Småsparare betalar för mycket annat än fondförvaltningen med sina fondavgifter: Reklam som gör att förvaltningen verkar tryggare, besök på flotta bankkontor, säljande rådgivning och numera finns även en koppling till låga räntor på bolån.
Men för dig som fokuserar på att inte betala onödigt mycket för just fondförvaltningen, så finns ett grundläggande val: billiga indexfonder eller aktiva förvaltare som kostar mer. Vilket som är bäst beror på marknadens storlek och förvaltarens skicklighet, men en återkommande kritik mot storbankerna är att deras förvaltare inte placerar tillräckligt aktivt för att kunna tjäna igen högre avgifter.
Innehav och affärer
Det finns olika sätt att granska förvaltarnas aktivitet. Redan en tabell med fondens tio största innehav säger mycket, åtminstone om den jämförs med innehaven i en indexfond i samma kategori. Förvaltaren kan dock även göra vinster på kortsiktiga affärer som inte syns när innehaven rapporteras vid kvartalsskiften, så fondens omsättningshastighet behövs också vid en granskning av hur aktiv förvaltningen är.
Även hur mycket fondens avkastning avviker går att mäta och det speglar förvaltningens resultat löpande. Historisk har det vanligaste måttet på förvaltarens aktivitet därför varit ”tracking error”, som visar hur mycket fondens månadsavkastning i snitt avviker från index månadsavkastning (mätt som standardavvikelse omräknat till årstakt). En fördel med detta mått är att det går att beräkna enbart med hjälp av rapporterade andelskurser.
En nackdel är att fonder med många innehav och därmed bra riskspridning mellan branscher får lågt tracking error även när förvaltaren aktivt har valt bort många börsbolag. Dessutom kan det vara svårt att få fram indexvärden som är beräknade vid exakt samma tidpunkt under dagen som fondens andelskurser.
Därför har intresset ökat för en annan typ av mått på aktivitet som granskar de faktiska innehaven och heter ”active share”. Detta nyckeltal beräknas som summan av skillnaderna mellan aktiernas vikt i fondens portfölj och i jämförelseindex, delat med två. Fördelen är främst att detta mått är enkelt att förstå, eftersom 0 procent betyder att fonden har exakt samma innehav som index medan 100 procent betyder att fonden inte alls har någon av de aktier som är med i index. En nackdel med detta mått är att det bara gäller vid de tidpunkter då fonden rapporterat portföljer, inte däremellan. Rent praktiskt finns dessutom problemet att få tag på den exakta fördelningen av aktier i varje jämförelseindex, vid alla rapportdatum.
Zero avstår från 25 procent
Båda måtten på aktivitet ger problemet att välja vilket börsindex jämförelsen ska göras med. Även passiva indexfonder kan följa olika index och det kan vara stor skillnad mellan innehaven även när indexfonderna placerar på samma marknad. Till exempel har indexfonden Avanza Zero en aktivitet mätt som active share på 25 procent när fonden jämförs med Sverigeförvaltarnas favorit bland jämförelseindex, SIX PRX. Det beror på att Zero placerar enligt OMX S30-index och därför bara köper de 30 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen, vilket gör att Zero avstår från övriga 25 procent av börsvärdet som ingår i det breda SIX PRX.
Vi på Morningstar har den här veckan räknat ut active share för alla Sverigefonder som rapporterat innehav under det senaste året, jämfört med SIX PRX som innehåller alla aktier noterade på Stockholmsbörsen vägt med deras börsvärde. Resultatet är att spridningen är stor (exakta nyckeltal för varje fond finns i ”Tabell active share Sverigefonder” länk ovan till höger).
AMF, Handelsbanken, SEB, SPP, Swedbank och Öhmans har de aktiva Sverigefonderna med lägst andel aktiva innehav. Deras active share ligger mellan 16 och 23 procent, vilket betyder att mer än tre fjärdedelar av innehaven är samma som i en bred indexfond. Ungefär hälften av aktierna i ett börsindex utvecklas sämre än index, så det är uppenbart fegt att köpa mer än tre fjärdedelar samma aktier som i index.
Och om då förvaltningsavgiften är till exempel 1,5 procent av hela kapitalet per år, medan indexfonderna i kategorin Sverige i snitt kostar 0,41 procent, så betyder det att den aktiva fjärdedelen av förvaltningen varje år kostar över 4 procent av det kapital som förvaltas aktivt. En så stor nackdel gör det väldigt osannolikt att den aktiva förvaltningen lönar sig.
Många över 50 procent
Indexfonder som enbart investerar i storbolag ligger som sagt lite högre, kring 25 procent. Sedan är spridningen jämn ända upp till de fonder som enbart investerar i så små bolag att de har försumbar andel i börsindex. En lite större gruppering av Sverigefonder finns mellan 50 och 60 procent i active share. Här finns välkända fondbolag som Lannebo, Nordea, Aktie-Ansvar, Enter och Didner & Gerge.
Högst active share har rena småbolagsfonder, de ligger mellan 83 och 100 procent andra innehav än fördelningen i SIX PRX. Det är logiskt eftersom storbolagen väger tyngst i börsindex som är viktade med börsvärde.
Som sagt kan förvaltaren dels vara aktiv genom att enbart väljer att investera i vissa aktier, dels genom att göra mycket affärer som ändrar fördelningen mellan olika typer av aktier. Active share är enligt forskarna bättre för att mäta hur mycket aktieurvalet avviker, tracking error är bättre för att mäta effekten av ändrad fördelning. Men när vissa stora välkända Sverigefonder ligger under 20 procent active share, medan andra ligger över 50 procent, så är det värt att ta reda på hur aktiv din förvaltare är.
Xactiveshare Xförvaltare Xindexfonder Xomsättning
.jpg)
