Lägre risk att förlora på aktiefonder

Risken att långsiktigt förlora pengar på aktiefonder har minskat under sommaren, för aktiekurserna år 2021 eller 2031 bestäms inte av nuvarande finanskris. Om kapitalismen fortsätter att dominera, så ger börsras bra köptillfällen.

Jonas Lindmark 2011-09-08 | 17:03
Facebook Twitter LinkedIn

Mycket av det som skrivs och sägs om risken att förlora pengar om man sparar i aktiefonder är fel. En vanlig missuppfattning som sprids i tidningarnas rubriker är att eftersom börsnedgången under augusti gjort att Sverigefonderna i snitt har backat 21 procent sedan årsskiftet, och Sverigefonderna vid årsskiftet innehöll 343 miljarder kronor, så påstås att ”fondspararna har förlorat 72 miljarder” och liknande.


Men sanningen är att så länge ägaren behåller sina aktier eller fonder, så finns ingen vinst eller förlust. Marknadsvärdet en viss dag beror på balansen mellan (ett litet antal) köpare och säljare just den dagen, men om alla

som äger aktier hade försökt sälja så hade priserna blivit helt annorlunda (lägre). En faktisk vinst eller förlust ska inte heller räknas sedan senaste årsskifte, utan jämfört med inköpspriset. Och det är först den dag man faktiskt har sålt som man vet om det blev vinst eller förlust.


En annan missuppfattning som sprids är att sparande i aktiefonder skulle bli mer riskabelt när dåliga nyheter gör att aktiemarknaderna faller och aktiekurserna svänger mycket. Men risken att förlora pengar är snarare större om man köper när optimismen dominerar och aktiekurserna nyligen har stigit kraftigt.


Kapitalismen blir kvar


Beräkningar av hur stora förlustriskerna har varit historisk utgår dessutom från spridningen i avkastningen under alla tidsperioder. Men det finns ett tydligt mönster att avkastningen tenderar att återvända till det historiska genomsnittet, så efter tidsperioder med stora börsnedgångar minskar sannolikheten för ytterligare ras och sannolikheten ökar för en bra värdeutveckling. Och tvärt om.


Baserat på historisk erfarenhet så har därför börsnedgången under augusti gjort att den som investerar i aktiefonder nu tar mindre risk att förlora pengar än den som köpte när aktiekurserna var betydligt högre. Globalfonderna passerade en topp redan sommaren 2007 och befinner sig fyra år senare i snitt 28 procent lägre. Sverigefonderna lyckades i våras ta sig tillbaka lika högt som för fyra år sedan, men har under sommaren fallit ännu brantare.


Visst har det kommit en del oväntat dåliga nyheter, som talar för att tillväxten i både Sverige och resten av världsekonomi blir lite sämre än tidigare förväntat. Men att produktionen till exempel bara ökar med i snitt 2 procent, istället för tidigare förväntade 3 procent, är inte en rimlig anledning att drastiskt sänka aktiekurserna så mycket. Eller att påstås att riskerna med aktiesparande har ökat kraftigt.


Fortfarande är det klart mest sannolika är att kapitalismen blir kvar, både i Sverige och internationellt. Och som jag påpekat tidigare finns därmed grundläggande ekonomiska samband som gör att aktiefonder i snitt ska ge högre avkastning än räntefonder:


(1) I en marknadsekonomi måste det kosta att låna pengar. Tillgång på kapital har alltid ett värde, eftersom det finns tillgångar som ger real avkastning. Till exempel har den som äger en villa rätt att bo där. Även bondgårdar och fabriker ger möjlighet att producera varor som har ett värde. Och en butikslokal eller en restaurang ger möjlighet till lönsam försäljning. Så om låneräntorna permanent vore negativa eller noll, så skulle efterfrågan på lån snabbt stiga mot oändligheten, tillsammans med marknadsvärdet på alla typer av reala tillgångar.


