Dags ersätta etik med skampåle

Dagens ”etiska” fonder är främst egoistiska. De skulle göra mer nytta om de, som 7:e AP-fonden, skaffar en skampåle där börsföretag som faktiskt har begått brott kedjas fast.

Jonas Lindmark | 28-06-01 | E-mail Article



Sjunde AP-fonden, som främst förvaltar icke-väljarnas pengar inom PPM, har blivit en ”polisfond” som kedjar börsföretag vid en ”skampåle”.

Efter en granskning av vilka företag som har dömts för brott mot de mänskliga rättigheterna och några andra internationella konventioner, har 7:e AP-fonden i början på den här veckan på DN Debatt (se länk) pekat ut ett 30-tal börsföretag som brottslingar. Samtidigt utesluts deras aktier från fondens aktieportfölj och de får sitta vid skampålen i fem år.

Det mest kännbara för de utpekade börsföretagen med denna skampåle är knappast att AP-fonden inte vill köpa deras aktier, för på den globala aktiemarknaden finns tillräckligt många andra köpare. Nej, mest besvärande är istället det offentliga utpekandet.

Åsikter som redan finns

Hittills har de ”etiska” fonder som säljs i Sverige (främst av Banco, KPA, Robur och SalusAnsvar Öhman) pekat ut tillverkning eller tjänster som många människor redan tycker illa om. De avstår från att köpa aktier i börsföretag som helt eller delvis ägnar sig åt att producera till exempel vapen, alkohol, spel och tobak. Fondbolagen bortser från att dessa varor och tjänster är lagliga i Sverige och att svenska staten i de flesta fall är leverantör och/eller kund. Jag kallar dess fonder ”etiska” inom citationstecken, eftersom dessa fonder är ett kommersiellt påhitt baserat på åsikter som ofta bara finns hos en minoritet av svenska folket.

Affärsidén är alltså att tjäna pengar på att lova att spararnas pengar inte kommer att placeras i en verksamhet som spararna redan tycker illa om. Eftersom de ”etiska” fonderna bara speglar åsikter som redan finns, tror jag att de har mycket liten påverkan på börsföretagen. Men jag antar att spararna mår bättre när deras pengar inte är placerade i företag vars produkter de tycker illa om – ett egoistiskt syfte. Dessutom tror jag att många människor tycker att det är lite fult att tjäna pengar på aktier och för att känna sig som ”goda kapitalister” väljer de en etisk fond – även det ett egoistiskt syfte.

Jag tycker personligen att egoism är bra. Människor vet bäst själva vad som gör dem lyckliga och egoister ligger nog bakom de flesta av framstegen i världen. Men visst vore det bra om de etiska fonderna även gjorde andra än sina andelsägare lyckliga?

Logiska problem

Dessutom hamnar de nuvarande ”etiska” fonderna i logiska problem. Här är fyra exempel: (1) När en liten del av verksamheten hos företag som Volvo, Ericsson och ABB och Astra Zeneca betecknas som oetisk och aktien därmed utesluts, så måste detta rimligen tolkas som att alla anställda i dessa företag är ”oetiska”. För visst är det värre att få hela sin lön från ett oetiskt företag än att ha en liten del av sitt sparande investerat där.

(2) Många har därför en gräns att den ”oetiska” verksamheten måste stå för minst 10 procent av börsbolagets omsättning. Det kan tyckas rimligt, särskilt som resterande 90 procent kanske är allmänt omtyckt. Men effekten blir att små börsbolag utesluts, samtidigt som precis samma verksamhet i ett stort börsbolag tillåts.

(3) KPA tar hänsyn till flest åsikter, de utesluter även alla aktier i bolag med koppling till energikällorna kärnkraft, olja och kol. Men hur skulle Sverige klara sig utan alla dessa tre energikällor?

(4) Visst kan jag förstå att det finns många som av religiösa och andra skäl är 100 procent emot alkohol, så de vill inte profitera på försäljning av öl, vin och sprit. Men var drar de gränsen? Ett skogsbolag, som säljer virke som används till lådor som spriten transporteras i – oetiskt? En fordonstillverkare, som säljer lastbilar som används för att frakta lådorna – oetisk? Ett fastighetsbolag, som hyr ut lokaler till restauranger dit lastbilarna levererar – oetiskt? Finns det något börsbolag som helt saknar koppling till alkohol?

Polisfonder gör mer nytta

Min slutsats av ovanstående är att de ”etiska” fonderna skulle göra mer nytta om de slutade spegla etablerade åsikter och började peka ut de börsbolag som verkligen har begått brott. De borde göra som 7:e AP-fonden och granska vilka börsföretagen som har blivit dömda för brott mot mänskliga rättigheter och liknande, konkreta händelser som företagen kunde ha hanterats annorlunda. Då skulle de kunna peka ut brott som de flesta i Sverige inte känner till och påverka svenska folkets inköp och därmed företagens direkta lönsamhet.

Detta kan liknas vid en polis som, när domstolen har utdelat en dom, kedjar boven vid en skampåle. Därför tycker jag att ett bra namn på den nya typen av fonder är ”polisfonder”.

Banco tar ett litet steg på vägen och kompletterar den 1 juli placeringsreglerna för sina etiska fonder med en granskning av företagens sociala ansvarstagande som liknar 7:e AP-fondens. Samtidigt ändras det tidigare förbudet mot börsföretag som tillverkar vapen, alkohol och tobak från 10 till 5 procent av omsättningen. Och Banco har valt att ännu mindre än tidigare peka ut enskilda företag.

Väl enkelt

Fast fonder är nog aldrig ett särskilt bra sätt att förbättra världen på. Ditt val av fond gör knappast till eller från när det gäller lyckan i världen. Så att tro att man plötsligt blir en god människa bara för att man väljer en ”etisk” fond eller en polisfond, det är att göra det väl enkelt för sig.

Nej, du som vill vara en god människa tycker jag ska göra goda gärningar direkt i din egen verklighet. Försök göra andra människor glada, se dig om efter de som kanske behöver din hjälp.

Jonas Lindmark är sedan augusti 2000 analyschef och redaktör på Morningstar i Sverige. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. You can contact the author via this feedback form.
© Copyright 2024 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings        Upplysningar