Trög motkraft bromsar börsuppgången
Flera mekanismer som hjälpte till att förlänga börsuppgången fram till 2007 verkar nu åt andra hållet. Tröghet gör att det dröjer innan aktiekurserna åter får samma draghjälp.
Senaste numret av den brittiska veckotidningen The Economist innehåller en intressant summering av de mekanismer som förlänger både uppgångar och nedgångar på aktiemarknaderna. Signaturen ”Buttonwood” som brukar skriva om just börsutvecklingen och även har en egen blogg (länk till höger), lyfter blicken och ser ett mönster i de långa trenderna.
Under börsuppgångar skapar de stigande aktiekurserna ett eget momentum uppåt, tydligast genom att belåning så uppenbart lönar sig så länge aktiekurserna stiger snabbare än låneräntan. Så länge belåning lönar sig eftersom aktiekurserna fortsätter uppåt blir bankerna därmed mer villiga att låna ut pengar till nya investeringar, vilket i sin tur ökar efterfrågan på investeringar. Och därmed hjälper till att lyfta aktiekurserna ytterligare.
En annan mekanism som hjälper till att lyfta aktiekurserna är börsbolagens återköp av egna aktier. Amerikanska börsbolag spenderade i slutet av 2007 som mest 70 procent av sina vinster på återköp. Även företagens pensionsfonder hjälper till, eftersom mindre årliga avsättningar krävs när börsuppgångar hjälper till att lyfta pensionskapitalet, vilket ger mer pengar kvar att redovisa som vinst. Slutligen är beskattning och statliga förmåner ofta mer gynnsamma under börsuppgångar, då politikerna har överskott och är ivriga att locka till sig fler börsföretag.
Alla dessa mekanismer tar många år att få upp farten, vilket hjälper till att förklara varför börsuppgångar ofta pågår längre än experternas prognoser.
Tröghet ger längre nedgång
Men under börsnedgångar börjar samma mekanismer verka åt andra hållet, påpekar Buttonwood. Banker fortsätter att banta sina balansräkningar, företagen behåller mer pengar i kassan, avsättningarna till pensioner måste höjas och skatterna höjs. Och även under nedgångar kan mekanismerna förlänga nedgången mer än experterna tycker är rimligt.
Jag tycker att detta är ett bra argument för att vara skeptisk till de senaste tre månadernas globala börsuppgång. Den branta återhämtningen under våren är till största delen byggd på förhoppningar om bättre ekonomisk utveckling i höst och 2010, medan den faktiska statistik som rapporteras är fortsatt dyster.
Förutom de mekanismer som Buttonwood nämner så bidrar även de internationella redovisningsreglerna IFRS till att blåsa upp de redovisade vinsterna under börsuppgångar, vilket jag skrev om i september 2007 i ”Vinsterna är fulla med luft” (länk ovan till höger). Efter en börsnedgång slår de åt andra hållet, vilket pressar marginalerna och därmed påverkar både aktiemarknadens nyckeltal och företagsledningarnas spelrum.
Om mönstret som gäller under uppgångar även stämmer under nedgångar, så krävs betydligt mer än ett par månaders återhämtning i aktiekurserna för att mekanismerna ska byta riktning. Först i slutet av året, om aktiemarknaderna då står på plus, kommer aktiekurserna åter att börja få samma draghjälp som under perioden 2005-2007.
Under börsuppgångar skapar de stigande aktiekurserna ett eget momentum uppåt, tydligast genom att belåning så uppenbart lönar sig så länge aktiekurserna stiger snabbare än låneräntan. Så länge belåning lönar sig eftersom aktiekurserna fortsätter uppåt blir bankerna därmed mer villiga att låna ut pengar till nya investeringar, vilket i sin tur ökar efterfrågan på investeringar. Och därmed hjälper till att lyfta aktiekurserna ytterligare.
En annan mekanism som hjälper till att lyfta aktiekurserna är börsbolagens återköp av egna aktier. Amerikanska börsbolag spenderade i slutet av 2007 som mest 70 procent av sina vinster på återköp. Även företagens pensionsfonder hjälper till, eftersom mindre årliga avsättningar krävs när börsuppgångar hjälper till att lyfta pensionskapitalet, vilket ger mer pengar kvar att redovisa som vinst. Slutligen är beskattning och statliga förmåner ofta mer gynnsamma under börsuppgångar, då politikerna har överskott och är ivriga att locka till sig fler börsföretag.
Alla dessa mekanismer tar många år att få upp farten, vilket hjälper till att förklara varför börsuppgångar ofta pågår längre än experternas prognoser.
Tröghet ger längre nedgång
Men under börsnedgångar börjar samma mekanismer verka åt andra hållet, påpekar Buttonwood. Banker fortsätter att banta sina balansräkningar, företagen behåller mer pengar i kassan, avsättningarna till pensioner måste höjas och skatterna höjs. Och även under nedgångar kan mekanismerna förlänga nedgången mer än experterna tycker är rimligt.
Jag tycker att detta är ett bra argument för att vara skeptisk till de senaste tre månadernas globala börsuppgång. Den branta återhämtningen under våren är till största delen byggd på förhoppningar om bättre ekonomisk utveckling i höst och 2010, medan den faktiska statistik som rapporteras är fortsatt dyster.
Förutom de mekanismer som Buttonwood nämner så bidrar även de internationella redovisningsreglerna IFRS till att blåsa upp de redovisade vinsterna under börsuppgångar, vilket jag skrev om i september 2007 i ”Vinsterna är fulla med luft” (länk ovan till höger). Efter en börsnedgång slår de åt andra hållet, vilket pressar marginalerna och därmed påverkar både aktiemarknadens nyckeltal och företagsledningarnas spelrum.
Om mönstret som gäller under uppgångar även stämmer under nedgångar, så krävs betydligt mer än ett par månaders återhämtning i aktiekurserna för att mekanismerna ska byta riktning. Först i slutet av året, om aktiemarknaderna då står på plus, kommer aktiekurserna åter att börja få samma draghjälp som under perioden 2005-2007.
