3 tillgångar som kan innebära mer risk än vad du tror

Tillväxtmarknadsobligationer

Statsobligationer emitterade av suveräna stater är utgivna i antingen den lokala valutan eller en valuta som finns på en utvecklad marknad (dvs hårdvaluta, vanligtvis US-dollar).

Detta skapar två distinkta undersektorer inom tillväxtmarknadsobligationer och skiljelinjen mellan dessa sektorer är valutakursrisken som investerare bör ha i åtanke. ”Valutafluktationer är den främsta drivkraften för att investera i den lokala valutamarknaden,” säger Neal Kosciulek, manager research analyst för Morningstar Research Services.

Statsobligationer utgivna av regeringar inom tillväxtmarknader medför ytterligare kreditrisker jämfört med statsobligationer utgivna av regeringar inom utvecklade marknader då det råder en större osäkerhet gällande landets förmåga att uppfylla sina skyldigheter. ”Osäkerheten beror på flertalet faktorer, däribland landets förmåga att få medborgarna att betala skatt samt att kunna hantera landets ekonomi på ett ansvarsfullt sätt,” säger Kosciulek.

Ett annat problem är att veta vilket riktmärke som ska följas. ”Definitionen om vilka regeringars nyutgivna statsobligationer som räknas som en tillväxtmarknads obligation varierar,” säger analytikern. ”Att till exempel avgöra om Sydkorea är en tillväxtmarknad eller en utvecklad marknad kan ha konsekvenser på portföljens sammansättning.”

Skillnaden mellan de två olika typerna kan leda in investerare på två helt olika investeringsbanor. ”Lokala valutaobligationer handlar om spekulationer om valutaflukationer i dollar, medan hårdvaluta obligationer är ett sätt att spekulera gällande ett lands förmåga att uppfylla dess skyldigheter.”

För många risker?

Men oavsett vilket finansiellt instrument som används, menar Kosciulek att det är svårt att uppnå ett optimalt resultat med tanke på den roll som tilllväxtmarknadsfonder borde ha i en väl diversifierad portfölj. ”Även i vår nuvarande lågräntenmiljö är sannolikt avkastningen som investerare får tillbaka inte i proportion till den risk man har tagit,” säger han. ”Och korrelationen mellan dessa marknader och aktier minskar investerares intresse till att vara fortsatt diversifierande.”

Landsspecifika fonder

”Intresset för fonder som enbart investerar i företag från ett visst specifikt land (även känt som landsspecifika fonder) är något som ständigt oroar oss,” säger William Samuel Rocco, Senior Manager Research Analyst för Morningstar. ”Fonderna används för att investerara i specifika länder som anses vara väldigt attraktiva på marknaden för tillfället, vilket alltid är en farlig inställning. Vi har sett att investerare inte alltid uppfattar hur riskabla dessa fonder kan vara eller hur man ska hantera dem på rätt sätt”.

Kortfattat kan man säga att dessa fonder endast är lämpliga för en viss typ av investerare. ”Ett exempel är ifall man vill skapa en mer geografisk diversifierad portfölj,” säger Rocco. ”Eller för dem som har en allt för liten exponering mot en specifik marknad”.

Men att fokusera på ett specifikt land garanterar dock inte alltid en ren exponering för det geografiska området. Detta kan man se genom att titta på intäktsexponeringen (där företagen gör sina vinster) för de företag som  ingår i en viss landspecifik fond. En investerare som till exempel köper en UK småföretag aktiefond inkluderar företag i sin portfölj vars intäkter delvis kommer från USA (i genomsnitt nästan 20%).

Var försiktigt med att vara partisk

Ett vanligt misstag som investerare gör är att investera i ett finansiellt instrument (eller en tillgång) som är dedikerad till ett visst geografiskt område som investerare känner väl till (inom finans kallas detta beteende för att vara landpartisk). ”Innan internets tid hade investerare väldigt lite tillgång till information om företag som låg utanför deras område. Därför var det naturligt, framförallt för de mer försiktiga, att köpa aktier som man redan visste mycket om”, säger Iam Tam, Director of Investment Research för Morningstar. ”Detta ledde till en överexponering av aktierna mot sitt egna land. Idag har investerare mycket mer tillgänglig information, men beteendet är detsamma. Aktieinvesterare letar oftast efter information om sin lokala marknad för att på så sätt stanna inom sin bekvämlighetszon. Det är en begriplig attityd, men ur en diversifiering- och resultatsynpunkt är detta beteendet felaktigt.