(2) Börsföretag kräver att investeringar ska ge högre avkastning än låneräntan. Kalkylen inför en investering kan vara mer eller mindre väl genomtänkt, men i ett västerländskt börsföretag är det ändå självklart ett krav att investeringar ska vara lönsamma. Det räcker heller inte med att de förväntas ge samma ränta som företagets lånekostnad – resultatet av en investering ska både täcka räntekostnader och ge kompensation för risktagandet. Ofta visar sig kalkylerna fel, men i snitt får aktieägare betalt för sitt risktagande.


Visst har det hänt att börsbolagen som grupp har förlorat pengar, ett eller ett par enskilda år. Men det normala är positiva resultat, pengar som fördelas mellan utdelning till aktieägarna och ökat eget kapital. Och ett större eget kapital i börsbolag ökar utrymmet för framtida investeringar och ger därmed större framtida vinster.


(3) Aktiemarknaden består hela tiden av både säljare och köpare. I varje affär finns både en säljare och köpare, vilket betyder att det på varje nivå för aktiekurserna finns en balans i förväntningar mellan de som tror på fallande och stigande aktiekurser.


Utbud och efterfrågan på aktier bestäms av förväntningar på framtiden och tillgängliga alternativ. Ingen vettig människa köper aktier om de förväntar sig fallande i kurser. Visst kan många människor tillfälligt räkna fel eller ha fel om framtiden, men det vore helt orimligt att alla aktieägare skulle göra felaktiga prognoser hela tiden.


Säljarna behöver inte på samma sätt ha åsikter om framtiden. Många säljer helt enkelt för att de behöver pengarna.


(4) De största placerarna har mest kunskap. Miljontals investerare på den globala aktiemarknaden gör sitt bästa för att avgöra vilka aktiekurser som ger dem en acceptabel avkastning. Stora organisationer med välutbildade människor försöker ta hänsyn till all tillgänglig information. Om ny information (till exempel ett krig) gör att framtidsutsikterna försämras, så påverkas aktiekurserna omedelbart nedåt. Men den framtida avkastningen därefter försämras inte, tvärtom kan högre risk göra att avkastningen framöver blir högre.


Bäst för pensionssparare


Visst är det möjligt att alla som äger eller köper aktier har fel. Visst är det möjligt att kapitalismen – med fria marknader, där priser bestäms av utbud och efterfrågan – upphör att vara världens ekonomiska system.


Men i så fall gissar jag att det ändå inte spelar någon roll för vårt välstånd om vi valt att spara i aktier, räntebärande, fastigheter eller andra tillgångar.


Allt detta betyder förstås inte att aktiefonder alltid är ett bra sparalternativ (det senaste årens två börsras ett tydligt exempel på motsatsen). Min poäng är att börsrasen 2008 och 2011 helt säkert har gjort aktiefonder till ett betydligt bättre alternativ än för fyra år sedan, eftersom samma andelar i börsföretagens framtida vinster nu säljs betydligt billigare än tidigare.


Bäst är läget nu efter börsraset för pensionssparare och andra som planerar att behålla sitt sparande 10 eller 20 år. Efter så lång tid måste den lågkonjunktur som nu börjat för länge sedan vara slut. När det blir dags att sälja aktier år 2021 eller 2031 så kommer aktiekurserna då förstås inte att påverkas av att börserna föll i år – det som avgör är börsföretagens tillgångar då och deras framtidsutsikter. Detta borde vara lika självklart som att aktiekurserna i dag inte bestäms av börsrasen 2002 eller 1992.

NYCKELORD
Facebook Twitter LinkedIn

About Author

Jonas Lindmark

Jonas Lindmark  var från 2000 till 2013 analyschef och ansvarig utgivare på Morningstar i Sverige. Därefter webbredaktör och från 2020 informationschef. Tidigare var han under nio år ansvarig för fondbevakningen i tidningen Affärsvärlden. Du kan nå honom på jonas.lindmark@morningstar.se 

© Copyright 2023 Morningstar, Inc. Alla rättigheter förbehållna.

Användarvillkor        Privacy Policy        Cookie Settings