ifrågasättas av spararna.
(6) Det föreslagna upphandlingsförfarandet skapar flöden av en storlek som inte tidigare förekommit på marknaden. Dessa kan inte hanteras utan negativa effekter på transaktionskostnader och avkastning. Det motverkar syftet att åstadkomma högre pensioner.
(7) Förslagen innebär att de fonder som ska delta måste kunna ta emot enorma kapital som flyttas från de fonder som ”åker ut”. Flertalet aktiva fonder kan inte ta emot ett sådant kapital utan att göra avkall på sin inriktning och målsättning att ge god avkastning. Flera av de ”bästa” fonderna kommer alltså inte att kunna delta.
(8) Villkoren för fonderna på fondtorget kommer inte att kunna ändras under långa perioder. Marknadsutveckling i form av hållbarhetshänsyn, innovation och prispress kommer inte att kunna beaktas. Utbudet kommer därmed att cementeras. Det motverkar en hållbar omställning och syftet att fondtorget ska erbjuda de ”bästa” fonderna.
(9) Inrättande av en ny myndighet, genomförandet av komplicerade upphandlingar, överprövningar och införandet av en ny komplex valarkitektur kommer att bli kostsamt. Dessa kostnader ska enligt förslagen delas mellan fondbolag och pensionssparare.
(10) Kostnaderna för att genomföra förslagen står inte i någon rimlig proportion till eventuell nytta. Tvärtom talar mycket för att förslagen leder till lägre pensioner.