Små företag

Företag delas in i stora, mellan eller små företag baserat på dess marknadsvärde. Morningstar har ett flexibelt tillvägagångssätt i att dela in varje företag till ett visst geografiskt område (US, Latin, America, Canada, Europe, Japan, Asia ex-Japan, Australia-New Zealand). Företagen utvärderas därefter utifrån sin marknadsposition inom det tilldelade geografiska området. De stora företagen täcker tillsammans 70% av det totala värdet av aktierna inom det området, mellanföretagen representerar de nästa 20% och småföretagen representerar de resterande 10%.

En vanlig definition är att aktieandelarna för de stora företagen har ett totalt börsvärde på minst 8.8 miljarder EUR, mellan företagens börsvärde är mellan 1.8 till 8.8 miljarder EUR och små företagens börsvärde är mellan 220 miljoner till 1.8 miljarder EUR.

Småföretagens Möjligheter och Risker

Investeringar i små företag tenderar att bidra till en högre långsiktig avkastning, men det innebär också att investerare måste vara beredda på att det kan vara perioder med mycket volatilitet.

Dessa företag är mindre kända på marknaden vilket betyder att det är en större möjlighet för aktiva förvaltare att göra rätt val inom sina sektorer och på så sätt lyckas överträffa sitt index. Men även om det finns goda tillväxtmöjligheter finns det även risk för motgångar.

Generellt finns det i de mindre företagen en bättre möjlighet att anpassa företagets vision och beslut utefter både investerares och styrelsens intressen i företaget (vilket oftast är samma som familjen som grundade företaget) och som dessutom inte överger företaget i första hand. 

”Aktier i små företag är generellt mer volatila jämfört med dess större motsvarighet och bör därför ingå i en portfölj som är väl diversifierad,” säger Alex Bryan, analytiker på Morningstar.

Bestäm dina risknivåer

Hur stor risk ska en investerare då ha i sina investeringar? Investerare kan bestämma sin risknivå genom att använda sig av tre steg.

- Sätt upp dina mål. Bestäm, kvantifiera samt prioritera dina investeringsmål. Detta är viktigt då olika mål – sparande till en akutfond, pension eller handpenning till hus eller bil – kräver olika tidsramar och olika risknivåer.

- Utvärdera vilken riskkapacitet du har samt bestäm vilken generell riskfördelning du ska ha. Riskkapaciteten hjälper dig att förstå den optimala risken du kan ta för att kunna maximera dina chanser till att nå dina mål beroende på hur långt ifrån du är från att uppnå dina mål. Ifall du är längre ifrån kan du hantera risken ifall portföljen skulle minska i värde under en kort period. Dessa nedgångar jämnas ut över tiden och investerare som tar större risker brukar belönas genom en högre avkastning.

- Justera riskkapacitet baserat på risktolerans. Din riskkapacitet bör till stor del vara i samklang med din risknivå, men du måste även känna efter hur det påverkar dig vid marknadssvägningar. Kortsiktiga förluster förstör inte din långsiktiga avkastning, men hur reagerar du vid en 40-procentig nedgång av portföljen? Det är svårt att svara på innan det faktiskt har hänt, men om du tänker dig att du kommer att må dåligt av det bör du kanske ha en lägre risktolerans. Lär dig att förstå det optimala risken du kan ta för att maximera chansen att nå ditt mål beroende på hur långt ifrån du är målet. Ifall du är längre ifrån målet kan du hantera risken att din portfölj tappar i värde under kortare perioder. Dessa nedgångar kommer att jämna ut sig över tiden och investerare tenderar att tjäna en högre avkastning vid högre risk.