Privatiseringen av japanska Posten avgör

Tokyobörsen brukar vara en vinnare första kvartalet, vilket beror på att det japanska nyåret ligger i månadsskiftet mars/april och därför brukar de japanska börsföretag försöka lyfta värdet på sina innehav av börsaktier inför boksluten den sista mars. Men i år har utvecklingen på Tokyobörsen under första kvartalet varit en besvikelse, MSCI Japan räknat i yen har bara stigit 1 procent fram till den 29 mars och räknat i dollar har Tokyobörsen backat 4 procent under första kvartalet, lika mycket som USA-index.

Svenska fondsparare har upplevt en något bättre utveckling under första kvartalet, eftersom kronan har försvagats mot både dollar och yen. Men till skillnad från både 2002, 2003 och 2004 har Japanfonderna i år utvecklats sämre än världsindex. Troligen beror det främst på att den officiella statistiken från Japan har varit oväntat dyster det senaste halvåret. BNP i Japan steg över 5 procent (i årstakt) både sista kvartalet 2003 och första kvartalet 2004. En revidering av BNP-beräkningarna innebär dock att BNP i Japan har minskat något de tre återstående kvartalen 2004.

Ekonomer som bevakar den ekonomiska utvecklingen i Japan är dock skeptiska till BNP-statistiken, eftersom tillfälliga faktorer och brister i underlaget gör att svängningarna historiskt ofta har varit stora. Till exempel var det troligen ovanligt dåligt väder under fjärde kvartalet som gjorde att den privata konsumtionen backade. Dessutom är det oklart om statistiken korrekt speglar den faktiska prisutvecklingen.

Både rekordhandel och fiendskap med Kina

Företagen i Japan fortsätter samtidigt att leverera goda nyheter. Vinsterna steg kraftigt under 2004 och antalet konkurser har stadigt minskat de senaste två åren. Bankerna fortsätter att städa bort gamla synder och är nära att nå regeringens mål att andelen problemkrediter ska vara maximalt 4 procent av den totala lånevolymen.

Exporten fortsätter dessutom att växa och förra året ökade handeln med Kina så mycket att Kina är största handelspartner, större än USA. Delvis är detta en illusion, för när japanska företag flyttar produktion till Kina ger det export av maskiner till Kina, som sedan exporterar de färdiga varorna vidare till främst USA. En tydlig fördel är ändå att de två länderna kompletterar varandra så bra ekonomiskt (se även ”Kinas tillväxt lyfter Japan”, länk till höger).

Men på längre sikt det är både positivt och oroande att Japan blir allt mer beroende av Kina. Positivt eftersom den kinesiska ekonomin växer snabbt och troligen ger fortsatt ökad export. Oroande eftersom det finns en djupt rotad fiendskap mellan länderna, orsakad av Japans ockupation av Kina under 1930- och 1940-talet, som underblåses av nationalister och som i värsta fall kan blossa upp till en militär konflikt. En sådan skulle drabba hela världsekonomin.

I senaste numret av The Economist finns en intressant analys av hur både handel och politisk rivalitet mellan Japan och Kina har ökat de senaste åren (länk ovan till höger). Förutom det hat som gått i arv sedan kriget finns växande konflikter kring bland annat Taiwan och oljefyndigheter i havet mellan länderna.

Även på högsta nivå har relationerna blivit frostigare. Japans premiärministers senaste officiella besök i Kina skedde år 2001 och Kinas president har inte besökt Japan sedan 1998. Japanerna anser att kineserna är buffliga, medan kineserna anser att Japan inte gjort tillräckligt för att kompensera kriget för 70 år sedan. Japans premiärminister och kejsare har officiellt bett om ursäkt 17 gånger, enligt The Economist, men Japan har exempelvis inte betalat skadestånd till slavarbetare och sexslavar. Positionerna verkar djupt fastlåsta, så min gissning är att det behövs ett generationsskifte innan tvisterna har en verklig chans att lösas.

Privatisering av Posten avgörande

På kort sikt är privatiseringen av Postverket avgörande för utländska investerares syn på Tokyobörsen. Denna privatisering har i flera år varit en symbolfråga för regeringen och den här veckan pågår avgörande förhandlingar. Den statliga japanska Posten är i praktiken världens största finansiella företag, med förmånliga sparkonton för de förmögna och en stor del av försäkringsmarknaden. Premiärminister Koizumi har satsat all sin prestige på att en privatisering ska inledas i år. De ekonomiska argumenten är starka, främst att denna jättelika koncern (som även innehåller en hotellkedja och ett stort antal sjukhus) subventionerar ineffektiv posthantering med vinster från finansdelen.

Men den här veckan pågår politiska förhandlingar och förutom huvudfrågan om regeringen kan samla en majoritet som röstar för en privatisering, så återstår enligt Morgan Stanleys expert Robert Feldman särskilt tre frågor: Blir det ett definitivt datum om 10 år då privatiseringen ska vara klar? Tillåts korsägande mellan de fyra delarna (sparande, försäkring, distribution och övrigt) och moderbolaget? Behåller staten delvis kontrollen via en ”gyllene aktie”?

Jag tycker att det verkar troligt att premiärminister Koizumi kommer att lyckas genomdriva en ekonomiskt sund privatisering och det bör bli en positiv överraskning för aktiemarknaden i Tokyo. Omröstningen i parlamentet, Diet, sker troligen i juni. De ekonomer jag litar på ser dessutom positiva tecken i de senaste månadernas statistik och tror att Japan återvänder till hög tillväxt under slutet av år 2005. Därmed behåller jag den optimism jag haft det senaste året (senast i ”Japan överraskar positivt under 2005”, länk ovan till höger).